HEFE XVII – FullVolumeNoSparge

Ett moment jag inte riktigt kommit överens med när jag brygger med min Braumeister är lakningen. Jag har testat olika metoder och volymer men tycker det är blaskigt plus att det är ett extramoment att värma lakvatten till rätt temperatur vid sidan av. Därför ville jag testa en ny metod med denna veteölsbryggning nämligen ”Full volume – no sparge”, FVNS, i brist på bättre namn (någon som vet vad det heter?). Det går ut på att man likt en BIAB-bryggning använder både mäskvattnet och lakvattnet redan från början av mäskningen. En variant på denna metod är såklart att inte laka alls utan bara använda den rekommenderade maxmäskvattenmängden och sedan lyfta bort maltröret efter mäskningen är klar men då räcker inte mängden för att fylla två fat i slutänden. Metoden eller snarare förfarandet går ut på att man först fyller upp med den normala vattenmängden (55l), sätter i maltröret och blandar ner malten, sätter på toppfiltret och vingmuttern för att slutligen toppa upp med ytterligare 10 liter vatten ovanpå filtrena. Dessa 10 litrar motsvarar den mängd man annars skulle lakat med i vanliga fall. Teorin bakom denna teknik är att genom att låta allt vatten vara i kontakt med malten under hela mäskningen så blir effekten (eller rättare sagt mäskeffektiviteten) den samma som när man lakar, något jag tvivlar lite på. Men, några procent effektivitet motsvarar en tia så det spelar mig ingen roll. En oro var att den väldigt tunna mäsken skulle konvertera dåligt eller stöka med mitt mäskpH men det fungerade över föväntan, något det säkerligen inte gör med alla sorters bryggvatten… Det jag gillar med FVNS-metoden är tids- och arbetsbesparandet men kanske främst repeterbarheten, en mänsklig faktor mindre som kan påverka utfallet. Tidigare när jag lakat med Braumeistern så har nämligen mäskeffektiviteten pendlat mycket beroende på följande faktorer; om jag rört om i mäsken och sedan lakat, om jag låtit det rinna av länge första gången innan jag laka, om jag lakat i två omgångar eller flödeslakat, temperaturen på lakvattnet, mängden lakvatten, krossstorleken på malten med mera. Det blir helt enkelt många variabler som innebär en försvårad förutsägbarhet på preboil gravity. Rör man kraftigt i mäsken innan lakning blir även vörten betydligt grumligare med mer proteiner i koket vilket jag absolut inte gillar.

Kalibrering
Denna bryggning, som kanske är den sista innan vi flyttar till lägenhet och kanske den sista bryggningen på en överskådlig tid, är den bryggning då jag vill sätta alla värden till Beersmith. Därför har jag inhandlat en rejäl stållinjal på 100cm för att mäta exakta volymer och ihop med min nya refraktometer ta en mängd SG-värden genom hela bryggningen, ingen overnight mash med andra ord. Det visade sig att mina tidigare värden i Beersmith varit ganska nära men nu vet jag det iallafall bekräftat. Även om detta var en veteöl där jag med erfarenhet vet att effektiviteten brukar sjunka lite med den skallösa veten så tänker jag mig att min FVNS-metod ska ge hyffsat samma värden på liknande starka öl. En välhumlad öl kommer ge mer ”loss to trub” men ändå samma OG.

Mina bryggdata
Mashwater 55l: 36.8 cm mätt från botten på Braumeistern.
Mash volume 55l med malt och maltrör: 42.6 cm
Mash volume 55l med malt, maltrör och 10l: 49.9 cm
Preboil volume: (BS gissar 58.37 l dvs 38.5 cm): 39,2cm (59,09 l)
Preboil Gravity (BS 1.048): 1.048
Postboil volume före kylning: 35.7 cm (53.81 l)
Boiloff: 5,28 l på 80m
Postboil volume efter kylning: 34.3 cm (51.7 l)
Antal liter som krympte av kylning: 2.11 l
Mäskens pH; 5.57 vid 20.0 c
Mäskens pH; 5.36 vid 54.1c och 5.49 vid 51.1c.
Hur många liter av de 9 under kranen går att få ut: 4.5 l
Hur många liter trub och hops ihop med förlorad vört: 4.5 l
Ren trub: 2.2l
Hur mycket vätska finns kvar i trub och hops efter lång sedimentering: 2.3l
Batchsize uträknad: 47,2 l
Original Gravity: 1054
Brewhouse eff.: 75.5%
Mash eff.: 84%

Mina nya och justerade inställningar i BeerSmith vilka såklart kan komma att ändras framöver. Tyvärr är alla såna här inställningar från bryggeri till bryggeri men någon kanske vill ha det som startvärde.

Bryggningen
Jag har äntligen kommit över besvikelsen över mitt senaste veteölskok där min jäst från Meckatzer Löwenbräu inte längre gav de klassiska veteölssmakerna. Därför har jag återgått till klassikern 3068 som jag bryggt med så många gånger tidigare. Anledningen till allt labbande med veteölssjäster är att jag tyckt mig få för lite isoamylacetat (banan) men jag har insett att jag förmodligen inte är så känslig för just den smaken och att det inte är jästens fel om det inte ger tillräckligt med banan utan mina övriga parametrar i bryggandet och jäsandet. Därför justerade jag följande saker för ökad banan; något högre OG, underpitch av jäst, högre jästemp på 21.3-21.6c och utan jäslås första två dagarna. Dessutom har jag dragit ner på betaamylase-rasten från 35 min till 20 min för att få ett högre FG. Ja ni läste rätt, jag vill ha den lite sötare! Senaste landade min veteöl på 1.008 där istället 1.012 till 1.015 är mer rimliga värden för en Sydtyska Hefeweizen.
Inmäskningen gick bra och nivån på mäsken hamnade under mutternivån. Förvånande var hur pass mycket volymen steg under mäskningen på grund av vätskans expansion vid högre temperaturer. När Braumeistern kört igenom mitt Hefe-program tog jag på mig mina bryggarhandskar och tog bort muttern som nu var mestadels under vätskans nivå. Varmt men inte alls besvärande och då har jag ändå värmekänsliga händer. Upp med maltröret som fick rinna av medan Braumeistern påbörjade resa mot kok. Nivån hamnade som vid tidigare bryggningar över nedre silplåten så efter en kvart så fick ett kylskåpsgaller stå emellan för avdropp, ett lyft som är allt annat än bra för min redan trasiga rygg. Kanske blir det någon form av rep eller vinsch i mitt framtida bryggeri… FVNS-metoden visade sig fungera mycket bra och med en mäskeffektivitet på 84% så är jag absolut tillräckligt nöjd för att testa detta flera gånger.
Koket och kylningen gick i övrigt bra utan några avvikelser att berätta om. Nytt för dagen var min Siphon Spray Wort Aerator, även kallad Vörtspridare, som jag fäster i slutet på min silikonslang. En riktigt fiffig pryl som gör att man slipper skaka jäshinkar eller veva med ballongvispar. Säkert en smidig pryl för er som flödeslakar dessutom, rekommenderas!

Silplåtarna i toppen hålls fortfarande ihop med min gummilist.

Enbart 10g CaCl denna gång.

55 liter och irörd malt. På med filter, rör och vingmutter. Så långt precis som vanligt.

Sen i med ytterligare 10 liter vatten och tryck på start.

Här är temperaturen på 62c och nivån har stigit en bit.

Här närmar vi oss mash out på 78c och vingmuttern är påväg att försvinna.

Standard-avrinningsmetoden…

…och under med ett galler för sista avrinningen.

Preboil Gravity hamnade mitt i prick på 1.048 eller 11 plato.

En till förbättring. I med allt som ska diskas i en back eller kundkorg och spola av med trädgårdsslangen. Att jag inte tänkt på detta tidigare?

Här har jag mätt vätskenivån igen…

En hel påse Tett på 60m. Svagare alfa-humle får man leta efter…

Mina brygghandskar börjar se lite använda ut och kan säkert rymma en och en annan bakterie så numera gäller dessa vid jäst-pitchningen. Ftalat är ordet…

Vörtspridaren som badat i Starsan i väntan på första testet.

Såhär sitter vörtspirdaren i slutet på min silikonslang.

Riktigt bra spridning måste jag säga. På med locket för att undvika onödiga luftburna banditer.

Detta plus en knapp halvliter är vad jag lämnade kvar i Braumeistern när jag flyttat vörten till jäshink. Detta sedimenterade ihop till 50/50 dvs 2 liter trub och 2 liter vört som hade kunnat jäsas. Ett svinn jag gärna lever med för att slippa saftsila vörten.

Dags för rengöring, ett moment som jag inte tyckt jag fått kläm på tidigare men som jag nu har utvecklat och förfinat. Mer om det i ett eget inlägg om några dagar, på återseende!