Kände mig lite sugen på att provsmaka några klassiker och se hur de står sig smakmässigt mot mina minnen av dom samt min uppfattning om hur en bra American Pale Ale ska vara försommaren 2014. Smak är något som utvecklas med ålder, erfarenhet och antal gånger man provat, det värsta jag visste som barn var ost och oliver, något jag älskar idag. Samma sak med suröl, första gången var ingen hit, nu blir jag knäsvag. Men hur är det då med APA? Jag försöker som ni vet labba fram min ideala pale ale, en Lindhs husale, men några direkta förebilder har jag inte utan endast en vision om hur denna öl ska smaka. Så när jag idag var på bolaget för att hämta några beställningar plockade jag även på mig någon flaska som jag klassar som ”standarden för stilen” och som även anses stiltypisk enligt Svenska Hembryggarföreningen. Hur står sig dessa öl egentligen mot min ideala APA?

Sierra Nevada Pale Ale, 5.6% (bf 27e aug 2014)
Bärnstensfärgad vätska med mycket partiklar som simmar omkring (humle?), disig med lågt smutsgult skum som lämnar få rester. Det pyser lovande om flaskan när jag öppnar men skumkronan är en besvikelse trots kraftig ihällning, klen och snabbt försvinnande som sagt. Doften är en blandning av humle och tobaksblad, sötsliskig honung med lite russin, kåda och vanilj. Syslöjd helt enkelt. En syrlig russinsmak blandar sig med sunkig humlegräsighet av den låga kolsyran. Det smakar tepåse och unken pensionärslägenhet runt kl16 när eftermiddagskaffet är avslutat. Den har en väldigt söt avslutning som kladdigt ligger kvar på tungan. Eftersmaken har en perfekt beska för alkoholen på 5.6% och det klingar ut i lite citrus av apelsinkaraktär.

Modern ljus lager. Dvs en lager som delvis behandlats som en amerikansk pale ale. Tanken är mycket god men genomförandet är svårt för att inte säga mycket svårt; du har inget att gömma felsmaker bakom, humlen måste behandlas med silkesvantar och jäsningen måste styras för allt i världen! En utmaning bör ett bryggeri men också en härlig öl jag gärna själv brygger eller vill likna med mina ales. En kalljäst ale som görs rätt är faller inom samma kategori som dessa öl enligt mig, vissa lär inte hålla med mig på denna punkt. Nåväl. Jag har druckit Mikkellers The American Dream några gånger och tycker om den ganska mycket men det slog mig att jag inte gått till botten med den lilla rackaren, så låt oss göra det:

Gyllengul till bärnstensfärgad med lågt, ljusgult skum som försvinner och inte lämnar några rester att tala om. Blank med endast knappt synlig disighet i början av upphällningen…
Doften är frisk med citron, Nelson och Saaz som väger upp lite bryskt, dvs med lite gräsighet/örtighet. Lite vingummi med tropiska frukter från Nelson.
Kolsyran är stickig när den för fram smak av citronskal i den väl utjästa ölen. Även här känns Saaz igen från tjeckiska pilsner och örtigheten är minst sagt påtaglig. Ren och skön munkänsla. Amarillon går att hitta men överskuggas av Saazen. Det står Simcoe på flaskan men den kan inte varit stor i givan för jag tycker det är gräsiare mer än talligt, citronen återfinns där dock. Beskan är bra balanserad med de 4.8% och restsötman. Maltigheten från Münchener och Carapils finns där som ett tryggt bokstöd när man lutar sig tillbaka men ändå lite tunn kropp vilket iof passar ett sommaröl som jag tycker detta är. Flaskjäsningen gör sig påmind i slutet av glaset som blir grumligt.

Som nästa steg i min dubbeljakt efter en ny husjäst och en huspale är det dags för Nottingham att utmana US05. Nottingham sägs flockulera bra men den är en vattendelarjäst, dvs vissa gillar och andra ogillar den. Vissa tycker även att den är för engelsk i stilen för välhumlad Pale och att den bör jämföras med S-04, även här går åsikterna isär. Många välkända IPA-bryggerier använder engelska ale-stammar (t.ex. Stone som kör WLP007) men jästempen är väldigt viktig för att inte estrarna ska dämpa humlen.
Det säga att US05 (tidigare US56) är samma som WY1056 och att de bägge är an mutation av Nottingham. Ken Grossman (Sierra Nevada) besökte Ballantine Brewery som körde Nottingham, han fick med sig en flaska jäst och efter en tid muterade jästen till vad vi idag kalla California Ale. Likaså sägs WLP001 vara en mutation av US05 fast med mindre förändrign på egenskaperna.
Lite allmänna Nottingham-fakta; trivs bäst runt 14-21c men klarar ner till 12c. Högklockulerande med hög attenuering. Producerar låg mängd fruktiga estrar och beskrivs som neutral smakbalans som låter malt och humle skina igenom. Kan dra igenom en batch på fyra dagar, klarar ner till 1.008 och lagerliknande öl kan bryggas men då krävs dubbla mängden jäst och mer tid.
Min pale ale är i iteration 5 nu och en rad justeringar är det fråga om även om några bitar från version 3 får komma tillbaka.

Det är inte så ofta jag får tillfälle att dricka öl som få andra ölbloggare recenserat och dessa två ljusa lager är skapligt svåra att hitta i Sverige. Varför ska jag då provsmaka dessa egentligen, nej det har jag inget svar på riktigt…

Tropical 4.7%, internationell lager.

Kraftigt disig halmgul vätska med fint litet skum som håller sig. Flaskan har jästfällning i botten så slutet blir rejält grumligt. Doften är som en sommardag på västkusten med saltstänk i håren. Hav och koriander, citrus och syrlighet samsas i denna sommaröl. Som Gose, som jag inte druckit så många ännu, är den betydligt mindre salt än Westbrook. Den lilla syrligheten känns som en blandning av lambic och mjölksyra och den lirar bra ihop med den väldigt låga beskan.

Omdöme: En väldigt lätt och fräsch sommaröl som jag gärna skulle dricka mer av. Bättre än Westbrook tycker jag dock inte att den var för stilen. Salt och syrabalansen är lite åt det syrligare hållet där jag gärna sett mer sälta. Men så gillar jag ju salt&vinegar-chipsen också…

Schneider Weisse, Mein Grünes, Tap4, Hefeweizen

Folkes lager, 4.9%

Nu har jag fått resultaten från SM och har provsmakat mina referensflaskor och jämfört. Jag håller med domarna om det mesta även om det på vissa ställen är ganska spretiga omdömen inom samma öl (41p av någon och 28p av en annan). Överlag är jag nöjd med bedömningen på alla öl utom min veteöl som fick bottenbetyg. Det tog väldigt lång tid att få hem resultaten så mina referensflaskor var allt annat än färska men det var tillräckligt för att påminna mig om hur de smakade som nybryggda. Jag har många tankar och funderingar på varför det gick i tävlingen, mina senaste 4-5 öl är betydligt bättre än det jag tävlade med men kanske att jag brygger och föredrar öl som inte riktigt passar in i typdefinitionerna. Det ska bli spännande att se hur min bryggstil utvecklar sig till nästa år…

Folkets val
I Folkets val hamnade vi på 12:e-plats av 46 tävlande i Starka klassen med våran Kung Hoppo. Helt okej med tanke på att det inte blev helt lyckad och vi hade våran monter obemannad med självservering.

Etiketttävlingen

I Etiketttävling blev det en 8:e plats av 53 bidrag.

Ranelids lager 40p

Arom

Svavlig. Svavlig, syrlighet. Blöt hund. Smörig. Burkskinka. Äpple, cider, sulfater, äpplemos

Smak & Eftersmak

Unken, svavel. Mandelmassa, oren smak, syrlig. Tunn kropp. Syrlig. Saknas friskhet och fenoler. Äpple, cider, vetedeg.

Balans

För torr.

Teknisk kvalité

Problematisk jäsning?

Summerat omdöme

Problematisk.

Problematisk. 20p

Ej typriktigt. 19p

22p

Problematisk. 19p

Övriga kommentarer & Råd

Jag har haft väldigt mycket jobb med mitt företag på sista tiden så jag har halkat efter lite med bryggningarna. Eller det är en sanning med modifikation eftersom jag och Emanuel bryggt Vintage No.3 av Valentin Cervisia men mina vanliga bryggningar har det helt enkelt inte funnits tid över till. Dessutom har jag slut på jäst och tänkte beställa lite diverse från Humlegården men så var min favoritmalt slut så jag tänkte vänta med beställningen tills allt kommit in igen. Jag hade hand grabben på förmiddagen innan han skulle till förskolan och det ihop med att jag precis chattat med en bryggare som bryggt, pitchat och diskat före 10.30 så bestämde jag min för att köra en BIAB-bryggning igen, det var länge sen. Jag reder inte ut att brygga 40 liter med BIAB i min kastrull så det fick bli en 20-liters-batch vilket passade perfekt ihop med den lilla mängden vetemalt jag hade kvar i förrådet.

Jäst
Jag trodde mig ha hittat den perfekta hefe-jästen; 3638 Bavarian Wheat men så visade sig inte vara fallet eftersom den totalfloppade i SM och smakade dåligt efter en 8 veckor på flaska. Jag skyller allt på jästen eftersom andra halvan av koket fick klassikern 3068 Weihenstephaner, kanske lite hårt men jag får säkert tillfälle till en ny utvärdering av de två stammarna. Husjästen för weizen är alltså återigen 3068 och den användes i dagens bryggning. Det jag inte testat med den är att jäsa den svalt eftersom alla rekommendationer, inklusive från tillverkaren, är att pitcha lågt och jäsa varmt (20-22c) för att få mycket fenoler och banansmaker. Men nu har jag läst om lite andra bryggare som rekommenderar 18c så i det området styr jag denna jäsning. 55% Pilsnermalt och 45% vetemalt blev det eftersom jag inte hade mer vete att tillgå, annars har jag ju lagt mig mer åt 60% vete och 40% pilsner för dessa öl. Någon carapils eller färgjustering blev det inte idag, inte heller några salter.

Receptet
Bryggd 140603
På fat
OG: 1.050
FG:
ABV: 5.1%
EBC: 6.4
IBU: ~14
Effektivitet: 73% – 75%
20 liter i hink

Bryggningen
Bryggningen gick ganska bra tycker jag. Jag glömde ta ur 3 liter vatten jag värmde extra så jag fick för stort preboil som fick kompenseras med extra kraftigt kok och lite extra koktid, inte hela världen. Mäskning runt 67c i 1h för lite mer restsötma då jag tycker 3068an behöver lite för att väga upp syrligheten. Nytt för dagen var en silduk jag fått av en bryggare, en sorts tyll att vika fyra lager av och lägga i en sil. Den fångade upp alla humlepellets bra bra en hel del druv åkte igenom. Den dög gott till denna 20-liters-omgång men en ipa på 40l skulle inte gått lika bra.

Brygglogg
07.45 maler malt på 0.9mm
08.00 värmer 32l till ca 71c, ska bara ha 30l. 30min värmning hade räckt.
08.35 mäskar in på 67.5c. En halv liter krävs för att sänka temp. temp sjunker till 67.2 efter halv kapsyl lactol o omrörning.
09.20 65.6, sätter på plattan på 1:an som stödvärme i en kvart, blir 67c.
09.35 lyfter biab och bär ut till garaget
09.40 värmer med 5.2k på 69c. 31l@1.034 preboil ger masf eff på 77%. Skulle haft 26.64l@1.040. Ökar effekten i koket, 3.2+2an
09.57 kokstart o 60giva, mycket skum
10.26 byter till 835w+10an
10.45 har i kylspiral, jästnärsalt o protafloc, alldeles för tidigt…
11:10 26l@1.040, ökar till 5.2kw
11.45 kyler
12.00 till hink med 20l@1.050
12.15 pitchar jäst och jäser på 18.0-17.7, dags för disk
12.30 diskat och plockat allt utom kastrullen.
12.45 helt klar

Total tid 5 timmar men då med en extra timmes kok och skjuts till förskola.

Lärdomar
biab går riktigt snabbt men mycket mindre disk och handpåläggning
jag kan säkert reda ut en bryggning på 4h med lite bättre kylare
bör ha 4l mindre mängd (dvs 28 totalt) med 21l i hink pga bös
BS säger 26l@1040 ger 75.0% eff och 20l@1050 73%, mycket egendomligt.

Tylltyget som jag testade istället för saftsil.

Früh Kölsch, 4.8%

Ljuuuuust gul (dvs halmgul 3-6 EBC) med krittvitt skum bestående av stora bubblor. Lämnar rester på glaskanterna men försvinner ganska snabbt från ytan. Doften är friskt pilsnermaltig med lite syrlig citrus. En fruktig humledoft går att ana men jag tvivlar på att något annat än tysk ädelhumle varit inblandad i leken. Smaken är frisk och lagerlik med citrusinslag. Fullt med krispig pilsnermalt, syrlig men med perfekt restsötma. Medelkraftig kolsyra och låg beska med en mycket god eftersmak som sitter länge, långt ifrån sträva tjecker eller karbonatiga tyskar.

Omdöme
Det här var grejer! Så ren och smakrik på samma gång, en fröjd för gommen! Jag hade ganska höga förväntningar redan innan jag drack den men dom överträffades faktiskt. Förmodligen den godaste Kölsch jag druckit och den gör mig plötsligt väldigt nyfiken på stilen. Oerhört lättdrucken och ren sommaröl och jag tycker fortfarande att det är helt ofattbart att det inte finns någon kölsch i systembolagets ordinarie sortiment. Köp denna och stöd Brekeriet som importerat den. Toppklass!

Omnipollo Fatamorgana

Det är alltid spännande när Omnipollo släpper nya öl och denna har jag sett fram emot länge. Den ser ut som annanasjuice eller fanta med sin igenomträngliga gulhet. I princip inget skum och bubblorna som finns ett tag är stora och ganska fula. Ingen skumkrona att tala om, inga rester som ligger kvar. Kraftig humledoft av tropiskt slag med lite jordig slutnot, inslag av gummi. Mycket ctz-humle. Smaken är enbart humle och malten märks inte av alls. Ganska hög restsötma vilket behövs som komplement till de andra smakerna. Kraftig beska men absolut inte hög för stilen, välbalanserad mot alkoholhalten. Humlesmakerna känns som en blandning av ctz och saaz vilket ger ett elegant intryck. Ganska låg kolsyra.

Omdöme
Kraftfull men jag vet inte ens om detta är en öl längre utan humlejuice är nog en bättre beskrivning. Hinkabiliteten är ganska låg, det är gott men snabbt går det inte. Jag dricker den som en whisky. Fantamorgana?

Min gamla kylspiral har tjänat mig väl men efter att ha gått upp till 40-litersbatcher tycker jag att det tar för lång tid. Jag övervägde ett tag att bara bygga på min gamla 5-meters, antingen genom att skarva eller genom att göra en spiral-i-spiral men jag har helt enkelt inte tid att mecka med det då min firma tar så mycket av min tid att jag snart har tomt i mina fat! Därför köpte jag en färdig kylspiral från Humlegården istället. På min förra hade jag långa slangar på ca 2m fastmonterade vilket gjorde att jag inte behövde någon skarv inomhus utan den var reda att användas direkt. Eftersom jag numera kokar i garaget så måste jag ändå förlänga och kortare slangar är lättare att förvara. Jag trodde min gamla trädgårdsslang skulle passa men icke då så en annan förändring är att jag ansluter med silikonslang 12×16 som jag hade en bit över. Den är mer elastiskt än trädgårdsslang så slangklämmorna går att dra åt lite mer, funkar det inte så får det bli armerade från humlegården. På tal om slangklämmor så safe:a jag med dubbla par. Anledningen till de två färgerna på gardenakopplingarna kanske ni undrar? Varmvatten kommer ut ur den röda och kallvatten in på den blå, idiotsäkert för en idiot… Förhoppningsvis kan jag brygga nu i veckan så då blir det testkörning och jag hoppas på halva kyltiden.

Om någon skulle vara intresserad av min gamla kylspiral på 5m kopparrör 12mm så är den till salu om den hämtas i Norrköping, den blir för otymplig att posta helt enkelt. Den är inte vacker men gör jobbet på batcher upp till 25l. Skicka ett mail i så fall.

Jag har hjälpt hembryggaren Staffan Rundt med lite hembryggartips/recept så när han gjorde en Hefeweizen utgick han från ett av mina recept. Nu är ölet klart och han skickade mig en flaska för provsmakning:

SR 17 I 01 Hefeweizen, 5.5%

Fint gyllengul med kraftigt skum som är grymt stabilt. Perfekt disighet utan några jästpartiklar som simmar omkring vilket kan ske med hög kolsyra och flaskjäsning.
Doften är full av banan, smått syrlig och pepprig. Det doftar även lite jäst av den sydtyska varianten, dvs lite gummi. Viss humle i slutnoten ihop med mosade päron.
Smaken är kraftfull med markerad beska. Banansmaken är påtaglig och rund men även här något syrlig. Restsötman balanserar alkoholen bra även då det finns spår av högre alkoholer i eftersmaken. Något kladdig på tungan men bra kolsyrenivå. Som avslutning känner jag lite kakao och vanilj i eftersmaken. Den har ett inslag av plastig gummismak som påminner om cykeldäck.

Omdöme
En välgjord Hefeweizen med riktigt fin skumstabilitet och restsötma som gör munupplevelsen rund och angenäm. Färsk och fin med bra fruktighet. Den något höga alkoholen på 5.5% är faktiskt ganska trevlig även om det faller utanför typdefinitionen. Mitt tips till bryggaren är att jäsa den något svalare så de högre alkoholerna men framförallt gummigheten minskar. 18-19c i tunnan är att föredra för 3068 även om tillverkaren säger högre. Mäsktemperaturen får anses som perfekt med den restsötma som är.

En till öl av hembryggaren Staffan Rundt, denna gång en Imperial Stout som bygger på boken Brygg Öls ”Bryggd” som även min Tiefschwarz bygger på.

SR 13 I 01, Imperial Stout 10%, bryggd 140201

Fint pys när flaskan öppnas. Varje gång det händer med en imperial stout blir jag lite extra glad. Svart med mockafärgat skum som lämnar ett litet lock och en hel del rester på glaset. Doften domineras av kaffe, choklad och lakrits som drar åt salmiakhållet. Smakmässigt slås jag först av mörk malt med lite kaffesump (på ett bra sätt). Lakritsen är verkligen nedtonad mot doften men gästspelar lite på lilla scenen bredvid lilla baren. Härligt med lite högre kolsyra för stilen (tänk som en vanlig ale) eftersom jag tycker många impys blir för söta och jolmiga när de känns avslagna. En liten sidonot, ni har uppfattat vid det här laget att jag inte gillar speciellt söta öl va? Åter till ölen; Väl utjäst vilket jag uppskattar. Väldigt hög drickbarhet trots sina 10%. Ingen flaska man återförsluter och sparar till dagen efter.

Omdöme
En av de bättre imperial stoutsen jag druckit. För mina smaklökar är detta verkligen toppklass. Det är kolsyran och den lägre fg:n som ger det betyget. Jag gillar inte en impy som är som söt likör utan det ska fortfarande vara en öl. Jag har inga förbättringsförslag utan bara applåder att ge till bryggare. Bra genomfört!

På grund väldigt av mycket att göra med mitt företag har ölbryggandet blivit lidande senaste månaderna. Det blev en liten snabbweiss för två veckor sen vilket är tur för jag har snart helt slut på öl. Dagens bryggning är en fortsättning på husjästjakten, White Labs wlp090 San Diego Super får möta Mangrove Jack’s M44 Us West Coast torrjäst. Bägge är neutrala, högflockulerande och alkoholtåliga. US05 är nu borta som referensjäst då både WLP090 och BRY97 visat sig passa min smak bättre.

Lindhs Pale Ale
Jag blev inte helt nöjd med senaste versionen av min husale. Den blev rätt i styrkan men beskan blev fortfarande för hög och färgen, som jag tyckte var bra vid provningen, har jag nu ändrat uppfattning om och vill ha ljusare. Därför blev det en rad förändringar i receptet. Karamellmalten stryks helt förutom cara-pilsen såklart på 5%. Som maltsmaksgivare får Munich I spela förstafiol, även den på 5%. För att minska beska rejält så ströks 60-givan helt. 10-minuters-givorna drogs ner ordentligt också. Totala mängden humle minskades från 240g till 200g. Min hopstand ger en beska (ev uppjlevd) som är långt ifrån den teoretiska IBUn som Beersmith säger ligger på 13 för denna öl. Av döma av OG-provet är beskan runt 30 men vi får se när ölet är klart. Det blev premiär för Mosaic-humlen som beskrivs som Citra på steroider. Det ihop med CTZ doftade fantastiskt när de åkte i grytan.

Vattenbehandling

Jag har upplevt att min vattenbehandling gett mig lite mer beska än jag önskat så jag justerar en del även här. Jag vill ha mina 100ppm Kalcium och även öka sulfat men inte riktigt så mycket som de senaste gångerna. Därför minskade jag KalciumSulfat/Gypsum (CaSO4) från 14g till 8g för att kompensera med KalciumKlorid (CaCl). Så här designade jag mitt vatten:

Receptet
Bryggd 140619
På fat
OG: 1.048
FG:
ABV: 5.4%?
IBU: ~30?
40 liter i hink

20g Ctz@10
20g Mosaic@10
80g Ctz@hopstand 73c 30min
90g Mosaic@0hopstand 73c 30min
2l förkultur på WLP090 och en Mangrove Westcoast torrjäst rehydrerad. Jäses i 18c

Bryggningen
En lyckad bryggning där allt gick enligt plan. Receptet kunde ha finslipats lite mer innan bryggningen men jag har ingen öl som förebild för min husale så jag vet inte riktigt vad jag letar efter.

Jag hade justerat ner malningsgraden till 0.9mm förr bryggningen eftersom vetemalten är något mindre. Jag testade att köra med denna inställning och det fungerade hyffsat. Fick en löjligt hög effektivitet på 94% men även en stuck sparge mot slutet. Jag kommer gå tillbaka till 1.0mm nästa gång för är det något jag hatar förutom saftsil är det en stuck sparge.

Jag fick två liter vört över före kok vilket förvisso är lite planerat. Den håller nämligen 1.040 och är perfekt till förkultur. In i frysen bara, tuta och kör!

Brygglogg
Värmer till 80c
Tappar 2c vid flytt
Sänker till 73.7c före inmäsk
4l kallvatten, ger 24l mäskvatten totalt.
68c efter inmäsk, sänker till 64.7c
En kapsyl lactol
09.05 Inmäskning
Tömmer first runnings efter 1.20 och sätter på lakvatten på värmning
Stuck sparge trots långsam lakning, ändra till 1.0mm igen
51l i preboil på 1041 ger masheff på 94%
Hopstand fick bli på 73c då kylningen gick snabbare än tänkt.
42 postboil (20+22 i hink och 2 liter extra innan kok = 1.6 efter). Total postboil på 43.5l
1049 efter kok ger brygghuseffektivitet på = 94%

Sarita fungerar okej med ger en ändå en del grums i hinken.
Kylning från 73c till 20 på 13 min.

Premiär för min nya kylspiral. Den levererade som planerat och kylningen från 70c till 20c gick på dryga 10 min.

Det fick bli humleavskiljning med min BIAB-påse igen. Min snabbmetod att dumpa hela batchen i hinken och lyfta påsen som vid BIAB är förvisso väldigt smidigt och i princip all humle hänger med men det blir ändå en del junk i jäshinken.

Prickade preboil och OG exakt idag. Lakningen blev lite sval men det kompenserades med den finare krossgraden.

Bryggteknik
Ni har väl inte missat att det tillkommit en ny sida i menyn högst upp under loggan? Jag kallar den nya sektionen för Bryggteknik och där har jag försökt att på ett enkelt sätt beskriva hur man brygger öl men även samla länkar till mina genomgångar av mer avancerad bryggteknik och allmänna förbättringar i bryggandet.

Patrik och Victor på bilden nedan är två av mina hängivna fans som haffade mig för en pratstund på SM. De blev nyfikna att brygga en DIPA inspirerad av Kung Hoppo och har haft lite frågor kring det. Nu är ölet klart och de har skickat en flaska men de skickade även några andra öl de bryggt, t.ex. denna lager som jag tänkte börja med att provsmaka och recensera.

Midsommar 2014, Lager, 5.1%
Kraftigt disig, gyllengul öl (11-15EBC) med stor stadig skumkrona. Skummet sitter som betong och lämnar fina rester på glaset. En del köldgrumling och även en del partiklar (jäst?) som simmar omkring i botten. Minst sagt livlig kolsyra vilket kan ha rört upp bottensatsen något på denna flaskjästa lager.
Doften är lite syrlig med inslag av snus och örter. Rendoftande av humle, helt utan diacetyl eller dms. Smaken vilar på en kraftig maltbotten med örtig humle av det tyska slaget (Tettnang?). Lite knäckig restsötma och bra, låg beska. Något kladdig finish på tungan med ett svagt citrusinslag i slutnoten.

Omdöme
En perfekt sill-öl jag borde tagit på midsommarlunchen men jag ville inte vara tråkig värd och sitta och recensera öl bland gäster så det fick bli dagen efter istället. Frisk och fin utan några felsmaker vilket är svårt med en så ren öl i denna stil. Hade den varit blank och haft något lägre kolsyra hade den fått riktigt höga poäng. Får mig att vilja brygga mer lager. Bra jobbat!

Efter att ha provsmakat tittade jag igenom receptet. Mycket riktigt var det Tettnang men även Hallertau. Pilsnermalt med lite varapils. WLP830@11c till 1.020 och diacetylrast 48h. Slutade på 1012.

Nu tar vi den, Karlsson / Norells DIPA inspirerad av Kung Hoppo.

Karlsson / Norell, Double India Pale Ale, 8.7%
En mörkt kopparfärgad, nästan rödbrun, grumlig/disig vätska med gulvitt högt skum betående av små bubblor. Lämnar mycket rester på glaset och skummet sjunker mycket långsamt.
Doften är som en rejäl fruktkompott som hänger i en tall. Simcoe känns tydligt med sin tallighet och citronzest. I bakgrunden finner jag lite vingummisötma som blandas med en något jolmig, mjölkig doft.
Smaken är kraftfull med rejäl humledominans men fortfarande med visst stöd från karamellmalten. Bra utjäst trots sina 8.7%. En hel del citrusskal och en blandning av tropiska frukter som mango/papaya. Bra balanserad beska.

Omdöme
En ganska bra dubbelIPA som tar för sig på ett maskulint sätt. Ganska lik Kung Hoppo trots lite andra humelsorter och de har samma låga hinkabilitet vilket jag inte tycker är negativt för denna ölstil. Denna har dock en lägre ibu vilket verkligen passar bättre än i Kung Hoppo. Bra kolsyrehalt som bär smakerna på tungan. Min kommentar till bryggarna är att minska på antalet humlesorter lite (8 totalt som det är nu) så några fler får ta plats, gärna Amarillo till just denna. Ytterligare något mindre karamellmal,t eller kanske ljusare karamellmalt, hade tilltalat mina smaklökar men detta är bra och korrekt enligt typdefinitionen. I övrigt är det en maffig, välgjord dubbelipa bättre än Kung Hoppo. Tummen upp!

Sist ut från Karlsson / Norell är deras American Pale Ale.

American Pale Ale, 5,4%
Bärnstensfärgad, ogenomträngligt grumlig vätska med bra skumkrona. Mycket stora bubblor och smutsvitt skum som lämnar rester på glaset. Doftmässigt dominerar en kraftig tropisk fruktighet där Galaxyn verkligen får komma till sin fördel, den kan ju vara lite svår ibland. Lite vaniljpepprig avslutning med uns av brandrök i bakgrunden. Frisk humlesmak av fruktig karaktär med lite liljekonvalj. Lite syrlig beska och en ganska lätt kropp, snudd på vattnig. Lite tvålig avslutning med viss gräsig astringens från humlen, eventuellt i kombination med sulfat från vattnet.

Omdöme
Lite svårdrucken av den tvåliga smaken och gräsigheten tyvärr. Jag skulle gissa på en lite för kraftig torrhumling som kräver något högre restsötma. Det kan även vara att Galaxyn är något hög. Alla som druckit Omnipollo Nathalius vet vad jag menar med det. Minska humlen och då framförallt torrhumlen, gör den något ljusare och gärna med en kallkrash på slutet så den blir blankare så kommer det bli en bra öl.

Jag blir som ett litet barn varje gång jag ser en ny öl från Omnipollo jag inte smakat ännu, att då stöta-på två på en gång är bättre än julafton. Det var inte länge sen man fick vänta ett halvår på en ny Omnipollo men nu släpps de mer frekvent sen Henok sagt upp sig från sitt gamla jobb för att fantombrygga på heltid. Ingen är gladare än jag för detta. Jag vet egentligen väldigt lite om deras magic numbers-serie mer än att kommer en 42:a också. Om någon har lite mer bakgrundsinfo kring tankarna bakom denna serie är jag väldigt intresserad av det! Ursäkta de dåliga bilderna, hade bara mobilen med mig när jag hittade dessa två.

Omnipollo 3.14, Saison med 16% vildhonung, havre och råg. 6.5%
Blank ljust halmgul vätska med väldigt lågt skum som inte täcker ytan mer än precis vid upphällningen. Väldigt blank för att vara Saison men grumlar till sig allt eftersom man fyller på glaset på grund av flaskjäsning. Doften är härligt lantlig och syrlig. Halm, stall och klassiska saisoninslag. Lite blommig.
Smaken är syrlig med svag brettkaraktär och den livliga kolsyran bär smaken genom hela munnen. I slutet känns en lite träig humlesmak som påminner om Saaz. Allt eftersom jästen tar större plats i glaset blir smaken också rundare med lite större kropp. En spännande utveckling genom flaskan vilket ger den fler dimensioner. Ganska bra skjuts i beskan vilket framhävs av den lätta kroppen vilken åstadkommits med hjälp av vildhonung.

Omdöme
En oerhört god saison som verkligen är lättdrucken. Den kraftiga kolsyran och lätta kroppen passar mig perfekt vilket sätter den på samma position som den mästerliga Tank 7. Att den påminner en hel del om Leon fast utan amerikansk humle är plus i kanten. Två grymma öl till olika tillfällen. Riktig bra jobbat, toppklass!

Omnipollo 7, Sour Witbier med ananans, spearmint, havre och vete. 4.5%

En ljust halmgul vätska, ljusare än 3.14. Även denna har dålig skumstabilitet och lämnar inga rester. Den är något blankare än 3.14. Doften är klar annans med inslag av mint. Viss mango/papaya i bakgrunden.
Smaken har en viss kärvhet från ananasen, sådär som omogen ananas som börjar klia på tungan har. Den smakar ganska mycket ananasjuice dessutom. Minten känns betydligt mer i doften än i smaken vilket är synd, det hade balanseras fruktjuicen. Något träig eftersmak som spelar ihop med den väldigt lätta beskan. Lite vass syrlighet och lite vinös. Inslag av brett.

Omdöme
Det är svårt att inte jämföra dessa två öl och i den kampen går 3.14 hem mer hos mig. Det är två helt olika ölstilar så det är inte helt rättvist. Det som inte känns helt hundra med denna är ananasjuice-smaken som tar den ett steg bort från ölvärlden.