Denna version av min pale ale fick samma behandling när det kommer till jäst och jäsning, skillnaden var att ena hinken fick 40 torrhumle (2g/l). Den har haft en dramatisk utveckling de veckor den varit på fat vilket gjort det svårt att avgöra när det var dags att göra en komparativ provsmakning. Eftersom jag redan bryggt version 8 så får det vara tid för provsmakning nu helt enkelt.
Provsmakning
Industriblank, gyllengul öl med högt fint skum som lämnar mycket rester på glaset. Bra kolsyrehalt med små bubblor i skummet. Doften är tallig citrus (simcoe) med viss maltsötma. En ren tropisk fruktighet med svagt inslag av vingummi och zoo-godis. Inga jästtoner men små rester av diacetyl. Smaken är humlebesk med lätt basilika, julgran och citronskal. Oerhört ren och frisk med hög hinkabilitet trots något hög beska.
Den torrhumlade och icke torrhumlade är lika blanka, förutom när den ena är 8c och den andra är 20c som på bilden här. Då bildas så mycket kondens på det kalla glaset att det ser disigt ut. Med andra ord, en torrhumlad öl behöver absolut inte vara disig utan det är endast vid stora mängder.
Omdöme
En mycket bra öl med utseende som en filtrerad stor stark. Den är inte bäst av mina pale men jag lär mig något varje gång fortfarande. Mängden simcoe dominerade första två veckorna så pass mycket att jag ville halvera mängden. Den torrhumlade varianten har helt klart en tydligare humlighet i doften och ett uns mer i smaken. Dessa skillnader har dock minskat med tiden. Jag kommer torrhumla denna öl i recepten framöver om tid finns, det blir en viss skillnad men inte natt och dag. Det ger en komplexare upplevelse bara, som ett extra skal på löken.
Jag inser att en del av sötman i doften kommer från diacetyl och det är något jag måste åtgärda. Min smaktröskel för diacetyl sänks ständigt och jag funderar på att ge WLP090 en utmanare kommande bryggning.