Nehepp, nu ska jag skriva om hur man gör en förkultur en gång för alla!

Förkultur gör man av två anledningar, för att få mer jäst och för att veta att ens jäst är pigg. Eller tre anledningar egentligen för det handlar rent krasst om ekonomi. En stor öl kan kräva 3-4 jäströr och det kostar betydligt mer än lite spraymalt man odlar 1 rör i. En förkultur är egentligen bara en miniöl man gör optimal för jästreproducering och det finns flera sätt att göra det på, detta är mitt sätt… Först lite grundläggande fakta att ha med sig:

• Jäst reproducerar sig när den har tillgång till syre (aeorob fas) och tillverkar alkohol när den inte har tillgång till syre (anaerob).
• Jästen trivs bäst i fingervarmt (35c) men för oss hembryggare är det mer lämpligt med rumstemperatur ca 20c, oavsett ölsort man tänkt brygga.
• Jäst mår bäst i en sockerhalt av 1.040 öchle.
• Jästen reproducerar sig bäst om den hålls i suspension.
• Öl tycker inte om ljus.

Allt detta sammantaget innebär att vår förkultur ska hålla 1.040, syresättas ordentligt, stå i ett mörkt rum, ha viss tillgång till syre och hållas i suspension under jäsningen. Suspension a.k.a konstant omrörning görs lättast med en magnetomrörare, dvs en roterande magnet som rör om en annan magnet man lägger ner i sin E-kolv vilket ökar tillväxten av jäst dramatiskt. Det går även att skaka E-kolven/förkultursjäskärlet ett 10-tal gånger per dag men då får man göra nästan dubbelt så stor förkultur. Hur man bygger en billig magnetomrörare går det googla sig till men man behöver en burk, gammal mobilladdare, trasig hårddisk, en pc-fläkt, lim och för mycket fritid (se bild nedan). De går även att köpa färdiga för en tusing men nu ska vi göra en förkultur och inte prata om magnetomrörare.

Min inte så vackra magnetomrörare. Jag ska limma fast trädistanserna när jag kört den ett par gånger så jag vet att höjden är perfekt, sen kanske det blir ett lager färg på den. Det bästa med att göra en magnetomrörare på en matlåda är att den är vattentät ifall det jäser över.

Pitchrate eller hur mycket förkultur behöver man?
Hur stor ens förkultur behöver vara beror på tre faktorer: om man gör en lager eller ale, hur stor batch öl man gör och hur stark ölen ska bli. Det finns en bra kalkylator för att räkna ut exakta mängden förkultur men har man gjort dom ett par gånger så får man en uppfattning om ungefär hur mycket som behövs. Jag tycker inte man behöver följa reglerna slaviskt här för så länge man gör en förkultur så har man redan tagit tio steg närmare en bra öl än om man pitchar en gammal jästvial rätt ner i jäshinken. Men för all del, använd kalkylatorn i början tills ni fått kläm på mängderna. Det finna andra kalkylatorer men åsikterna om hur mycket jäst som VERKLIGEN behövs lämnar vi till tyckare, tänkare och forskare. Köp ett dyrt mikroskop och räkna jästceller om ni går igång på det… Jag kör iallafall en höftning för det mesta och den ser ut såhär: Jag gör mellan 1-3 liter förkultur beroende på om jag gör OG1.050 eller >1.075, 19 eller 38 liter, ale eller lager. T.ex;

• 20 liter ale runt 1.050 får ca 1 liter förkultur på ett jäströr. Eller 1 torrjäst om jag är lat.
• 38 liter ale 1.050 får 2.5l förkultur på ett jäströr/torrjäst. Eller två torrjäster.
• 20 liter IPA 1.070 får 2.5l med ett jäströr/torrjäst.
• 20 liter över 1.080 får 2l med 2 jäströr/torrjäster.
• 20 liter lager kräver i regel dubbla jästmängden mot en ale så där gör jag gärna 2.5-3 liter med 2 vialer/påsar. Det går inte göra för mycket jäst till lager tycker jag.

Tillägg: Efter en rad kommentarer så vill jag revidera lite. Att göra förkultur på torrjäst verkar det vara ganska delade meningar om och med tanke på priset på torrjäst så går det lika bra att köra med en extra påse bara istället för att göra förkultur, framförallt till en 20-25-liters batch. Ska man däremot göra något riktigt starkt (>1.080) eller har gammal jäst så rekommenderar jag ändå en förkultur. Till flytande jäst är det alltid bättre att göra en förkultur.

När ska man göra förkulturen
Kort sagt 4 dagar före bryggningen. Idag (tisdag) ska jag göra förkultur till min DubbelIPA jag ska brygga på lördag. Det ger mig gott om tid att hinna låta jästen växa och sedan falla till botten i kylskåp så jag kan hälla av fulölet ovanför. En förkultur har för det mesta växt så mycket den ska inom 24 timmar men 48 timmar är riktigt safe. Ett dygn i kylskåp räcker enligt mina erfarenheter för att jästen ska sjunka till botten men 48 timmar går lika bra. En del sparar förkulturer i kylen en vecka, hur mycket det påverkar slutresultatet låter jag vara osagt men man vinner definitivt inget på att jästen ska stå där bredvid lök och mjölk en månad… När förkulturen stått i 24-48h i kylen är nästan all jäst på botten och ovanför simmar en ohumlad och välsyresatt öl. Många häller i hela förkulturen vilket de får göra om de vill. Men betänkt det här; smaka på förkulturen först, efter det är jag inte så säker på att du vill blanda ner den i din fina IPA längre…

Recept
Det är inte speciellt svårt att göra en förkultur. Man kokar vatten med spraymalt (DME/Dried Malt Extrakt/torkat maltextrakt), kyler till 20c och häller i sin jäst. Mängden spraymalt är 100g per liter. Alltså 100g DME på 1 liter förkultur eller 300 gram på 3 liter, ja ni fattar. Värm vatten till kokande, vispa ner spraymalten i vattnet och tillsätt 1/4-dels tesked jästnärsalt. Koka i 5-15 minuter varav sista minuten med lock. Var försiktig för överkok både i början och när locket läggs på. Anledningen till locket är att den varma vattenångan desinficerar locket inför kylningen, det går bra att spraya den med starsan istället. När ens koktid är slut ställer man kastrullen i ett kallvatten bad och kyler till 20c. Häll sedan allt (även bottensatsen) ner i en E-kolv och häll i jästen. Skaka ordentligt någon minut, stoppa i magnetloppan om du har någon och sätt på starsan-sprayad aluminiumfolie över öppningen. Aluminiumfolie är lite bättre än plastfoile eftersom den tillåter lite syre att sugas ner i E-kolven under jäsningen.

Exempel på förfarande
På lördag ska jag brygga en stark öl (1.083) på 20 liter. Jag har bara 250 gram spraymalt hemma så det får helt enkelt bli 2,5 liter förkultur men med två påsar torrjäst. Torrjäst mår bäst av att blötas upp i desinficerat vatten först så det börjar jag med. Hade det varit flytande jäst så hade jag hoppat direkt ner till ”förkulturen tillverkas”.

En gammal syltburk med starsan rengör min termometer medan jästen kommer upp i rumstemp.

1 dl vatten kokas någon minut och kyls ner i kallvattenbad till ca 25c.

Burken med 1dl vatten och två påsar torrjäst. Jag brukar låta jästen ligga och självdra lite men sen blir jag alltid otålig och skakar runt lite för att snabba på förloppet. Locket låter jag sitta löst på för det bildas en del koldioxid. Cirka 15 minuter fortlöper…

Är torrjästen pigg så har nu ett skum bildats och jästen är redo för pitch.

Förkulturen tillverkas: Här har jag precis vispat ner spraymalten i vattnet. Kladdigt som tusan är det så har man en stor kastrull är det att föredra för överkoket kommer på några sekunder. En del kokar i sin E-kolv men jag tycker att det nästan är att be om ett överkok… Vispa konstant när vi häller i spraymalten som sagt.

När det kokat någon minut försvinner mycket av skummet och man behöver inte vakta det lika noga längre, precis som med ett vanligt ölkok. När det kokat klart ställs kastrullen i kallvattenbad precis som vattnet till rehydreringen. Vörten kyls till 20 c. Ett tips är att lägga en gaffel under kastrullen så kallvattnet kommer åt att kyla underifrån, samt nu på vinter kan man ha i snö i vattnet så går kylningen på några minuter.

När man gjort rent sin E-kolv+magnetloppa med starsan och vill hälla ut starsannet+skummet är en magnet att sätta på utsidan att rekommendera för att hålla fast i loppan. Samma sak gör du när du ska pitcha din förkultur ner i jäshinken på bryggdagen. Annars får man snällt vänta tills ens öl jäst klart och sila jästen för att återfå sin magnetloppa. Den missen gör man en gång.

Här står min förkultur klart och börjar snart jäsa. Efter denna bild togs så åkte den dock in i en mörk garderob och plastfolien ersattes av aluminiumfole.

En bra magnetomrörare ger en synlig virvel. Man får labba lite med storlekar på magnetloppa och hastighet för att hitta bra skjuts men som håller kvar magnetloppan utan att kasta ut den till sidan.

När förkulturen fått jäsa klart i 48 timmar så åker den in i kylskåpet för att jästen ska falla till botten. Efter ett dygn i kylen så har den beigea sörjan blivit jäst+öl. Ölet dekanteras (hälls av) men häll inte bort allt för någon deciliter är bra att skaka loss jästen från botten med. Magneten sitter redan på sidan ihop med loppan så jag inte glömmer den i stridens hetta. Jag brukar hälla av fulölet i början på bryggdagen och låta förkulturen stå i rumstemp under dagen så den inte chockas av pitchningen. Har man gjort en förkultur till en lager är det lämpligt att ta ut den ur kylskåpet 15-20 min före pitch så stiger den från kylskåpstemp 8c till jästemp ca 10c. Denna bild är från förra gången jag gjorde förkultur ifall ni undrar över mängden, den har inte dunstat.

Jag är inte nöjd med min metod för att torrhumla och ska med detta inlägg ”tänka högt” för att förhoppningsvis (pun intended) få lite tips av er läsare på hur jag ska hitta den metod som passar mig bäst. Jag vill ha en stor humlesmak, smidigt förfarande, lite syrepåverkan, lång hållbarhet av humlesmaken och slutligen en klar öl med lite grumlighet. Jag kör enbart med pellets och två fat per batch så allt annat skippar jag i denna genomgång. Jag har testat några olika metoder genom åren men tyvärr inte side-by-side, dvs två torrhumlemetoder med samma batch öl. Det tar tyvärr en del tid att göra ett sånt test med många metoder samtidigt, tid jag inte har eftersom jag snart ska torrhumla mitt SM-bidrag. Här är de olika metoderna där jag fetmarkerat det som är ”dealbreakern” för min del:

Torrhumla med lösa pellets i primären/första jäshinken
+ smidigt, töm-o-glöm helt enkelt
+ minimal disk
+ liten oxidering eftersom CO2 ligger kvar överst i tunnan när man öppnar
+ stor kontaktyta av humlen mot ölet
+ lätt att krascha humlen till botten
+ klar och fin öl
+ liten risk för infektioner
- ger lägre utvinning av humlen eftersom jästen äter upp oljorna enligt bryggare som t.ex. Vinnie Cilurzo, jag har dock inte testat denna metod tillräckligt ännu
- går inte att skaka jäskärlet för att öka utvinningen av oljor eftersom jästen då rörs upp, lite längre kontakttid kan motverka detta

Flytta till ny hink och tillsätta lösa pellets där
+ stor kontaktyta av humlen mot ölet
+ lätt att krascha humlen till botten
+ klar och fin öl
- inte så smidigt (mer disk)
- lite större risk för infektioner med hink->hink->fat
- ger ökad kontakt med syre vilket gör att humlearomen inte håller alls så länge som jag skulle önska
- går inte att skaka jäskärlet för att öka utvinningen av oljor eftersom det finns syre i hinken

Torrhumla i fat med humlepåse/humlestrumpa
+ liten risk för oxidering eftersom det går att fylla fatet med CO2 före flytten
+ lätt att provsmaka hur länge man vill ha i humlen
- mindre kontaktyta eftersom humlepåsen begränsar, det går att ha i flera påsar men det är osmidigt
- betydligt grumligare öl även med gelatin jämfört med torrhumlat i hink
- mycket humlepartiklar som ger många gröna öl i början, se bilden högst upp
- kletigt att ta ut påsen

Torrhumla löst i fat och häverta till nytt fat
+ CO2-skyddat
- svårt att provsmaka då humlen kloggar kranar och slangar
- kräver så många fat att det blir både praktiskt och ekonomiskt oförsvarbart för min del
- väldigt mycket disk som är betydligt jobbigare än att diska en jäshink

Tankar och frågor till mig själv om dessa metoder och andra alternativ
-Man kan ju spruta ner CO2 i sekundärhinken?
-Ja men hur ska det gå till på ett smidigt sätt? Jag har läst om någon som byggt om en soda stream och sprutar ner CO2 i hinken, nae det känns sisådär i längden. Det känns som det går åt väldigt mycket kolsyra också.

-Använd en finmaskigare påse som t.ex. Saritatyget och ha i fatet så slipper du dricka humlebös?
-Efter att ha använt min biabpåse som en stor saftsil efter vörtkok så vet jag hur mycket den sätter igen. Alltså kommer kontakten med ölet bli väldigt lidande och framförallt humlesmaken.

-Skaffa en jättestor tesil och ha humlen i i fatet?
-Ja det finns en avlång tesil gjord specifikt för Corneliusfat och torrhumling, men de kostar en hel del och jag behöver minst två stycken. Bygga själv är kanske ett alternativ men knappast bara för att testa om det passar mig.

-Skaffa ett koniskt jäskärl och dumpa jästen före torrhumlingen?
Jättegärna, det vore ju perfekt! Men kan fakturan gå hem till dig istället?

Exempel på problemet
Jag tror dessa två bilder tydligt illustrerar vad jag inte gillar med humlestrumpa i fat. Det är samma öl i bägge glasen även om jästsorten är olika. Ölet på den första bilden är torrhumlad med påse i fatet efter att fått en kallkrash med gelatin, krashad i -2c i en vecka efter torrhumlingen även denna gång med gelatin. Ölet på den andra bilden är torrhumlat i sekundärhink, kallkrashat och gelatin i fatet. Väldigt klar och fin men där minskade humlesmaken kraftigt efter 2-3 veckor, trots 100 gram torrhumling på 20 liter.

Sammanfattning
Som ni märker så har jag hittills ingen bra lösning i sikte. Jag har en humlebetonad öl på primärjäsning som är uppdelad i två hinkar men de kommer ha olika alkoholstyrka vilket gör ett torrhumlingstest lite missvisande. I den bästa av världar så skulle jag bara torrhumla i primären och det kanske blir där jag hamnar tillslut, men jag kommer nog alltid undra om inte ölet skulle varit liiiite goda och ha mer humlearom om jag torrhumlat med mindre jäst. Förslag på andra metoder eller tankegångar? Skriv genast en kommentar nedan!

Ni kanske minns Omnipollos hembryggartävling där jag och Emanuel ställde upp med Valentin Cervisia där vi kom till final. Första pris i tävlingen var att få åka till bryggeriet Siren Craft Brew  i England och brygga sin öl ihop med Omnipollo. Henok på Omnipollo sa i en intervju att alla finalister var så bra att de hade kunnat bryggas kommersiellt och att det var väldigt jämnt i finalen vilket var väldigt roligt att läsa såklart. Nu har iallafall vinnarölet ”Näcken” kommit ut på Systembolaget och då var jag ju såklart tvungen att smaka den.

Ölet är en HopfenWeizen vilket innebär välhumlad hefeweizen/veteöl vilket när jag tänker efter är ganska konstigt att jag själv inte bryggt ännu, det är ju definitivt right up my alley. Vad tyckte jag då om Näcken? Eftersom jag är väldigt svag för Omnipollos öl så var såklart förväntningarna höga och även om det här inte är min favorit från dom så är det en riktigt god öl. En värdig vinnare med andra ord. Jag tycker att beskan (55ibu) var något hög/obalanserad och för att vara en veteöl som brukar ligga mellan 10-15 IBU var den kraftfull men inte överdriven. En frisk, citrusbetonad veteöl med lagom mängd kolsyra och jag ska absolut minska kolsyremängden i mina veteöl framöver då detta var bättre än vad jag brukar köra med (3 vol). Den kraftiga humlen (Amarillo, Citra och Simcoe) spelar bra ihop med jästen (Weiherstephaner 3068) och jag tycker den lilla havregivan ger en lite gräddig ton som var god. Det märks att det fått jäsa svalt eftersom den helt saknar banantoner som 3068an är så känd för, lite utrymme för förbättring där tycker jag som gillar den estern.
En bra öl som jag kommer ta inspiration av i mina framtida hefebryggningar och slutligen ett grattis till Rick Gordon Lindqvist som vann tävlingen och bryggde denna med Henok, Karl och Siren.

I min jakt på det bästa sättet att torrhumla på har jag kommit fram till att jag missat en sak, att humla i corneliusfat med en finmaskigare påse än jag gjort tidigare. De humlekokpåsarna jag köpt från hembryggarbutiker är jättebra till humlekottar och framförallt i vörtkoket men till torrhumling i fat så släpper pellets ifrån sig en massa små partiklar som jag inte gillar att få i mina första 5-6 glas. Sen kom jag på att jag har en del Sarita-tyg kvar från tillverkningen av min BIAB-påse. Vad jag däremot hade glömt var att jag förutom den stora tygbiten hade kvar en spillbit från botten på BIAB-påsen (jag har gjort cylindermodellen). Den visade sig vara precis lagom så jag slapp ta någon bit från det stora tyget.

Som ni ser så är det en L-formad bit vilket inte får att dela på två på ett enkelt sätt så det fick bli en lite söm extra på en av dom så blev slutresultatet två stycken 50×20-påsar.

Här de de utskurna bitarna. Påsen till höger är det som får fick bottensömmen lite högre upp så påsarna blev lika stora varför jag nu tyckte att det var så viktigt =)

Jag inledde med en raksöm längs alla sidor, klippte bort överskott och körde sedan sick-sack runt skarvarna och toppen.

Här är dom klara humlepåsarna.

Öppningen som jag bara sick-sackade.

Och såhär är det tänkt att de ska ligga i fatet med en vikt i (förmodligen två matskedar då de är lätta att koka och åker in i diskmaskinen efteråt) och dingla med hjälp av icke smaksatt tandtråd precis som mina gamla påsar.

Så här grovmaskiga är mina gamla påsar plus att de är betydligt mindre.

Jämfört med dom nya!

På en höft samma avstånd/förstorning mellan kamera och påsar. Ja ni förstår ju skillnaden… Dock kommer extraheringen av humlesmaken förmodligen ta lite längre tid med de fina maskorna fast det vet man inte förens man testat. En tepåse är ju väldigt finmaskig å andra sidan. Jag återkommer så klart med resultatet och jag kommer premiäråka i ett av mina SM-bidrag!

Jag brukar inte skriva så många recensioner av öl om de inte är hembryggda, har något med min ölbryggning att göra eller är extra intressanta. I Omnipollos fall så är deras öl en tydlig inspirationskälla till mina recept så när jag äntligen fick tag på en flaska Moebius, som varit rankad bästa Svenska IPA, så blir det såklart en provning.

Utseende
Klar med visst dis från torrhumling. Orangegul färg som påminner om clementinskal, snyggt! Medelhögt lent vitt skum ca 1 finger högt just i detta konstiga glas. Skummet som ligge rkvar länge lämnar ganska lite rester efter sig på glaset. Skumstabiliteten härstammar förmodligen från ca 5% Carapils-malt.

Doft
Det är en ganska svag humledoft som fyller glaset, elegant men inte alls stor. En småsöt pomeransdoft med inslag av grape. Galaxy-humle.

Smak
En väldig fruktig skalsmak av cest och pomelo blandas med den ganska kraftiga beskan runt 75IBU. En lätt tallsmak och småjordighet väger upp frukten så det blir en fin balans. En låg kolsyra fyller munnen och den håller precis lagom nivå om man dricker snabbt som jag gör, annars lite klent med co2. Eftersmaken är besk och sträv med viss oljighet. Svag alkoholsmak är det som lämnar munnen ihop med beskan.

Omdömme
Det här är riktig toppklass, trots högt ställda förväntningar. Den är lite oljig ihop med fruktigheten men det gillar jag. Moebius är minst lika bra som Nebuchadnezzar men fruktigare. Det är synd att det krävs 8.5% alkohol för att få till en så här bra dubbelIPA för jag hade gärna sett att den låg runt 7% i IPAklassen istället.

Omnipollo Moebius får 5 av 5 i betyg.

Jag tycker att det är bra att ha en husjäst, dvs en jäst man ofta använder och alltid har hemma. En jäststam man lär känna, trivs med, vet hur den fungerar och framförallt smakar. Sen kan man alltid experimentera med andra jäster till specifika ölsorter och specialöl men ska man finlira sin ölbryggarteknik är repeterbara resultat viktigt. Därför ska jag med detta inlägg diskutera mig igenom  processen att hitta min husjäst. Mycket i detta inlägg blir väldigt subjektivt och beroende av just min smak så det är mer min urvalsprocess som kanske är intressant för er läsare.

Idealöl
För att hitta sin husjäst måste man först spika vilken typ av öl man brygger mest av och vilka egenskaper och smaker det ölet ska ha. Jag föredrar att dricka och brygga humlebetonade, överjästa öl, så alla lageröl hamnar i specialölsklassen tillsammans med veteöl och t.ex. belgare. Det betyder inte att jag inte brygger eller gillar dessa öl lika mycket som en APA/IPA utan mer att det är stilar jag brygger mer sällan eller inte passar in i husjästsegmentet. Här är min ideala ”standardöl” att dricka och brygga där jag specifierar egenskaper jästen kan påverka:

Min idealöl är ljus, klar med liten grumlighet, ren smak, humlebetonad, torr/väl utjäst, strax över 5% men ibland upp till 8%.

Egenskaper
Med min idealöl i bakhuvudet så finns det först två kriterier att basera mitt jästval på nämligen smak och egenskaper, vi börjar med smak. Min husjäst ska ge en väldigt ren smak, inte framhäva malten och ha litet eget smakbidrag som tävlar med humlen. Detta skulle kunna avgöra urvalsprocessen redan här då säkert många av er direkt föreslår US05 eller WLP001 (sägs vara samma jäststamm). MEN, vi har kvar det andra kriteriet; egenskaper. US05 är väldigt ren med små smakbidrag och den framhäver humle. Dock är den bara medelflockerande, dvs när den jäst klart så klumpar den inte ihop sig och sjunker till botten av jäshinken så mycket utan den ligger kvar flytande i ölet (i suspension) ganska länge. Dessutom skulle jag önska att den jäste ut ölet lite mer så jag får lite mindre restsötma. Jag har redan sänkt min mäsktemperatur lite för att hjälpa utjäsningen och jag skulle kunna tillsätta socker för att jäsa ut men nu vill jag hitta en husjäst som matchar mina kriterier, inte hjälpa en jäst ”på traven” för att få det resultat jag söker.

Urvalsprocessen
För mig går det bara att testa en jäststamms egenskaper genom att jäsa den sida-vid-sida med en annan jäststamm med exakt samma vört i samma jäsförhållanden. Att koka två gånger och använda olika jäster tillför för många variabler för att kunna dra några bra slutsater. Som tur är så gör jag numera 2×19 liter för att passa mina Corneliusfat så dessa tester kommer bli relativt enkla att genomföra. I den bästa av världar hade jag gjort ett superstort kok och testat 20 jäster på en gång men det är varken praktiskt eller ekonomiskt genomförbart för min del tyvärr. Jag har istället två olika metoder för att singla ut en favoritjäst och den ena metoden, som är snabbare, har jag använt för att hitta min favoritjäst till veteöl. När det kommer till veteöl fungerar denna snabbmetod mycket bra eftersom jästen i den ölstilen får spela förstafiol utan konkurrens från humlen samt att jag mer eller mindre alltid använt samma recept. Metoden går ut på att två för mig helt nya jäster får tävla mot varandra och vinnaren går vidare till semifinal. Semifinalisterna får möta varandra och tillslut hittar man en vinnare. Att det inte finns så många veteölsjäster underlättade också såklart. I fallet APA/IPA blir denna metod svårare eftersom det både finns fler sorters jäst men även att humlen med dess olika givor spelar så stor roll. Alltså blir metod två att jäsa med den nuvarande favoriten och låta en ny jäst utmana varje gång. Som tur är har jag ju en favorit att börja med, nämligen US05, så det som kommer att ske är att en hink hela tiden får jäsa med US05 tills den blir petad av tronen av en jäst jag gillar bättre. När jag testat mig igenom de jästsorter som passar in på mina egenskaper så kan jag kora en vinnare och därmed en ny husjäst. Det är inte omöjligt att jag slutligen hamnar på US05 eftersom jag är såpass nöjd med den och den har fördelen att vara både billig och inte kräver förkultur eftersom det är en torrjäst. Lång hållbarhet ska vi inte glömma heller.

Jäststammar att testa
De stammar som ska få vara med och tävla ska alltså ha följande egenskaper:
jäsa med små smakbidrag, låg diacetyl, medelhög till hög flockulering, hög attenuering dvs jäsa torrt, klara relativt hög alkoholhalt.
De som passar mer eller mindre in på denna beskrivning och ska testas i första omgången är:

US05
Fermentis torrjäst 11.5g
förjäsbarhet: medel
alkoholtolerans:
flockning: låg-medel
jästemperatur: 15-24°C

WLP090
San Diego Super Yeast
White Labs flytande jäst i vial
förjäsbarhet: 76 – 83 %
alkoholtolerans: hög
flockning: medel – hög
jästemperatur: 18 – 20 °C

WLP007
Dry English Ale
White Labs flytande jäst i vial
förjäsbarhet: 70-80%
alkoholtolerans: 8-12%
flockning: medel – hög
jästemperatur: 18-21°C
Används av b.la. Stone Brewing Company

BRY97
American West Coast
Lallemand torrjäst 11g
förjäsbarhet: med-hög
alkoholtolerans: hög
flockning: med-hög
jästemperatur: 17 – 22 °C

Nottingham
Lallemand torrjäst 11g
förjäsbarhet: hög
alkoholtolerans: N/A
flockning: hög
jästemperatur: 14-21°C

Om ni har förslag på fler jäster jag borde överväga så hojta till så ska de testas.
Här är några jäster som jag valt bort och anledningen varför:

• Wyeast 1056 American Ale, den flockulerar lågt till medium.
• White labs WLP001, denna sägs vara samma som US05 och jag ser ingen anledning att köra flytande när torrjästen är så enkel och billig.
• White labs WLP002, passar bäst till brittiska öltyper.
• Fermentis Safale S-04, jag har testat den mot US05 och tyckte den smakade lite sämre även om flockeringen var mycket bra. Har läst en del negativt om den dessutom den så den går bort.
• WLP008 East Coast Ale. Ger enligt beskrivningen en trätorr avslutning, behöver jag säga mer?
• WLP023 Burton Ale. Skulle kunna vara något men både alkoholtolerans och flockning är endast medel. Passar bäst till engelska öltyper?

Jag ska brygga på lördag och då går finalen mellan mina två favoriter bland veteölsjästerna. Vilka det är berättar jag när vi närmar oss SM då detta förhoppningsvis blir ett bidrag.

Nu släpper vi vårat Champagneöl Valentin Cervisia i en Vintage No. 2. Vi vann ju förstapris och kom till final i Omnipollos hembryggartävling för Vintage No.1 så förväntningarna på uppföljaren var självklart väldigt stora men lyckligtvis överträffades dom! Denna gång ökade vi alkoholstyrkan till 10% och ökade även kolsyran en del. Fantastiskt gott öl men åtgången är väldigt stor så jag är nöjd med att kunna säga att nästa Vintage kommer i dubbla antalet flaskor så vi kan dela med oss mer. Gå in på http://www.valentincervisia.com och läs mer!

För att slippa slänga 5 liter öl efter att ha gjort en whirlpool, så måste man kunna suga upp öl från botten av kastrullen och gärna längs med kastrullsidan så inte ens fina humle/druv-kon förstörs. Men de flesta kranar brukar vara monterade en bit upp från botten och hålet suger upp allt likt ett slukhål. Men vi backar bandet lite först…

En whirlpool, för eventuellt nya läsare, innebär att man efter att ha kokat klart (och oftast kylt i hembryggarsammanhang) snurrar runt vörten i en kraftig virvel med en desinficerad slev. 180 rpm (3 varv i sekunden) anses vara en bra hastighet. Sen låter man vörten vila och snurra klart i 20-30 minuter. Allt du inte vill ha ner i jäshinken, dvs humlepellets+varmdruv+kalldruv, bildar då en kompakt kon i botten på kastrullen och det går att tappa ut klar och fin vört från sidan av konen utan att hålla på med saftsilar eller andra filter.

Jag har en Patina 50-literskastrull med fabrikmonterad gänga för tappkran. Hålet sitter dock så högt upp från botten att nästan 5 liter vört kvar i botten när nivån sjunkit under hålet. Det är vanligtvis inga problem då det bara är att tippa kastrullen på kant så kommer allt ut, men det går ju inte vid en whirlpoolning för då sabbar man konen. Därför har jag byggt mig en diptube som egentligen bara är ett rör som går ner från hålet till kastrullbottnen. Man kan ha en rörstump av t.ex. koppar eller rostfritt som man sätter på någon form av mpt-gänga men de kan vara lite knöliga att ta isär samt att jag inte hittade rör i lösvikt. Min lösning däremot är väldigt lätt att ta isär och rengöra samt enkel att installera. Jag tror nog alla hade förstått hur monteringen går till i en bild men nu hade jag bilder på hela förloppet och ibland kanske övertydlighet är bra?

Hålet i kastrullen, svårt att se här men det är ca 4-5 cm från botten.

Delarna som behövs. En vinkelkoppling med invändig gänga och en king nippel (jävla namn eller?).

Mina gängor i kastrullen är lite halvdana så jag kommer inte in så långt men den sitter tillräckligt tight. Någon gängtejp behövs inte eftersom kulkopplingen på andra sidan är tätad. Diptuben är ju dessutom helt öppen inuti.

På med nippeln på vinkelkopplingen och kör! Pickup från sidan som sig bör och flödet justeras med kulkopplingen på andra sidan. Har man en lösning med en rörbit kan man kapa den lite snett så den drar vätska ännu mer från väggen med mindre sugkraft mot konen men detta har visat sig räcka bra. Som ni kanske vet så är det dessutom bra att få med lite junk från druvet ner i jäshinken eftersom det fungerar som jästnäring. Så slit inte ihjäl er med hävertar eller andra metoder för att få kristallklar vört i hinken för det blir snarare sämre än bättre…

För att få en klar öl med lite jäst och annat grums tänkte jag beskriva min metod att kallkrascha och klarna med gelatin. Gelatinet klumpar ihop mindre partiklar till större och sjunker därefter till botten så man antingen lämnar kvar skräpet i jäshinken eller så får man de 2-3 första ölet från fatet väldigt grumliga innan det klarnade kommer. Oavsett om man kör i jäshinken eller fatetska ölet vara så kallt som möjligt för bästa effekt. Jag kör med -1c vilket inte fryser vätskan i vattenlåset av någon anledning och öl fryser inte förrän ca -3 beroende på alkoholhalten. Denna metod fungerar bra även för er som kolsyrejäser på flaska men beroende på lagringstid vill man eventuellt tillsätta lite ny jäst vid flaskning. Jag har läst om 0.1g/l för detta men inte testat själv.

Isinglass
Gelatin fungerar bäst på att to bort proteiner och små humlepartiklar från torrhumling men inte så bra på jäst varför kallkraschning är en bra kombinationsmetod. Det går även att klarna öl med isinglass som är ett medel som utvinns ur fiskblåsan på någon speciell fisk. Isinglass är tydligen extremt effektivt, bättre än gelatin, men lämpar sig inte så bra för oss hembryggare ändå. Anledningen är dess korta hållbarhet (4-8 veckor), den alltid ska förvaras kallt vilket inte alla försäljare gör samt slutligen att det är ganska dyrt.

Förfarande
Så här gör jag min gelatinblandning på ett desinficerat och framförallt smidigt sätt:

Koka 1 dl vatten någon minut med en sil i kastrullen så allt blir desinficerat.

Även locket får sig en liten ångning ifall att. Jag har jäskylen i förrådet så locket är bra till promenaden utomhus.

Gelatinet tillsätts under 68c så det inte stelnar, sikta på 65c så blir det bra. För att få ner tempen så vispar jag runt vattnet lite med silen direkt efter kok, det tar bara en halvminut så är temperaturen lagom. Jag har tidigare kör med en kaffekopp som jag micrar någon minut, det fungerar bra men går inte vispa i. Även där sjunker temperaturen väldigt fort till 65c.

Det går bra med alla sorters gelatin, jag kör med pulver för tillfället. Bladen löser sig lite långsammare och är svårare att dosera om man vill finlira.

En tesked per 20 liter öl är lagom. Till dubbla mängden kör man dubbla mängden vätska för att det inte ska bli en för tjock blandning. Den tunnare smeten fördelar sig lättare över hela ytan på ölet.

Vispa tills gelatinet löst sig ordentligt, 1-2 minuter.

Ölet håller -1 som sagt. Detta är min UT200 termostat som styr kylskåpets temperatur. Gummisnodden håller grenuttaget på plats när jag måste låta hela klabbet hänga längs kylskåpsdörren. Måste fixa lite fölängningskablar.

Just denna gång har ölet stått i 4 dagar i mnusgrader men det räcker med att det precis blivit kallt. Kylan löser ut köldgrumlingen och jästen sjunkar väldigt snabbt till botten i dessa temperaturer. Ni ser ju den kompakta jästkakan på hinken, blir inga problem att få ut ölet utan jäst där inte och jäst kvar i suspension bör vara relativt lite…

Lite off topic men för att styra temperaturen på ölet och inte på luften i kylskåpet har jag satt mätsonden från termostaten under lite isolering från ett liggunderlag.

I den bästa av världar ska man röra ner gelatinet försiktigt på ytan när man kör i jäshinken. Det är dock ganska svårt att öppna locket på hinken när plasten är så kall så denna gång hällde jag ner genom hålet till vattenlåset. En tratt kan underlätta en del där… När jag kör i fat så har jag i gelatinet samtidigt som ölet åker ner i fatet från hinken så det blandas bra genom hela ölet. Låt stå såhär minst 48h men gärna en vecka så kommer du få ett mycket bra resultat. I fat så kommer du få några fula första öl men sen är det smooth sailing. Skål!

Innis & Gunn Irish Whiskey Finish, 7.4%

Det var 13 grader ute igår, den 24:e februari (världen kommer gå under och jag ska titta på med en öl i handen). Tanken var att vänta till mars med att plantera mina nya humlerizomer men jag kör nu istället så kanske våren kommer snabbare. Jag har ju en Hallertauer- och en Tettnang-planta sedan 2013 och tänkte jag skulle utöka med två sorter till i år. Jag skulle gärna odla Simcoe, Amarillo, Centennial eller CTZ men de fanns inte på Willingham där jag beställde ifrån. Däremot fanns Cascade som jag gillar mycket och Nugget som enligt Willingham fungerar som substitut för Columbus eller Chinook vilka bägge är bra högalfasorter jag gillar. Tanken är att på sikt skaffa fler plantor, antingen från de jag har eller genom att skaffa fler sorter, men jag öka på gradvis så jag får se hur stor skörden blir. Det är ju ingen mening med att odla så mycket att jag inte klarar av att torka det…

Så nu är våren välkommen, för nu är humlen i jord (fast i kruka tills vidare).

OBS, DETTA BIDRAG KOMMER TÄVLA I SM

Inför SM vill jag brygga något riktigt maffigt både till domartävlingen och till folkets val. En rejäl DubbelIPA med mycket humle (halvkilo). Receptet blev en blandning av några av de dipor jag gjort tidigare fast med lite mer färgjustering med Carafa II för att falla inom typdefinitionen. Jag föredrar min IPA/DIPA västkuststyle dvs ljus, torr, icke-karamellig, besk och relativt klar. Ljusheten får jag tyvärr tumma på just till denna bryggning för att inte få avdrag från domarna. Torr, ja det blir den genom att tillsätta en del socker som jäser ut helt. Klarheten får jag förhoppningsvis till med kallkrash och gelatin om inte all torrhumle spökar för mig.

Mäskar och lakar inomhus som vanligt. I mäskkärlet står en jäshink utan botten för att fungera som krage/förlängning eftersom dagens batch är ganska maltintensiv.

Nytt för dagen och en misslyckad lakning
Till dagens bryggning var det en del nyheter. Jag har precis sålt en hel del av min utrustning på grund av utrymmesbrist och lite framtida uppgraderingar. Förutom min 25-literskastrull har jag även sålt mitt mäskkärl eftersom jag behöver ett som är större. I väntan på det nya så tänkte jag att jag kunde mäska/laka i en av mina vanliga jäshinkar som jag tar kastrullens isolering runt och kör bazookascreenen baktill på kranen. Mäskningen höll tempen jättebra och jag tappade max 0.5c på en timme, kanske för att jag även la min vinterjacka över hinken. Lakningen gick däremot åt helvete eftersom jag lyckades paddla-loss bazookascreenen med mäskpaddeln vid inmäskningen. Jag insåg problemet först vid lakningen, det var tvärstopp, så jag flyttade över all mäsk till min kastrull som jag först satte BIABpåsen i. Jag satte fast bazookan i lakhinken igen men missade i all frustration att det var lite malt kvar inne i kranen, fortfarande stopp när jag flyttade tillbaka alla mäsk med andra ord. Ytterligare tillbaka med all mäsk till påsen i kastrullen och köra någon slags improviserad maxibiab genom att tömma ut 15 liter från kastrullens kran. Det blev med andra ord klassisk mäskning med crazyBIAB som lakning, inte hela världen men jävligt kladdigt. Jag fick några punkter lågt preboil men volymen var ändå lite hög så det kompenserades genom att koka kraftigare än jag egentligen behöver.

Kondensproblem? Not so much.
Jag har börjat oroa mig för att jag ska vattenskada vår tvättstuga med mina bryggningar så nytt för dagen var även att koka utomhus, eller ja, i garaget med öppen garageport så typ utomhus. Några minusgrader var det. Jag har bara kört BIAB utomhus under sommaren så detta med att stå ute i snön kändes lite nytt och spännande (och kallt). Koket gick dock riktigt bra tack vare att jag har så mycket kräm i bryggutrustningen nu (upp till 5.2kw). Jag var lite orolig att det skulle bli kondens även i garaget på grund av den kalla temperaturen men den mesta ångan åkte rakt ut genom garageporten. Jag kommer fortsätta koka där ute framöver, riktigt smidigt faktiskt. Efter koket körde jag med en lång hopstand på 45 minuter för maxad humlesmak. Efter det bar jag ut kastrullen och satte den i en snödriva och började kyla. Wastewaterslangen är lite för kort på min spiralkylare så den ska jag skarva till nästa gång men i övrigt gick kylningen riktigt snabbt, ca 10-15 minuter.

Ingen mer saftsil framöver, förutom till saft
Trogna läsare vet att jag hatar att sila vörten genom saftsil och med runt 300 gram humle i koket denna gång var det inte att tänka på. Så dagens sista nyhet var att sätta min desinficerade BIAB-påse över jäshinken, tömma hela batchen rätt ner i hinken för att sedan lyfta påsen med bara humlen. Det gick väl sisådär om jag ska vara ärlig. Min BIAB-påse är gjord av IKEAs tyg ”Sarita” och det är väldigt finmaskigt. Jag hade hoppats på att vätskan skulle åka rätt igenom men det blev tvärstopp direkt precis som med saftsilarna. Där stod jag med 20 liter vört i en biabpåse och ont i ryggen. Vad göra (förutom att skrika ankballe över fälten)? Jag upptäckte som tur var att om man skakade påsen upp och ned så åkte vätskan ut men humlen och det mesta av kall/varmdruv blev kvar. Den nya metoden får med viss tvekan godkänt efter denna upptäckt. Den var smidigare än saftsil men ska jag köra med den ingen ska jag testa med min första grovmaskigare biab-påse. To be continued med humleavskiljningen…

IPA och DIPA
Just ja, det var ju en splitbatch detta. Jag ville primärt göra en DIPA på 20 liter men min doppvärmare har en minimikoknivå vilket gör att jag inte kan göra satser mindre än 30 liter. Dock varken ville jag eller kunde jag göra 38 liter dubbelIPA med så mycket malt det skulle innebära. Då föddes idén om att koka två öl i samma kok. Hur då kanske ni undrar? Jo jag planerade alltså för 20 liter DIPA och 10 liter IPA i samma recept. Det som kokades var 30 liter för besk (90IBU) IPA där ena hinken på 20l kommer få sockerlag efter några dagar och hamna inom rätt typdefinition för en DIPA och den andra hinken med 10 liter spädes med 2 liter 1.040-öl från förkulturen för att dels sänka alkoholen och även IBUn till ca 75IBU och 7.5% vilket är max för en IPA. Jag har aldrig gjort så innan eller ens läst om någon som testat just DIPA/IPA utan mer splittat med olika jäst/torrhumle etc. Bägge jäshinkarna är iallafall inom respektive typdeff men om IPAn blir god återstår såklart att se eftersom förkultursöl inte är så förtvivlat gott.

 OG mäts upp. Mycket klar och fin vört med bra hot/coldbreak. Färgen blev dessutom perfekt!

Jäsningen

Efter tre dagar tillsatte jag 700 gram kokad sockerlösning i DIPA-hinken som efter dag 5 fortfarande bubblade var 5e sekund medan IPAn var färdigbubblad dag fyra. Väntar tills bägge hinkarna slutat bubbla innan FG-mätning och kallkrash.
IPA-hinken fick torrhumle i primären och sedan kallkrasch. Otroligt klar och fin.
DIPAn kallkraschades och sattes på fat med torrhumlestrumpa av Saritatyg. Ganska grumlig vilket kan bero på den massiva mängden torrhumle.

Recept

Ten Fidy @ Oscar Blues Imperial Stout, 10.5% 

Det är en svartbrun härskare som möter mig med sin oljiga vätska. Mörk som natten.
Smutsbrunt skum med stora bubblor varvas med små. Skummet ligger högt några minuter men lämnar inte glaset helt när det sjunkit till ytan. Lite kletiga rester ringlar sig nonchalant längs glaskanterna.

Doften fylls av mörk kakao, elegant vanilj och söt arrak som påminner om en dammsugare på Café Gyllen i Linköping. I bakgrunden finns en uns av Löfberg Lila men total avsaknad av humle.
Smaken domineras av mörk finchoklad (inte kexchoklad) med lite salmiak som blandas i första smakintrycket. Sedan avlöser en kopp nymald lavazza från en Gaggia med bränd gummipackning. Den är ganska sliskig på tungan men det vägs upp av kolsyran som är påtaglig för stilen. Det hela ger ändå munkänslan ett helt okej betyg, jag ogillar nämligen när ölen lägger sig som en beläggning på tungan (som en espresso ska göra). Den är ändå inte för söt utan har en hyffsad utjäsning för stilen (är säkert 1.020-1.025).

Omdömme
Mycket balanserad och fin. Chokladigheten och sötman lirar fint ihop. Eftersmaken är mest salmiak med lite citron. Lite engelsk humle på det här hade varit perfekt. Den här ölen sticker inte ut med sina kraftiga smaker utan med sin oerhört snygga komposition. Alla smaker spelar bra ihop.

Det är äntligen dags för årets BeerExpo i Linköping. Årets mässa är flyttad från konkursdrabbade Cupolen till gamla garnisonsområdet och konferenslokalen Brigaden. Förra årets mässa var riktigt lyckad och Whiskymässan som arrangeras av samma familj har hållits i samma lokal nyligen med gott resultat så allt är bäddat för succé! Jag kommer gå på tidiga passet (12-17) i vanlig ordning så alla utställare är pigga och eventuella specialare inte tagit slut. Tillskillnad från förra året så blir det bara en provning denna gång (tre var för mycket). Vi ska gå på Omnipolloprovningen, så klart, och jag hoppas få smaka på Fatamorgana och även Merkur som är en del av deras Astralprogram där pubar prenumererar på extremt färskt välhumlat. I övrigt så har jag listat lite av vad jag tycker är speciellt intressant såhär i förväg:

Här är ju jag med på ett hörn även om jag inte kommer stå i montern. Jag är med i arrangörsgruppen inför SM i Hembryggning som är i Linköping i år (5:e april) och Linköpings Hembryggare står för arrangemanget. Gå förbi deras monter och och prata med hembryggare och öldomare om allt från malt till SM!

Omdöme
Ja ni vet ju redan att detta är en av de bästa svenska ölen som gjorts och jag håller med fullständigt. Den sopar banan med det mesta i IPA/DIPA-väg som går att få tag i. Att den togs i i Systembolagets ordinarie sortiment den 1:e mars men tog slut på 8 timmar säger väl en hel del om hur populär denna öl är. Jag ska brygga den igen och se om jag kan komma upp i samma kvalité rent bryggtekniskt. Fantastiskt bra öl!

(OBS, detta öl kommer tävla i SM så domare kan sluta läsa här)

Det tar ganska lång tid att göra en vällagrad lager. Hur länge man ska lagra finns det många åsikter om men någon månad är inte fel. Detta gjorde provsmakningen av Ranelids Lager vs Ale lite skev eftersom jag druckit upp all ale sedan länge. Lagern har stått på fat en tid nu sedan jag lyft humlepåsen och nu börjar den bli riktigt bra. Tanken från början var att brygga denna en gång, utvärdera och sedan brygga den igen för att tävla med på SM. Jag insåg en bit in i jäsningen att jag inte skulle hinna med att brygga den igen innan inlämningen, så en extra lagringstid fick det bli istället och nu är 5+1 33or flaskade till domartävlingen. ”+1:an” är mitt egna referensexemplar jag ska dricka i samband med att jag får tillbaka domarprotokollet efter sm.
Lagern är bryggd enligt öltypsdefinitionen för klass 1A, Modern Ljus Lager. Så här lyder definitionen:

Som ni ser är det en ganska ale-lik ölstil där humlen får ta stor plats. Jag tycker om Brooklyn lager även om Evil Twins Yellow Cab Lager är några strån vassare. Eftersom jag inte varit så nöjd med mina tidigare lager så valde jag att lägga mig ganska mitt i typdefinitionen:

Ranelids Lager
OG 1.052
FG 1.011
Alkohol 5.4%
IBU 37.6
EBC 9.1

Där jag kanske skiljer mig lite är med torrhumling. Dock läste jag nyligen receptet för Brooklyn lager, som står förebild för stilen och där har Garret valt att torrhumla… 75 gram humle på 19 liter får nog anses som ganska mycket för stilen men jag tänkte att lagringen kommer ta bort så pass mycket arom att det förhoppningsvis kommer bli lagom tills den ska bedömas.

Utseende
Ljust gul med ganska klar och fin vätska. Vitt skum som är lågt men ligger kvar länge i glaset.

Doft
Fruktig med örtiga inslag, lavendel, läder, tvål och cederträ. Får en bild av en yvig och något bakfull men nyrakad och pigg Björn Ranelid som en blåsig tisdagseftermiddag i september glider in på Jaguar Center i Tommelilla med gårdagens Expressen under armen för att hämta den nyservade jaggan. Sådan är doften, notera!

Smak
Småsöt, nobel humle, len, besk, citrontulo. När det blivit lite varmare framträder pilsnermalten tydligt. 

Omdöme
Beskan balanseras av sötma i eftersmaken. Hade önskat lite högre utjäsning. Skillnaden mellan lagern och alen är inte så superstora, förmodligen för att alen fick jäsa så svalt.

Glaset är från Sejdelshoppen och finns att köpa här. Glasrecensionsinlägg är på ingående!

Nu ska det bli ordning på vattenjusteringen tänkte jag. Min vanliga digitalvåg är på tok för okänslig för att mäta salter, därför beställde jag först en skedvåg från Ebay men den fungerade inte alls (DOA). Sen beställde jag en våg liknande den på bilden, men den kom aldrig så jag fick pengarna tillbaka. Till sist fick jag denna och den verkar fungera bra. Den är tillräckligt noggrann för mina behov, jag kommer inte kunna lite på finliret ner på 1/100-dels gram utan kanske i upplösningen 1/3-dels gram så med E-bay-felmarginal inräknat så bör det inte spela någon roll för mina behov. Pris kanske ni undrar? 20kr inkl frakt…

Jag har insett att min utrustning blivit allt mer anpassad för att fylla två Corneliusfat per bryggning, allt utom min mäsktunna (mlt). Jag har testat 30l-hink-i-hink, 30l-hink med bazookascreen och BIAB i 50l-kastrull men kommit fram till att ingen av dom passar mig som handen i handsken med min batchsize på 38-40l. I min jakt på en ny mäsktunna började jag först med att definiera vad jag ville ha för egenskaper, detta var vad kom jag fram till:

• Storlek på 37-40l
• Kunna hålla tempen bra i en timme, gärna utomhus i minusgrader
• Ha ett isolerat och smidigt lock
• Lätt att diska
• Smidig att montera samt montera loss kran och bazookascreen i
• Hållbar en längre tid
• Runt kärl för bättre omrörning och värmehållning

För att komma fram till vilken storlek på MLT jag faktiskt behöver tog jag den svagaste och den starkaste ölen jag bryggt/tänker brygga och testade att räkna volymer med hjälp av Beersmith med en ratio på mellan 2-3l vatten per kg malt. Detta gav mig ett spann på 27-35l plus att jag ville ha några cm marginal så man inte spiller så mycket. Jag vill inte behöva satslaka i allt för många steg vilket min förra lösning innebar, 2ggr är en bra avvägning mellan hastighet, smidighet och sockerutvinning. Att ha en betydligt större mäsktunna än man behöver ger en stor volym luft ovanför bädden som måste värmas upp, det gjorde att jag strök 60-liters jäshink med isolering, som annars var ett billigt alternativ på 400kr inkl isolering, från listan över tänkbara alternativ. Jag ville även ha en något stabilare lösning då jäshinkarna är lite fladdriga med sin tunna plast.

Här är en tabell jag översatt från amerikanska mått på två olika MLT-storlekar för att fylla ett respektive två fat och vad man får ut av de olika varianterna vid olika effektivitet. Jag siktar alltså på nedre raden. Tyvärr vet jag inte varifrån originalet kom då jag haft filen nersparad länge. Klicka på bilden för att se den större.
Vill man ha starkare öl så får man antingen minska ration på vatten/kilo malt så man får i mer malt i MLTn, ha i DME/LME/socker i koket eller minska batchen till den halva storleken enligt tabellen. 1.136 räcker nog för de flestas behov. Väldigt starka öl (över 1.080) brukar inte gå åt så snabbt så ett fat räcker för mina behov där.

Jag övervägde att mäska i en Patina-kastrull ett tag men alla gånger jag testat BIAB eller liknande så har för temperaturen sjunkit många grader, trots dubbelisolering. Fördelen med kastrullen är att kunna stegmäska, kunna göra en mashout, snyggheten (ja jag är sån) samt hållbarheten. Men jag vägrar tappa 3-4 grader på en timme, det håller inte. Någon RIMS eller HERMS är jag inte sugen på heller, KISS: keep it simple stupid. Permanent isolering på kastrullen gör det knöligt att diska och slutligen så är kastrullerna ganska dyra och svåra att montera kran på eftersom jag vill ner i botten (se mitt inlägg om diptube). Kvar blev alltså plast som material. Ett bra lock, det betyder inte nödvändigtvis det smidigaste att ta av och på utan mest att det är isolerat. Värme stiger uppåt och ett dåligt lock är ofta boven i många dåliga mäsktunnor. Jag har läst om en del kylväskor som bara har luft i locket och det vill jag helst undvika, de ska gärna ha antingen vakuum eller fyllning.
Ett runt kärl håller värmen bättre än ett fyrkantigt, titta på cementbilar. Jag tycker, trots min gula logga, att IglooCoolers inte är så snygga men de har allt jag söker efter så mitt slutliga val föll alltså på en Rubbermaid 38l som är väldigt vanlig i USA. Den har bra handtag och en massivt lock. Enda nackdelen skulle jag säga är att den är ganska dyr för oss svenskar. Jag köpte på Ebay och landade runt 850kr med frakt (enbart tunnan, inga kranar eller falskbotten). Förhoppningsvis kan jag ha den så länge att det lönar sig i långa loppet.
En kylväska är såklart inget utan en tappkran och någon form av falskbotten. Eftersom min vanliga ölprylsleverantör hade slut på lösningar för att sätta kran och jag hade vägarna förbi Biltema så fick det bli en alternativ lösning som dessutom visade sig kosta mindre än en tredjedel av vad jag annars skulle fått ge. Här är delarna:

Kulventil 1/2″. Gängat rör 1/2″ med fast hexmutter (Straight male connection R15), Gängat rör 1/2″ med innergänga (Straight Female Connection R15), En oring 5/8″x13/16″ (något mindre än den som visas på bilden här, bytte till en mindre efter tester). En 1/2″ kingnippel (min är i mässing men jag ska byta till RF) och slutligen en Bazookascreen som dock är från Humlegården och inte Biltema. Saknas på bilden är en rostfribricka stor som en femma med 1/2″ hål i.

30cm-Bazookascreenen kommer fastsatt på ett gängat rör med hjälp av en Oetiker-klämma (översta i bilden). Min bazooka (det lät fint) var dock ett måndagsex så det gick väldigt lätt att ta ut det gängade röret och sätta fast bazookan direkt på mitt köpta rör (den med hexmuttern underst). Detta för att slippa kapa bazookan som på detta vis passar perfekt inne i tunnan. Rördelen som blev över kommer dock till användning snart…

Här klämmer jag fast Oetikern så bazookascreenen sitter stadigt på hexmutterröret.

På med en bricka som tätning och tryckfördelning mot plastväggen. Här ska vara en rostfri bricka här men jag fick inte tag i någon som passade vid denna testmontering men redan i skrivande stund är den utbytt mot en bricka i rostfritt. Det är nästan omöjligt att köpa en bricka med rätt hål så jag köpte en 5kr-stor för 5kr på Bauhaus och ta fram metallfilen, snug fit som de säger på andra sidan dammen… Byt ut det röda mot rostfritt i era huvuden, samma princip.

På med den svarta o-ringen och lite gängtejp, det är aldrig fel. O-ringen kommer sitta inne i väggen, dvs åka igenom öppningen på hålet vid genomföringen.

Lite till gängtejp på bazookarördelen som blev över. Jag kan gängtejpa med en hand som ni ser, mad skills!

Bazookan trycks igenom hålet. Med detta korta gängade röret är det svårt att få grepp med delarna från utsidan men med lite kraft så går det. Köp längre rör om ni hittar.

På utsidan fäste jag röret med gängor på insidan (female straight R15) som fungerar som en förlängning så kranen går att öppna och stänga. Skulle gärna ha en bricka här också men det får inte plats just nu. Får se om jag byter mot ett längre gängat hexrör i framtiden.

I med bazookascreenröret med gängor på utsidan.

På med kulventil och King-Nippeln (som ska ha gängtejp också). Klart! Vill man ha längre gängade rör istället för hexröret från Biltema så finns det på t.ex. Humlegården för dubbla priset. Nippeln ska jag byta mot rostfri vid tillfälle om jag inte får för mig att av-blya mässingen.

Och här är slutresultatet! Min nya, fina MLT… Vid testkörning 60 min med varmt vatten läckte inte en droppe så jag är nöjd med tätheten. Låt oss brygga tillsammans länge!