Halmgul till gyllengul öl med lätt disighet. Skummet är fluffigt, ganska högt och lämnar stora mängder lacingrester på kanterna.
Doften är fruktig av mild apelsin och pomelo. Några promille av diacetyl detekteras av min (iallafall för just denna doft) extremt finkänsliga och dömande näsa.
Smaken byggs upp av oljigt apelsinskal i kamp med krispig pilsnermalt åt det maltdammiga hållet (ni som krossat malt vet). En lätt bladighet (björkris eller lönnblad) finns i bakgrunden men ger en mustighet som motpart till frukten. Spår av diacetyl går att skönja även i smaken när ölet blir varmare. Den har en behagligt låg beska på ca 25-30 IBU och beskan tar fäste långt bak i munnen. När ölet blir varmare märks den något höga alkoholhalten som annars är väldigt väl maskerad. Lite kladdig i gommen i slutet men i övrigt inga fler felsmaker.
Omdöme
Det första som slår mig efter att precis avslutat första fatet och gått in på nummer två är hur olika de två faten är. Första fatet hade mycket mer citron där tvåan är mer apelsinmarmelad-rund. Första fatet var disigare där tvåan endast hade en mycket lätt disighet (läs blankare än de flesta pale och ipor i affär’n). De kommer från samma jäshink så enbart tid eventuellt i kombination med slarv vid fattappning (oxidering) kan vara orsaken. Förutom den för höga alkoholhalten är detta en väldigt trevlig sommaröl som jag spolat i mig i en rasande takt (ni behöver inte räkna ut liter/dag åt mig tack). Den blev inte bättre än Misantropen, som så klart var mer balanserad, men den skulle ändå kunna passera för en köpeöl och faller inom ramen för ”jag tar gärna ett glas till tack”. Med mig till nästa gång har jag främst att jag måste hitta rätt med utrustningen så mitt startvärde hamnar på de 12p jag vill ha som utgångspunkt för detta ”Lindhs husöl”.