Inför morgondagens bryggning kan jag äntligen mäta upp mina salter till vattenbehandlingen lite mer noggrant så varför inte skriva några rader om vattnets underbara värld?? Vatten har stor inverkan både på hur ölet kommer smaka men även på hur bra mäskningen kommer gå. T.om. klarheten i slutändan påverkas.

Alla salter är inte så konstiga, här är vanligt havssalt (NatriumKlorid/NaCl). Använd de utan jod!

Ett snabbt tips, förvara salterna i en extra påse så kommer det in mindre fukt.

Exempel
Till morgondagens välhumlade Pale-bryggning vill jag justera mitt vatten till Randy Moshers ideala pale-ale vatten. Det har en ganska hög sulfat-halt på 350ppm så det bör få snurr på humlebeskan. Sedan kommer den öka mitt Kalcium från 29 till 110ppm vilket ger en bättre klarhet till ölet. Natrium ökar också en uns vilket ger en rundare smak.Det finns många hjälpmedel i form av excelark och hemsidor som hjälper till att räkna ut saltmängder men jag visar bara Beersmith idag. Vi börjar med att mata in mitt vatten i på den översta raden. Det är min ”Base Profile” dvs ”!Nkpg Borgs”. 130802 är det datum som min vattenrapport är ifrån och nu i tö-tider borde jag beställa en ny eftersom vattnet kan ändras lite över året men det struntar vi i just nu.
Sen går man in på ”Target profile” och hämtar sitt målvatten som man varit duktig och lagt in i förväg. Sen kan man labba med att skriva in olika mängder salter i den vänstra raden (Gypsum/Table Salt/Epson etc). Det jag gör är att jag klickar på knappen längst ner till vänster, då får jag så nära det går att komma med de salter som presenteras här och som jag av en händelse köpt in alla av =).
Här kan vi se att Beersmith tycker jag ska ha i Gypsum, bordssalt och Epsom. Det går att använda olika kombinationer för att nå nästan samma resultat men då får man labba sig fram genom att skriva in olika värden bland salterna.

Sen går vi till vågen:1.7 gram bordssalt (utan jod, återigen). Glöm inte att nolla vågen mellan varje glas (eller vad du mäter i) eftersom alla diffar lite. På min våg nollar jag med knappen ”T” vilket jag tror står för Tare.

Sen vägs KalciumSulfat (Gypsum) och MagnesiumSulfat (Epsom) upp.

To øl Sofa King 4.7%

OBS, DETTA ÖL KOMMER TÄVLA I SM

Efter att ha testat alla sydtyska veteölsjäster jag kunnat få tag på är det dags för finalen där vinnaren går till SM. Mina två hefe-favoriter som möts i denna svettiga kamp är: klassikern Weihenstephaner 3068 och utmanaren Bavarian Wheat 3638. Förutom att skickas till SM blir vinnaren även min husjäst för Hefe. Jag har bryggt 7-8 gånger med Weihenstephaner men bara en gång med Bavarian så den första vet jag precis vad den går för medan den andra fortfarande känns lite spännande.

Ny Malt Liquor Tun (MLT)
Ny för dagen var att prova min nya MLT som kom dagen innan den här bryggningen. Hur jag gjorde genomföringen kan ni läsa om här. Den visade sig vara allt jag kunnat önska mig ur den här typen av mäskkärl. Jag skulle fortfarande vilja kunna göra mashout i tunnan men smidigheten att göra rent och slippa ha sladdar och element i överväger.

Redo för inmäskning. Jag måste värma minst 32l i kastrullen för att miniminivån ska täckas på doppvärmaren, men jag mäskade bara in med 23l. Nio liter blev kvar och användes som lakvatten ihop med påfyllningen.

Recept
När det gäller veteöl ska man inte krångla till det brukar man säga. Men till SM känner jag ändå för att lägga till några specialmalter för att sticka ut lite från mängden. Jag har testat med Carapils/Dextrinmalt en gång innan i veteöl och tycker att skummet blev väldigt bra så det får åka med även denna gång. Carafan på 20 gram ger ingen smak men justerar färgen lite uppåt, återigen för att sticka ut lite. Dock blir min färg gott och väl inom typdefinitionen då den ligger i mitten av det tillåtna spannet. Många stegmäskar veteöl och jag har gjort det några gånger med gott resultat men det tar så lång tid och är inte så roligt så det fick bli en enkel infusionmäskning även denna gång. Kör man BIAB eller ännu hellre Braumeister så förenklas stegningen men nu ville jag köra med min nya fina tunna. Anledningarna till att stegmäskning ska vara så bra för veteöl, och hur dom tilltalar mig, är:

• Syrarast på 37-40c, mest till för Reinheitsgebotare som inte vill justera pH med mjöksyra.
• Ferualsyrarast på 45c, ger mer 4VG som ger smak av nejlika vilket jag inte känner att jag behöver.
• Proteinrast runt 50c, bryter ner proteiner vilket ger klarare öl men också sämre skum. Sägs vara mindre nödvändig med dagens välmodifierade pilsnermalter.
• Alpha och Beta Amylase-rast separat i två steg. Jag vet inte vilket smakbidrag det har att dela upp försockringsrasten i två steg men ger en bra konvertering skulle jag tippa på.
• Utmäskning eller Mash-out, ger ingen smak om man inte gör den tidigt (30-45 min in i försockringsrasten) utan underlättar mest lakningen.

De smaker jag saknat mest i mina veteöl är en balanserad banan och inte mer nejlika plus att jag gillar lite mer kropp i mina veteöl, framförallt på vintern, så en enkel infusion på 68c fick det bli idag. Receptet såg ut ungefär som förra gången:

38l, OG1048, ca 5%, 11EBC, 14IBU
5kg Vete
3.3kg Pilsner
0.25kg Carapils
20g Carafa Special II
40g Hallertauer på 60m
20g Hallertauer på 15m
3638 Bavarian Wheat
3068 Weihenstephaner
380g socker till priming i fat (10g/l) fast hälften ner i jäskärlen för att undvika överkolsyrning.

CaCl2 även kallat Kalciumklorid. Jag körde med 1,3 teskedar hur man nu mäter upp det på ett korrekt sätt. Jag väntar fortfarande på att få min precisionsvåg så jag kan få noggrannhet i min vattenbehandling. Siktade inom spannet för min veteölsprofil: Ca=50-100, SO4=0-50, Cl=0-100,

Gott om plats i nya MLTn på 38 liter. Körde med min inplastade trådgivare till termometern idag efter att ha referensmätt med min insticksgivare. Väldigt smidigt med så snabba mätningar så jag ska kalibrera termometern efter denna K-givare istället.

Justerade pH till 5.2.

Lakningen gick snabbt, smidigt och bra med nya Bazookan. Jag fegade lite med flödet (2-3l/min) eftersom det var så mycket vete (60%) och att jag inte hade bråttom.

Min egna referens på lakhastigheten…

 Jag hittade ett gammalt läderfodral till en extern hårddisk som passade ganska bra till min termometer. Ett litet hål för displayen och lite plast så är den vattensäker och skyddad. Nice!

Samlade i de två jäshinkarna som det sen ska jäsa i. Inte ett förfarande jag är nöjd med då hinkarna är rejält rengjorda innan. Ett alternativ är att flytta varmvattnet från kastrullen till hinkarna först och laka ner i den tomma kastrullen som jag gjort några gånger tidigare men det är så tungt att lyfta kastrullen med 50 liter i från tvättstugan och ut i garaget så det får bli till nästa gång då jag tänkt att även mäska i garaget eller t.om. utomhus. Min nya MLT höll värmen ner på tiondelens grad på 60min så jag tror den klarar av att stå utomhus. Det finns bara ett sätt att ta reda på den saken…

Jag var som sagt så ivrig att testa min nya MLT så jag skippade BIAB som var planerat i förväg och snabbfixade genomföringen. Jag fick endast en liten läcka som ni ser på den lilla mörka kissfläcken under kranen. Det läckte ut max någon milliliter men jag ska ordna mer ytterligare tätare genomföring till nästa bryggning då jag har lite mer tid på mig att testa tätheten.

Tunnan har markeringar för både liter och gallon, snygg detalj!

I väntan på kok.

Snön har försvunnit men lite snöblandat regn bjöds på denna dag. Sverige säger jag bara…

Jag körde utan hopstand eftersom det inte är en humledriven öl. Efter kylning gjorde jag en whirlpool eftersom jag installerat diptube i kastrullen. Det fungerade fantastiskt bra med en fin kon och väldigt lite humle eller druv i tunnorna. Tyvärr hann jag inte fota ner i kastrullen då det var tusen andra saker som skulle fixas med…

Loggen:
61 liter totalt, 23 till inmäskning och 38 till lakning.
32 liter värms till över 78c.
Ska ha en preboil på 51l@1.039 och postboil 1.052
Hällde med flit för varmt vatten i MLTn.
Sänkte MLT-temp till 10c över (78c) med kallvatten och mäskade in.
Mätte upp 68.4c med både gröna o gula K-givarna.
Mätte pH till 6.2. Justerade till 5.4 med halv kapsyl och sedan en lite skvätt till för 5.2.
Fyllde på 29l i HLT på värmning till 79c.
Temp på 68.6 på toppen av bädden efter 60 min!
Recirkulerade 1l 3ggr.
Tömde MLT till hink. Ca 14l first runnings.
MLT-kranen på 45g-vinkel är lagom.
Satslakade i 2 steg och samlade upp 25+27.5 vilket var 1.58l för mycket.
Kokade bara 50l och sparade 2.5l till förkultur.
OG 1.047 (5 för lite), ökar med primningen i fatet.
19+19+1=39 postboil +2,5l som inte kokades. Ger effektivitet på 73%.

Provsmakning

Beer expo är en tillställning som hålls i Linköping en gång per år. Tidigare har det hållits i Cupolen men det gick i konkurs nyligen så därför har man flyttat evenemanget till garnisonområdet och Brigaden. De tre utställningshallarna var lite utspridda men annars är nya lokalen väldig trevlig tycker jag. Vi gick på tidiga passet som vi brukar göra och vipps sa det så var klockan 17 och det var dags att gå vidare mot city och äta lite.

Brekeriets folkabuss stod som vanligt utanför Beerexpo.

Slutsålt innebar en del kö men vi kom in ganska snabbt ändå.

Affischen jag gjorde inför SM.

Linköpings Hembryggare stod ihop med SHBF och berättade om hur man gör öl och om SM.

Dagens första öl hälls upp i VilleVallas monter.

Deus Brut des Flanders, champagneöl som var väldigt lik våran Valentin Cervisia. Ska jag slå på mitt eget bröst lite så tycker jag faktiskt att våran är lite bättre. Mer tjong i och lite större kropp. Men Dues var väldigt god också helt klart.

CentralBryggeriet har precis satt sin första testbatch så de hade ingen öl med sig till mässan men det var kul att snacka lite skit med grabbarna. Ska bli väldigt spännande att testa deras första öl ”Folkes Lager” som syftar på Folke Filbyter.

En av tre mässhallar innan den blev packad med glada ölentusiater.

Peter som är med och arrangerar SM var domare för dagen och gick runt och bedömde.

En av mässans bästa öl var Oppigårds Thurbo DIPA som legat på fat i endast fyra dagar. Sprängfylld med härliga humlearomer som aprikos, annans och apelsin. Oerhört bra.

Det här med Untappd alltså…

Belgoklubben hade med sig en massa godis som denna, Malheur.
Jens Skrubbe

Dags för provning och djupdykning i Omnipollos underbara värld. Intressanta historier och såklart fantastisk öl.

I glaset, Leon. Sen fick vi Mazarin, Näcken, Potlatch, Nebuchadnezzar och Hypnopompa.

Mmmmm, Potlatch Saison.

Brekeriets Cassis får man inte missa. Alltid en succé.

Veporna jag gjorde åt LHBF och inför SM syntes bra i vimmlet. SHBFs ordförande Jonas Carlfjord stod även i montern en del.

Thomas Fransson på Malmö Brygghus var glad och trevlig som alltid. Deras Cacao-Porter var minst så god som jag mindes den. 

Magnus och Emanuel tar sig lite CacoPorter.

Henrik på jakt efter lite suröl.

Väldigt konstig japansk öl som legat på körsbärsblad. Luktade rullator och den var säkert torrhumlad med en virkad duk. Ingen höjdare men intressant ändå.

Grabbarna från De Klomp.

Nääs hade med sig sin Galaxy som var en av mässans bättre öl. Enbart bryggt med Galaxyhumlen så klart…

Björn var inte så ilsken som det ser ut =)

Beerbliotek från Göteborg.

Reibert var nöjd med mässan.

Strömsholms Brygghus.

Mässans bästa öl blev enligt domarna Electric Nurse Imperial Stout. Sprängfylld med choklad, lakrits och lite cacao. Riktigt bra öl, grattis!!

De lyckliga vinnarna.

Trevliga Jessica Heidrich från St Eriks var på toppenhumör också. 

Jimmy njuter av en Kwak när vi gått vidare till stan.

Omnipollo GONE! Ni skulle sett min min när jag fick tag i den. Jag kunde ha hjulat från baren om jag inte var så stel. Riktigt god med massvis av humle. Kul att jag fick tag på en flaska innan de var helt…

En Omnipollo Mazarin gick ner den också. Lite mörkare och torrare än när jag drack den sist.

Kvällens sista öl blev Imperial Lagern Brown Paper Bag från To øl. Riktigt schysst avslutning på en grym dag.

Jag har fått ett par ölglas från Sejdelshoppen.se och min första tanke var att göra ett jämförande smaktest. Sen kände jag att det redan är ganska bra behandlat (här, här och här) och att ytterligare ett jämförande test inte tillför diskussionen något nytt. Ett sånt smaktest visar dessutom egentligen bara vilket glas som passar bäst till just den ölen man gör testet med och att en kupa skulle vinna över t.ex. en pokal med ett välhumlat öl är rätt självklart. Ett veteöl kommer kännas fel i vinglas och en IPA kommer kännas så pass fel i ett Weißbierglas att smaken kommer upplevas annorlunda även av den anledningen. Så, därför tänkte jag göra individuella bedömningar där glasen får stå för sig själva. Utseende, egenskaper och helhetskänsla får ligga till grund för testet istället för doft och smak. Jag slänger in några av mina gamla glas i mixen också. För visst tycker ni väl att glasen påverkar både smaken och helhetsupplevelsen?

Teku
Ser tunt ut men är faktiskt ganska tjockt. Klarar diskmaskin vilket jag inte rekommenderar för något glas, men det håller för det iaf. Elegant och har nästan en vinglaskänsla över sig. Ett av mina favoritglas till välhumlade pale ale/ipa/dipa men även någon imperial stout och lambic har glidit igenom med bra resultat. Den kupade formen framhäver humlen elegant och halsen är väldigt skön att hålla i. Läppen på kanten gillar jag extremt mycket men vet att det är en delare bland folket. Mycket fint för ögat också men framhäver tyvärr inte klarheten i drycken. Ett av mina favoritglas alla kategorier. 99kr/st.

Spiegelau ”IPA-glaset”
Glastillverkaren Spiegelau har bett hantverksöllegenderna Sam Calagione (Dogfish Head) och Ken Grossman (Sierra Nevada) att hjälpa till att ta fram det optimala IPA-glaset. En reklamfilm om projektet:

Detta glas skjuter aromen in i munnen när man dricker (enligt tillverkaren) och ribborna ska öka friktionen för kolsyran vilket frigör smakerna. Jag gillar verkligen kupformen som är skönt avlång och den framhäver klarhet en del. I princip alla öl får en fin skumkrona i glaset eftersom det är så smalt upptill men kör man med ett välkolsyrat glas kommer du få för stor krona. Inget för pilsner eller veteöl med andra ord. Det jag ogillar är att man gärna håller glaset i den ribbade foten vilket värmer ölet väldigt snabbt. Och hur är det egentligen med formen? Det ser ju lite ut som en dildo, eller är det bara min snea hjärna som ser det? Elegant är kanske inte ordet jag skulle slänga in i tombolan om man säger så… Hur som helst så är det är ett tunt glas med skarp kant vilket är skönt för läpparna på något konstigt sätt. Samtidigt känns det ganska ömtåligt och det går dessutom inte diska nere i ribborna utan flaskborste. Rymmer 0,57l vilket man definitivt inte tror när man håller i det men tanken är inte att fylla det med öl utan att skumkronan ska få ta för sig ordentligt. Sammanfattningsvis är det ett specialglas som kommer användas främst till IPA/DIPA för min del. Jag är inte helt såld ännu men jag tror det kommer växa med tiden. 99kr/st.

Oppigårds 0,3l
Mitt smalaste glas. Oppigårds förknippar jag mest med olika pale ale men detta glas drar mer åt Kölschhållet, eller kanske tysk pilsner, med sin raka form. Lite störigt stor logga (vänt bortåt på bilden) är tyvärr det första som slår mig. Glaset framhäver verkligen klarheten på ölet med dess smala hals vilket passar de svagare ölen och gärna lagrade saker. Skön höjd är det också på det. Det är väl kanske snyggt med den något smalare midjan men jag hade nog föredragit ett helt rakt glas, lite tyskt strikt sådär. Inte det första glaset jag tar på dagen med dess ganska lilla storlek men gärna som nummer två. Ett trevligt lunch-pilsnerglas! Finns även i 0,5l-storlek. 55kr/st.

Brooklyn Brewery 0,4l
En bra, lång kupa med smal öppning som gör att man måste höja glaset ganska högt vilket i sin tur skickar bak ölet till tungans bakre delar. Ett väldigt trevligt pilsner och pale ale-glas. Skön storlek, lättdiskat och ger fina skumkronor. Inte helt olikt mitt Orreforsglas nedan men lite kraftigare gods och inte alls lika elegant. Inte så lätt att snurra ölet i för att framhäva arom, då skvätter det gärna lite utanför… Ett skönt allroundglas när man står och lagar mat. En av mina favoriter trots loggan. 69kr/st.

Chimay 0,3l
Ett specialglas gjort för belgiska skönheter, har en rejält tilltagen öppning. Pokal kallas dessa glas ibland inte helt ologiskt. Ett vackert glas som tyvärr inte är helt lätt att dricka ur. Man kommer verkligen ner i ölet men skumkronor dör ut snabbt och aromen blåser lätt bort. Skum föresten, det blir det knappt något med detta glas. Ölet på bilden är ett veteöl (det var det jag hade hemma för tillfället) och skumkrona blev det aldrig någon riktigt. Men sammanfattningsvis är det ett trevligt glas för lite starkare och ofta sötare drycker, trots att det rymmer ganska mycket åt gången. 79kr/st.

Orrefors PilsnerEtt av mina absoluta favoritglas är Orrefors Pilsnerglas. Det finns några större varianter som rymmer mer men de känns lite klumpiga. Tyvärr tror jag att denna modell har ersatts för jag kan inte hitta den någonstans. Detta är ett mycket skört och elegant ölglas som framhäver arom, är lätt att snurra i, rymmer en bra mängd, ger fin skumkrona. Den tunna, skarpa och nästan lite vassa kanten är klockren. Nackdelen är såklart priset och att det är strikt handdisk. Annars hade jag haft fler av denna helt klart. Eller ska sanningen fram så hade jag två men ett gick åt helvete tyvärr… Bäst till ljusa öl med liten till medelstor humlearom. Priset tror jag ligger runt 250kr/st men jag vet inte då det var en bröllopsgåva.

Veteölsglas 0,5l
Jag har tre olika veteölsglas (Weihenstephaner, Fransiskaner och Erdinger) men jag drar alla i ett svep här. De passar olika bra till olika tillfällen, mest beroende på humör och inte så mycket pga smak. Weihenstephanerglaset är tjockast och är lite ribbad på vertikalen, det är lättdiskat eftersom borsten når botten och det är det enda av dessa glas som ibland används till annat än veteöl. Det passar nämligen ganska bra när man vill dricka pale ale i större mängd ungefär som en sejdel. Handtaget/halsen är ganska bred så man får ett grabbigt skönt grepp. Fransiskanerglasen är elegantare med tunnare glas, smalare hals och något kupad topp. Den sköna foten är trevlig att skåla med på tyskt vis och smalheten nära foten framhäver färgnyanser som kan vara svåra att se i de andra glasen. Erdinger har en väldigt stor öppning vilket ger utrymme för en massiv skumkrona. Extra bra för veteöl som fått lite Carapils och därmed behållet skummet längre tid. Framhäver färg ganska bra också men känns lite ostabilt i början när mycket vikt hamnar i toppen. Ganska tjock glas gör att det känns som man sitter i en biergarten en sommarmorgon och tar sig en frühstückbier. Jag har egentligen ingen favorit bland dessa utan kör helt random. 75kr/st för Weihenstephaner.

Provsmakarkupa, 0.3l
Just dessa glas har jag med Humlegårdens logga på men det är de vanliga provsmakarglasen som brukar användas på tävlingar (t.ex. senaste Beer Expo) och en del mässor. En söt liten kupa som jag gärna bedömer och provsmakar öl i. Lätt att snurra ölet i och den framhäver arom väldigt bra. Pale Ale, IPA, Imperial Stout, Barley wine, ja det finns nog få öl som inte går i dessa glas. Skumkronan brukar bli bra men det är svårt att bedöma klarhet med dess tjocka glas och tjocka kupa. Smidig storlek och bra fot. Alla borde ha några stycken hemma! 49kr/st.

Nonic, Falcon reklamglas 0,25l
De här reklamglasen har jag rätt många av (15 kanske?), mina föräldrar fick dom av någon bekant för en evighet sedan. Ganska söta, stabelbara, med mjuk och tjock kant men inte så spännande. Passar rätt bra till Imperial Stout och det händer att jag dricker ale i dom. Ibland väger jag humle i dom och ibland blir det vatten i dom. Namnet kommer från att utbuktningen gör att de inte fastnar i varandra som man staplar dom direkt varma efter disk vilket är vanligt på krogen (no nic). Mina slit-och-släng-glas som mest används för variations skull och även för att mäta humle/salter när jag brygger. De här åker in i diskmaskinen kan jag lova. Pris? Tror de slängs in på pizzerior och lunchhak…

Sejdel 0,5l, Falcon
De här rackarna har varit med länge. De är enormt kraftiga och näst intill okrossbara. Det här är glaset för att supa eurolager såklart. Smaker är av sekundär betydelse när dessa pansarvagnar tittar fram. Används till fördel ihop med flottig mat då man inte ser fettfläckar på handtaget. Tänk Carlsberg Export framför TVn med en färdiggrillad kyckling, vitlöksbaguette och crème fraische-dipp. Ålder på dom är oklart men skulle gissa på 20-25 år minst. Jag dricker ungefär dubbelt så snabbt med dessa glas än med andra glas. Eller dricker och dricker, spolar i mig…

Vinglas IKEA Svalka
Det här är IKEAs vanliga, billiga vinglas. Jag körde hårt med dom för ett halvår sedan, framför allt till IPA då jag gillar halsen och de är klockrena att snurra i. Dock är de lite låga i kupan och inte tillräckligt smala i öppningen för att vara optimala. Jag har rätt många så blir det större provning brukar de få vara med. Så speciellt snygga är dom ju inte men kanske tidlösa? Passar bra till dukningen vid en middagsbjudning men man dricker inte så snabbt i dom. Sjukt billiga på 39kr/6st så man kan lätt ha ett gäng hemma till provsmakningar.

Världens fulaste glas, Åbro 0.5l
Jag blir nästan lite arg när jag ser det här glaset. Det är riktigt tjockt, som ett barnglas, och det har en rejält oskön rundad kant som bara är fel. Känns som en kaffemugg! Inget öl blir till sin fördel i det här glaset och det enda jag kan tänka mig att någon tänkt på när det designats är att det ska klara av det tuffa livet på en pizzeria (självklart med ”fulla rättigheter”) där glaset diskas flera gånger per dag i industri-diskmaskin. Att jag fick 12 stycken av dessa glas gör ändå att jag sparar dom, fast i garaget, till något grillspektakel utomhus framöver…

Vilka är era favoritglas?

Det är en första gång för allt här i livet och för mig var det häromdagen premiär att prova mjöd. Just denna Melomel är bryggd av Jonas Andersson, Vardhby Brygghus. Den klockar in på 15% ABV och är bryggd på honung samt har körsbär, vanilj och svarta vinbär i sekundären.

Omdöme
Det här ska ju inte bedömmas som ett öl och det hör kanske inte ens hemma på den här bloggen men jag tyckte ändå att det var väldigt gott. Det går inte ana att det är 15% och flaskan gick ner i rask takt. Även min fru tyckte att den var en riktig höjdare. Synd att det är så dyrt med honung!

OBS, dessa öl kommer tävla i SM. Domare i SM får vänta i entrén eller klicka sig vidare hit.

Lindh Craft Beer – Kung Hoppo

SM i hembryggning är mindre än en vecka bort och jag ställer ju upp med en rad olika bidrag i domartävlingen men endast ett i folkets val. Jag kommer tyvärr inte ha tid att stå så mycket bakom fatet och servera eftersom jag jobbar som fotograf under SM-dagen så jag hoppas självservering kommer fungera, det kommer tyvärr påverka röstningsresultatet en del negativt och jag kommer få ganska lite feedback så de som vill får gärna kommentera i detta inlägg om ni kommer minnas detta öl dagen efter =).
Här är iallafall provsmakningen av dubbelIPAn Kung Hoppo från vår dubbelbryggning (DIPA/IPA):

Omdöme
Förrädiskt lättdrucken humlebomb som med sin toppnot av cederträ ändå inte förvandlats till fruktjuice. Jag trodde det skulle bli en riktig mörtmun av den här men den är faktiskt relativt balanserad ändå. Det är dock ingen nybörjaröl så vi får se vad folket säger på SM. Kanske är den för tuff för den breda massan ändå? Jag hade önskat att den blev lika klar som dess lillebror men de väldigt stora humlegivorna råddes inte på med mina vanliga metoder för klarning verkar det som. Little Mac är ändå ganska kraftigt torrhumlad och kristallklar men denna ville inte riktigt hela vägen.

Lindh Craft Beer – Little Mac IPA

Klicka här för att se inslaget.

Jag fick besök av TV4-nyheterna när jag bryggde och för att bli intervjuad inför SM.
Förtydligande: jag är visst tävlingsinriktad och det är 181+ öl som tävlar i folkets val och 545 öl i domartävlingen.

SM är slut för i år och det var en fantastisk tillställning. Tack alla arrangörer, funktionärer, sponsorer, utställare och besökare! Mer text kommer snart…

För publicering på blogg/facebook går det bra att låna bilder härifrån med bildtext ”Fotograf Gustav Lindh”. Bilderna går även att få högupplöst för publicering, kontakta mig för info på gustav@gustavlindh.com.

I samband med SM har det blivit många bryggningar där man måste hålla sig inom typdefinitionerna så denna bryggning är lite mer fri. Jag håller dessutom på att testa jäst-sorter till min nya husjäst och först ut i kampen är San Diego Super Yeast WLP090 som tillverkas av White Labs. Men först kör vi provsmakning av resultatet:

Provsmakning
En gyllene spegelblank vätska som har vitt, fluffigt skum med mestadels små bubblor. Riktigt kraftfull humledoft trots att den inte torrhumlats. Dofter som apelsin, melon och mycket blommor dominerar och citron och tallbark finns i bakgrunden. Smaken är som doften fast den tydliga beskan och kolsyran kastar om ordningen så tall och citron blir tydligare. Väldigt hög hinkabilitet och ett glas fullkomligt försvinner ner i strupen innan man hinner säga Amarillo. En av de godaste öl jag druckit redan efter en dag på fat! Ihop med Valentin Cervisia är det min bästa öl, synd att den inte ska med till SM för denna är jag extremt stolt över.

Bryggningen
Eftersom WLP090 kommer i provrör/vial så fick den en liten förkultur på 1,4l eftersom jag fick en massa vört runt 1.040 över sedan sist jag bryggde. Min husjäst US-05 är ju torrjäst så den får en rehydrering på samma sätt jag alltid gör. Det blir inte helt jämt ren jästcellsmässigt men det är mitt modus operandi som tävlar här.

Receptet
Detta recept bygger på en öl jag gjort två gånger tidigare men ska jag vara ärlig så gjorde jag en del förändringar, framförallt i humlegivorna. Inte för att de andra öl blivit dåliga (tvärt om har de varit grymma) utan för att jag måste rensa frysen på humle.

Batchsize 40l
OG 1061
FG 1012
IBU 27.8 enligt Beersmith, gissningsvis mer åt 40-50 med hopstand.

7.5 kg Pilsner
1kg Munich I
0.5kg Cara-pils
0.39kg Caraamber
0.11kg CaraBelge

14,8g CaSO4
9.2g MgSO4
1,7g NaCl

15g Columbus @60m
80g Cascade @15m
79g Simcoe @0m
42g Cascade @0m
24g Amarillo @0m

WLP090
US05

Boiloff
Jag har haft lite tokig boil-off sen jag ökade effekten i koket och började koka i garaget, jag var uppe i 20-23% där ett tag vilket är overkill. 13-15% är mer rimliga värden vilket gör att om jag vill ha ca 40-41l efter kok så är 48l en bra preboil. Detta var ett av målen med bryggningen.

Ibland blir det inte som man tänkt sig
Jag skulle mäska och laka utomhus för att stålbada nya MLTn men kände mig lite stressad och ville komma igång tidigt, alltså mäskade och lakade jag inomhus. När detta var klart och jag burit ut allt till grusgången där jag tänkt brygga så började det regna och blåsa. Det fick bli till att koka i garaget vilket visade sig fungera fint minus den lilla detaljen att jag inte köpt dubbelnippel till min vattenslang ännu så jag fick bära ”wastewater” från kylningen manuellt.

Mäskning/Lakning
Mäskningen gick mycket bra. Jag hamnade perfekt i temp och fick ner pH:t till 5.2. Det fick bli 30 min extra mäskning eftersom jag var tvungen att skjutsa grabben till förskolan. Eftersom jag justerat min maltkross ganska rejält så fegade jag med tempot på lakningen. Det gjorde att det tog lite längre tid än vanligt men ingen igensättning alls. Jag fick ihop 1 liter mer än jag tänkt mig men först då jag trott att allt var slut och sedan testade igen efter 20 min. Alltså är jag ganska i fas med inställningarna på min MLT i Beersmith, max en liter för mycket. Däremot så stämde inte volymerna i de två hinkarna mot hur det såg ut i kastrullen. 1-2 liter mer än önskat men hellre åt det hållet. Nu åkte en liter vört in i frysen till en framtida förkultur (bara jag kommer ihåg att den är lite för stark och behöver spädas).

Koket
Jag fick till ett bra kok efter lite labbande. Det visade sig att det räcker med enbart doppvärmaren för att få bra snurr. Boiloffen landade på ca 7 liter per timme eller 14% i detta fall. Humle i på 60, 15 och flameout. Jag gjorde en hopstand på trekvart och tog en promenad med hundarna. Sen på med kylningen vilket alltid är lite segt. Whirlpoolade i 20 min och började tömma till hink. Första hinken perfekt. Andra hinken blev halva bra, sen kollapsade konen (om det ens blivit någon) och jag fick en massa humle och druv i hinken. Gav upp och hällde i hela skiten rakt av, om jag orkar ska jag hälla bort det men vi får se. Nu står bägge hinkarna med 18c på vörten och jäser i kylen. Premiär för två hinkar och värmaren, kom på en lösning med ett mellanplan där den kunde stå.

Effektiviteten
Det gick lite för bra idag kan man säga. Den finare malningen gjorde att jag istället för beräknade 73-75% landade på 86%. OGt som skulle vara 1.052 blev istället 1.061. Tur att denna öl inte skulle iväg till SM för då hade jag fått hälla i en massa vatten…

Jäsningen
Bägge hinkarna fick stå i tre dagar på 18c då WLP090 började bubblade väldigt sällan, US05 bubblade då fortfarande varannan sekund. SG låg på 1.017 så jag höjde tempen till 20.0 i hink och körde sekundärjäsning (alltså inte i ny hink utan i samma) i fyra dagar till. Mätte FG där WLP090 slutade på 1.012 och US05 på 1.013. Alkoholhalten slutade på 6.5% och provsmakning visar att en rejäl mängd beska tas upp under hopstanden.

US05 vs WLP090
Under jäsningen så blev WLP090 färdig på halva tiden dvs ca 4 dagar. Det är sällan jag har så bråttom så det spelar någon roll om det jäser en vecka eller två men det är en iakttagelse ändå. WLP090 jäste ner en pinne mer till 1013 mot 1.013, inte heller det något att ligga sömnlös över tycker jag. Doftmässigt är wlp090 något mer fruktig/humlig och US05 är något mer robust med aningens högre maltinslag och framförallt citrusen är mycket mer framträdande. Dock är det inga stora skillnader. US05 smakar lite mer jäst vilket förmodligen har med nästa punkt att göra; på flockuleringen vinner wlp090 helt klart då den speglade-till sig på några få dagar. Bilden högst upp är WLP090 efter en dag på fat!
Så vilken är då den bästa jästen? Smakmässigt är skillnaden för liten för att kora en tydlig segrare, de är bägge väldigt goda och det är nyansskillnader vi snackar om här. Jag föredrar en snabb fermentering med lågt FG och snabb flockulering men om WLP090 San Diego är värd dubbla priset samt kräver förkultur låter jag vara upp till er att avgöra. Bägge jäster gav väldigt bra öl men WLP090 får extrapoäng för snabb fermentering men framförallt hög flockulering. Receptet får högsta poäng.

Wlp090 något blankare
Us05 doftar något mer, lite pepprigare
Wlp090 doftar lite fruktigare
Wlp090 smakar lite renare o fruktigare
Wlp090 jäste ut mer och snabbare

WLP090 till vänster och US05 till höger. Liten men ändå tydlig skillnad i blankhet. Detta foto är taget efter en dryg vecka på fat.

Förra året fick jag två humlerizomer som tog sig väldigt bra och gav en mindre skörd vilket är vanligt år ett för att sedan ge det mångdubbla efter plantorna rotat sig ordentligt. Med blodad tand beställde jag en Cascade och en Nugget-rot från willingham nurseries men jag var lite tidigt ute. Om man inte kan plantera rötterna direkt så går det att spara dom i fuktat tidningspapper svalt vilket jag gjorde 1-2 månader innan jag fegade ur och satte dom i kruka inomhus som förra året. Efter några dagar i jord tittade det upp några skott och sen fullkomligt exploderade dom. När de passerat metern kände jag att de skulle gå sönder av sin egen vikt så det blev hög tid att planera dom. Min förra klätterställning var ett A av tvättlina på ett armeringsjärn. Det fungerade men var varken snyggt eller tillräckligt högt så humlen fick klättra upp och sen ner igen vilket inte är optimalt. Så i år slog jag till på en lite större variant med långa stolpar jag grävde ner 70 cm och sedan jute-tråd. Vi får se om det blev bättre framåt hösten… Tanken är att ha två av varje planta nästa säsong så jag ska försöka ta rotskott i höst. Det är anledningen till att årets utplantering ser lite konstig ut, det ska till plantor emellan de som satt innan och de nya.

Från vänster; Cascade, Nugget, Tettnag och Hallertauer. Slacket i linan får jag nog tyvärr leva med om linan ska hålla, jag kan spänna mer men då spricker nog skiten så det får vara.

Förra årets Tettnag har några små skott som letar sig upp.

Linorna är fästa i samma armeringsjärn som utgjorde hela odlingen förra året. Jag såga av järnet till fyra bitar och bockade som ett V som jag sedan bankade ner i backen med en liten slägga. Kändes som de fastnade ganska bra och dessutom är ju inte draget uppåt så mycket att tala om.

Nehepp, där kom regnet så jag slapp vattna också.

Två stavfel på så lite text. Gör om, gör rätt. 

Jag fick några öl på SM från trevliga bryggare och tänkte dela med mig av provsmakningen. Först ut är Anders Granberg aka SM-medaljören med sin svarta lakrits-citron IPA:

Black Lemon licorice ipa, Anders Granberg
7.4%, 72ibu, bourbon edition

Jag börjar verkligen bli förtjust i mitt Oppigårdsglas. Det framhäver kanske inte arom optimalt med det är skönt att hålla i, dricka ur och titta på. Finns på sejdelshoppen om någon blev köpsugen.
Jag kallkraschar just nu del två av husjästprojektet, så det finns blogginlägg i pipe:en men det tar ju sin lilla tid innan jag kan trycka på publicera. Tyckte ni det var bättre när jag delade upp inläggen i bryggning/provsmakning, nu när det har gått en tid sedan jag ändrade??

I övrigt så har utplanteringen av humlen gått sisådär. Det har inte varit kallt på nätterna men tillräckligt för att knäcka de små grenar/sticklingar/sytrådar som tagit sig upp. De växte för snabbt i fönstret inne och blev för klena helt enkelt. Men jag tycker mig se en ljusning i form av några nya som börjar ta fart. Förhoppningsvis klarade sig roten och de kan få fäste.

Jag fick några öl på sm och i tumultet hann jag inte uppfatta vad som var i en flaska jag fick av Viktor Johansson. Först tänkte jag kontakta de tre bryggarna och fråga men sen tänkte jag att det är väl roligare om jag inte vet. Det blev dock väldigt snabbt uppenbart vad innehållet faktiskt var när jag smakade den.

Utseende
Knappt något skum alls bildas på denna brunröda, kompakta öl när jag slår den i glaset. Skumrester på glaset är inget att tala om heller för den delen men den lilla skumkant som bildas är gulbrun.

Doft
Det är här jag tar den direkt. En så här stark öl och även frysdestillerade öl har en äpple/päronkola-doft som påminner om cognac som inte går att missa. Jag körde ju själv ett 10%-igt öl så många varv i frysen att det inte stelnade på -18 länge (runt 30-35% abv?) och doften är väldigt lik. Lite knäck och pelargon som slutnot.

Smak
Det är en len vätska som möter läpparna. En syrlig päroncognac med humlebeska leker i munnen ihop med den fina kolsyran. Det är inte helt lätt att kolsyrejäsa en sån här sak så all eloge till bryggarna. Viss citrus mot slutet innan sötman kommer. Eftersmaken har såklart visst mått av alkoholvärme men på ett fint sätt. Som ett starkvin så stramar det lite i kinderna men det är inte svårt att dricka ett glas. Lite romrussin i eftersmaken också.

Omdöme
En öl jag gärna skulle ha i whiskyprovarglas till de fetaste rätterna på julbordet. Den stadiga beskan ihop med alkoholen skulle skära igenom salt och fett på ett uppfriskande sätt. Denna öl är betydligt bättre än min variant/experiment och faktiskt ganska god med sin höga ABV. Men det är ingen ölstil med hinkabilitet om man säger så…

Eftersnack med bryggarna
Efter att ha skrivit provsmakningen ovan kontaktade jag Viktor för att höra om ölet och det var mycket riktigt en öl på 20% alkoholhalt och den är jäst upp till den styrkan! Först fick den en primärjäsning med Weihenstephan 3068 upp till 8% och sedan tog WLP099 super high gravity vid. Då blev hinken matad två ggr med 1.5kg maltsocker som kokats lite med humle, precis som jag gjorde med Kung Hoppo för att få lägre FG. Maltgivan är som en veteöl med 50% vetemalt och resten basmalt (även spraymalten).

I brist på någon som orkat filma mig en hel dag när jag brygger så tänkte jag att en FPS-variant filmad med iPad är bättre än inget. Lite flamsigt, fladdrigt och stökigt blev det men jag hoppas någon tycker att det är underhållande ändå. Det är såklart VictorIII som bryggs och inte Kung Hoppo som jag lät er tro när jag snabbklippte en trailer av samma material.

Plocka fram en öl, skruva upp volymen och bara luta er tillbaka… Nu kör vi:

Några veckor efter SM samlades vi i arrangörsgruppen för att gå igenom arrangemanget men kanske mest för att få ett naturligt avslut på vårt åtagande. Det var ganska stökigt SM-helgen så det kändes bra att knyta ihop säcken och ta en öl tillsammans i lugn och ro.

Jag tog med mig mina sista tre flaskor av Lindhs Pale Ale (v3) som jag t.om. orkade limma etikett på!

Provsmakning av förra årets SM-vinnare som vi även fick pröva på banketten. Tyvärr är det en ölstil som inte faller mig jättemycket i smaken så jag kan inte avgöra hur bra den är. 

Ahh, en Gose!! Första gången jag dricker en Gose och jag tyckte mycket om det. Kändes som flytande Salt&Vinegar-chips. Vad jag förstått så är det mycket vete i, förjäst 1-2 dygn med lactobaciller och sedan i med ”vanlig” jäst. Salt och koriander är det i den också. Jag skulle tycka det var mycket roligt att göra något liknande men då måste jag brygga en halv batch så jag inte står med 40 liter saltsurt…

Nere i Peters källare/brygg-garage finns det Kriek och annat hemligt.

En av kvällens godaste öl blev Mikkellers Spontan-Riesling. Jäst med rieslingdruvor på något vänster, får forska mer i det där.

Ahhh, en Vitus. Det är så galet gott med lite starkare veteöl (vetebock). Nu när jag är nöjd med mitt veteölsrecept ska jag brygga mig något i denna stil.

Avsmakningsbricka, eller som Edward Blom kallar det; frukost.

Emanuel tittade förbi en sväng på en öl också.

TV4-Nyheterna ringde och ville göra ett reportage om en hembryggare inför SM och frågade om jag kunde brygga en öl framför kameran. Så fick det bli. Jag blev otroligt nöjd med min senaste american pale jag döpt till Lindhs Pale Ale (jag vill i slutändan hitta ett bra standard-apa-recept jag kan variera humlesorter med) och dessutom är det dags för del två i husjästjakten. En rad förändringar blev det ändå. Jag håller fortfarande på att rensa skåpen bland öppnade humlepåsar, framförallt nu när humlegården gått över till att 100g-förpacka 500g-påsarna (äntligen!). Sen blev effektiviteten galet hög förra gången vilket gav en för stark öl. Tillsist blev även IBU något hög av hopstanden så bittergivan minskades lite.

För att kunna filma på ett bra sätt så blev det en bryggning helt utomhus. Jag vill inte ha in svenska folket i varken garaget eller tvättstugan så trots viss blåst fick det bli ute. Väldigt trevligt att brygga i det fria men jag fick för hög boil-off (20%) så nästa gång återvänder jag nog till garaget.

Justeringar i receptet
Jag är på jakt efter en bra grund-ale som ska kunna vara min hus-ale jag alltid försöker ha på tapp. Den får gärna ligga runt 5% och vara lättdrucken, blank, bra humlesmak och passa till det mesta. En alens stor stark på ett bra sätt. Den förra bryggningen gav min bästa öl hittills men jag rensar humleförrådet fortfarande så justeringarna där är inte för smakens skull. Maltmässigt däremot gjorde jag några småförändringar där jag drog ner på Munich från 10.5% till 6% och karamellmalten från 5% till 4%. Jag gillar Münchenermalten men den får inte ta över, dessutom ville jag justera ner färgen (12.6 till 9.5 EBC) som jag tycker Beersmith är rackarns dålig på att beräkna. Anledningen till att förra receptet hade två karamellmalter (Caraamber/Carabelge) för för jag hade lite Belge kvar att rensa, ett jävla rensade här just nu men det är ju vår trots allt. Receptet är justerat till hur högt OG jag fick ut, inte till vad jag planerat eftersom jag fortfarande blir överraskad över hur bra utbyte jag börjat få. Jag justerar ner lite för varje gång jag brygger och hoppas jag landar på ett värde jag kan börja räkna med, kanske runt 80%?

Kokvolym: 48.44 l
Batch (i jäskärl): 40.00 l
OG: 1.054 SG
FG: 1.009 SG
ABV: 5.9 %
Färg: 9.5 EBC
IBU: 17.9 IBUs

6.74 kg Pilsner
0.48 kg Munich I
0.4 kg Cara-Pils/Dextrine
0.32 kg Caraamber

10g Columbus @60
20 g Columbus @15
96 g Centennial @0
76g Nelson Sauvin @0

14.80 g Gypsum (Calcium Sulfate)
9.20 g Epsom Salt (MgSO4)
1.70 g Salt (Mash 60.0 mins)
1 pkg Safale American US-05
1 pkg BRY-97 American WestCoast

Utmanarjästen denna gång blev BRY-97 American West Coast från Danstar. Referensen är som vanligt US05 som jag vet hur den smakar och fungerar.

Jag är fortfarande inte nöjd med min teknik för att separera humle efter koket så idag testades min första BIAB-påse som silduk, då den har lite grövre maskor än Sarita-tyget jag testade med för några bryggningar sedan. Detta gick inget vidare tyvärr. Humlekottar fastnade fint, pellets fastnade det mesta men allt druv åkte rätt igenom. Mina whirlpools tar för lång tid och lyckas inte alltid, framförallt när det är mycket humle i koket, så nästa gång tänker jag ge sarita-påsen en ny chans. Silduk är helt enkelt för litet till 40 liter välhumlat. Kanske att jag borde läsa på mer om whirlpoolteknik också innan jag förkastar idén men tyvärr är det extra 20-30 minuter på en redan lång bryggdag. Tips någon??

Nytt för dagen var också denna gigantvisp som jag haft länge men inte tänkt på att använda. Jävlariminlådavilketskum det gick att vispa upp på bara några sekunder. Denna kommer jag labba med framöver istället för att försöka skaka jäshinkarna, tror på en massiv syresättning.

Kylningen är en annan punkt jag behöver förbättra. Min spiral jag byggde var tänkt till 25-litersbatcher och nu när jag ligger runt 40l så tar det för lång tid. Inte för att jag upplevt DMS, inte ens med 60 min kok på pilsnermalt, utan mer att det känns surt att spruta ut massor av vatten i trädgården och framförallt att det är tråkigt att stå där och veva med skiten. Plattvärmeväxlare är inte att tänka på med mina humlemängder. Jag måste ge min hopblocker en ny chans också, bara jag kan bygga en diptube…

OG;t landade för högt igen! Fick en brygghuseffektivitet på 87%. Tänk vad lite salter, pH-justering och finjusterad malningsgrad kan bidra med. Jag låg runt 72-73% i snitt tidigare så detta är maxat. Det kommer ta ett gäng bryggningar innan jag hittar ett medelvärde att använda vid receptformulering. Meanwhile blir alla mina hus-ales för starka; 5.9% hamnade denna på och 6.7% på V3. Det går åt rätt håll…

Det var 5 grader och blåste men allt för konsten eller? Jackan åkte på snabbt igen när min fru tagit några bilder…