Humleavskiljning efter kok

Efter man kokat sin vört och den ska ner i jäshinken så vill man sila bort så mycket humle och druv som möjligt, så långt är de flesta med även om vissa häller rubbet ner i hinken (dock finns en viss risk för plastiga felsmaker med denna). Hur detta ska gå till på bästa sätt beror så klart på bryggarens preferenser. Professionella bryggare har någon form av filter och ofta tillhörande pump. Vi hembryggare i Sverige (USA är en annan historia) förlitar oss oftare på gravitation eftersom livsmedelsklassade pumpar är dyra i Sverige. Det finns en rad olika metoder för detta förfarande och jag tänkte dela med mig av mina tankar och erfarenheter… De går i den ordningen jag tror många bryggare har testat sig fram mellan metoderna. Jag ska tillägga att det är skillnad på metoderna beroende på om man använder sig av kottar eller pellets. Jag har gått över till pellets eftersom vörtförlusterna inte blir lika stora, pellets håller sig bättre i frysen, ger mer humlebangforthebuck och de tar mindre plats om man som jag bulkköper 500g-förpackningar.

Det var så här jag lärde mig brygga. Stoppa i humlen i en nätpåse/humlestrumpa/kokpåse etc. fiska upp påsen ur koket när du kylt klart. Enkelt, billigt, perfekt, underbart. Eller? Den största nackdelen med denna metod är såklart att humlen inte får roama fritt i kastrullen och därmed får ett sämre utbyte. Inga problem med en veteöl på 15IBU, släng i 4-5 pellets till så är saken biff. Ska man göra 50 liter dipa däremot, med upp till 1 kilo humle, då går det åt många strumpor och så har man den där känslan i magen att man inte utnyttjar den underbara smaken hela vägen ut… Sen suger ju skiten upp en massa vört också, vågar man klämma ut den eller inte? Jag har klämt för kung-och-fosterland utan några kärva tanninsmaker, men det känns inget vidare. Nae, humlestrumporna passar superbra till torrhumling i fat eller kok av konstiga ingredienser som ostron eller ingefära…

Ska även tillägga att det finns en variant på detta som heter Hopspider. Det är en större påse där öppningen är kvar utanför kastrullen så det går att fylla på med humlegivor allt eftersom. Säkert bättre än kokstrumporna men även denna metod lämnar kvar varm/kalldruv efter kok och eventuellt mindre utvinning av humlesmak. De förhindrar även att ha i en grilltändare för att få extra fart i koket så jag har inte övervägt att testa ens.

Saftsilen har seglat upp till förstaplats senaste året tack vare Henok och Karls härliga bok ”Brygg öl”. Tanken är att du efter kok lyfter upp kastrullen och häller hela vörten genom en saftsil som står ovanpå din jäshink och silar bort humlen och kalldruv. En klockren metod som även syresätter vörten en hel del före jäsning, två flugor i en smäll. Men vad händer när man stegar upp batchen till dubbla, trippla eller quadruppla den som står i boken (recepten i denna bok är för 10 liter färdigt öl). Jo det kan jag tala om för er. Silhelvetetetetet kloggar igen så man står där med en full saftsil och en spatel som man skrapar på sidorna av saftsilen för att det ska slinka igenom lite vört. Återigen så är detta inget problem om man kör en pilsner, pale ale, veteöl, stout eller liknande. DubbelIPAN kommer inte vara smidig ens om du köper fyra utbytbara dukar till saftsilen och byter ut allt eftersom. Sa jag det föresten att dukarna måste kokas först och att du gärna bränner fingrarna när du ska byta duk? Det går att köra med en kökssil också, de släpper igenom lite större partiklar men ganska snabbt sätter även den igen sig, framförallt med pellets.

Om man tar en slev och vevar som en besatt med ca 180rpm (tre varv i sekunden) i grytan så får man en kraftig koncentrisk virvel. Den virveln kommer få all humle i pelletsform samt druv att samlas i en kon i mitten av kastrullen. Det tar ca 20 min för konen att bildas på botten och lyckas du bra med detta kan du sedan tömma ut klar och fin vört från toppen via en hävert/autosiphon eller så använder du kranen på sidan av kastrullen och tappar försiktigt så det inte blir strömt där nere i botten. Denna metod fungerar utmärkt, ända tills du drar upp på humlemängden. Då blir det ingen vidare kon utan en tjock matta över hela botten på kastrullen. Kör man BIAB så får man för mycket druv för att detta ska vara smidigt också har jag märkt. Det finns de som svetsar fast en halvmåneformad plåt 5cm hög och ca 2-3 cm utanför utloppet vilket minskar förstörandet av konen. Vill man inte svetsa (eller som jag, vet inte hur man svetsar) så är detta inte ett alternativ.

En lite mer uppgiven och vad vet jag, pessimistisk eller t.om. deterministisk approach till humleavskiljning. Har jag mycket humle i så kommer skiten ändå att åka ner i hinken så jag kan lite gärna släppa på hela böset direkt. Det går ju förvisso att låta hinken jäsa några dagar och sedan separera humle och druv genom att flytta ölen/vörten till ny hink. Men principen bakom denna ”metod” är att man skiter i hela saken och låter det jäsa med. Antingen så primärjäser man bara två veckor och sedan tappar på flaska eller fat, eller så flyttar man till sekundär och lämnar junket bakom sig då. Jag har testat denna metod och den fungerar, ölförlusten landar dock på flertalet liter. Fungerar till pilsner/veteöl, inget för en hophead kanske…

Hopstopper

Genom att sätta ett finmaskigt (inte för finmaskigt) filter före utloppet av kastrullen så bildar humlen och druvet ett filter redan i kastrullen och klar vört kommer ut utan att man behöver tappa någon humlearom. Originalet är ganska dyrt men hopstoppern är ett billigt gördetsjälvprojekt. Två kökssilar från IKEA, lite rostfri ståltråd och viss fritid så är det snabbt fixat. Min första prototyp var ansluten via silikonslang eftersom den är lätt att ta bort för rengöring. Jag har bara hunnit brygga med den en gång men då fungerade det utmärkt rent humleavskiljningsmässigt men slangen lämnade kvar lite för mycket vört i kastrullen. Jag ska byta ut slangen mot 20cm rostfritt rör alternativt kopparrör om jag får tag i något så kommer jag återkomma med resultatet.

Tanken med denna manick är att man fyller den med nya färska humlekottar och pumpar vörten med den kokade humlen och druv igenom. Humlekottarna fungerar som ett filter och bidrar samtidigt med arom. Jag har inte testat denna manick och den är säkert jättebra, men den kräver en pump samt att den är ganska dyr. Sen måsta man fylla den med humle för att den ska fungera och det kanske man inte vill till en veteöl t.ex. En bra IPA-humlestoppare med andra ord.

Det finns såklart inga rätt eller fel även om jag dömt ut vissa metoder. De har helt enkelt inte fungerat så bra för mig eller så är de för tråkiga och enerverande (saftsil) helt enkelt. Så länge en metod fungerar för dig så kör på för all del. Skriv gärna i kommentarerna vad ni kör för metod och vad ni gillar/ogillar med den.