Att köpa större förpackningar ger ett lägre pris i det flesta sammanhang och detta gäller även när det kommer till basmalt. Dessutom tycker jag om att ha ett lager hemma till några bryggningar så när andan faller på och bryggtillfälle ges är det bara att köra. De vanligaste basmalterna är pilsnermalt och pale ale malt och skillnaden sägs vara liten, det går ofta att byta ut dom sinsemellan utan några större problem för slutprodukten. Rent tekniskt så har pale ale malten mältats vid lite högre temperatur vilket dels gör den något mörkare till färgen men även reducerar den senare uppkomsten av SMM (S-MetylMetoionine) som bildar DMS (DimetylSulfid) vid för kort och klent kok, framförallt i kombination med långsam kylning av vörten. DMS ger ölet en doft och smak av burkmajs, kokt kål eller ruttna ägg. Därför rekommenderas det alltid att man bör koka öl med mycket pilsnermalt i 90 minuter utan lock där det oftast räcker med 60 minuter på pale ale malt. Jag har dock bryggt många gånger med enbart pilsnermalt och kört 60-min-kok och aldrig haft några grönsakssmaker men hur ens bryggteknik och utrustning ser ut gör självklart skillnad här. Ni kan läsa mer om DMS i denna utmärkta artikel.
Som jag alltid brukar säga så vill jag testa smakskillnader själv istället för att läsa om dom eftersom smak är så individuellt och jag inte nödvändigtvis tycker som den breda massan. Därför har jag valt att göra ett pils vs pale-test så jag får uppleva skillnaden på de två. Detta test är liksom mitt förra side-by-side-test för min egen del och för min egna smakpreferens, därför har jag ingen smakpanel här heller. Jag blindtestade dock en omgång och det var väldigt enkelt att avslöja vilket glas som var vilket men mer om det i resultatet.
När det kommer till färg och smak så påverkar mäskeffektivitet detta en hel del. Mängden socker som utvinns under mäskningen är inte alls samma sak som mängden smak och färg då det är olika reaktioner men som tumregel ger en hög effektivitet lägre färg då mindre mängd malt används för samma resultat. I detta test hamnade effektiviteten runt 70% vilket är vanligt bland hembryggare och kanske framförallt biab-bryggare så med mina 85% blir skillnaden något mindre.
Testet gjorde genom att krossa exakt samma mängd av de två maltsorterna från Weyermann vid samma tillfälle, på samma krossinställning. Sen mäskades de i 60min i 66c i varsin identisk biabpåse i likadana kastruller med samma mäsktemp och samma mängd vatten. Koket var 60min med Hallertauer ca 30ibu och kylningen gjordes i kallvattenbad, två parametrar som talar för pilsnermaltens nackdel. Det var alltså en smash (single malt and single hop) utan smak eller aromgiva. Jästen var WLP090 San Diego super yeast och de två vörterna fick jäsa bredvid varandra. Bryggningen gick bra även om det är jobbigt att hålla två mäsktemperaturer jämna med så liten mäsk i oisolerade kastruller, det blev kontant övervakning en timme.

Detta är min första riktiga lättöl, dvs mindre alkohol är 2,8% i min värld. Den var ett experiment med PartiGyle och fick bli vad det blev utifrån en överlakad mäsk.

Utseende: ljust halmgul eller ännu ljusare, ”typ någon ebc som mest”.
Kritvit skumkrona som faller undan väldigt snabbt och endast lämnar några rester på glaset om man störthäller den. Vid försiktig hällning bildas knappt skum eller rester. Väldigt blank men inte helt genomskinlig. Ej kallkraschad eller något klarningsmedel i.
Doften har en lätt stallighet med tydliga referenser till blöt filt och gammal dammig vind. Saisonigheten med peppar och gummi finns i bakgrunden liksom plast och spår av citrus.
Smaken är oerhört lätt med en diskret örtighet med inslag av blommor (liljekonvalj?). Spår av bränd plast i eftersmaken.
Den kraftiga kolsyran är livlig och lite vass i munnen där den den låga beska och den framförallt tunna kroppen påminner om mineralvatten fast kletigare, framförallt i gommen.

Omdöme
Den är okej för att vara ett experiment. Jag önskar jag hade haft en neutralare jäst och lagt i lite ny malt åt det mörkare hållet inför lakningen av denna. Jag kommer dricka upp den men bara om jag inte måste ha fatet till annat, i så fall blir det vaskning.

En annan sak angående bloggen. Jag har velat mellan att ha separat provsmakning som denna eller ha den i samband med att jag postar bryggningen men merparten av er där ute ville det första med separata poster för att det blir lite roligare och mer frekvent. Dock känner jag att det blir splittrat så jag har bestämt att jag ska posta separata och efter några månader slå ihop inläggen. Det är roligare när man går bakåt i arkivet eller läser om en specifik bryggning av se ölet på samma sida. Hoppas ni håller med mig.

HEFE XIV med 3068 Weihenstephaner

Halmgul, disig och snudd på grumlig öl åt citronhållet i färgen med kraftigt fluffig och krämig skumkrona bestående av stora bubblor. Skummet lämnar rester som stannar kvar ganska länge längsglaskanterna.
Doften är svavlig åt ägg/tänstickahållet med inslag av banan och skummad mjölk. Svagt lactosyrlig i avslutningen.
Smaken är frisk med banan och plåt. Låg beska med spår av örter och nejlika i små mängder. Lite pepparkaka i eftersmaken.
Finbubblig fast kraftig kolsyra fyller munnen och det finns en svag gummighet i munkänslan. Torr med ganska låg restsötma. Ingen diacetyl eller dms.

Omdöme
Okej som bäst med lite tråkiga smaker. Det är framförallt svavlet som stör mig oerhört och det blev inte bättre av kylskåpslagring denna gång. Bananen är på tok för svag också. Sammanfattningsvis; inte en öl jag bjuder bort ens.

Hefe XIV med jäst uppodlat från en Schneider Weiße-flaska

Ljust halmgul, lätt disig för stil helt utan grumling. Vit fluffig skumma som påminner om latteskumm med fina små bubblor.
Doften har en krispig ljus maltighet med främst päron som ester. Inslag av banan blandas med en lätt syrlighet och spår av gummi. Inget svavel, diacetyl eller dms.
Smaken har en pepprig fruktighet som fyller munnen, främst aprikos och päron även om det förekommer lite banan. Bismaker av ljus malt lite åt det sädiga hållet. Spår av blonda träslag, björk eller furu.
Lätt beska samsas med en kraftig, stickande kolsyra för att avsluta den lätta munkänskan. Lätt eftersmak som lämnar tungan lite kladdig.

Omdöme
En lättdrucken veteöl som är good men inte great. Fina estrar som tyvärr inte har tillräckligt med banan. Lite högre alkohol och restsötma hade balanserat syrligheten och gett en betydligt bättre öl.
Schneiderjästen tar här en promenadseger över 3068an som var problematisk både i smak- och doftbilden. Jag börjar tro att 3068 inte alls blir speciellt god i temperaturspannet 18-20c utan gärna ska jobba lite högre som jag kört tidigare. Den producerar mycket mer svavel än jag tidigare trott och en ”diacetylrast” räcker inte för att städa undan det.

Efter mitt besök på CentralBryggeriet har grabbarna i Linköping hunnit lansera flera nya öl och en av dom, Folkes röda IPA, tänkte jag provsmaka så här i höstmörkret.

Utseende
Mörkt rödbrun öl som förvisso är blank men ändå knappt genomskinlig med sin blodröda färg. Kraftigt smutsgult skum som består av stora bubblor fyller glaset av för stilen kraftig kolsyra och skummet sjunker undan i stora sjok och lämnar fläckvis skum-öar på glaset.
Doften är kraftigt exotisk och tropisk av humle likt att stoppa ner näsan i en nyöppnad humlepåse, lite kletigt oljig i näsan. Klementin, ananas, grapefrukt, tallbarr och lite druvor dominerar med spår av melon i bakgrunden.
Smaken är stor och pompös med mestadels apelsinskal men även här finns talligheten som väger upp så det blir öl och inte fruktjuice. Visst stöd av mörkare maltsorter och en rivig humlekaraktär fyller smaklökarna. Medelsöt med en för stilen normal beska som långsamt avtar men som inte är störande eller kantig. Lätta alkoholtoner fyller munnen när eftersmaken tonar bort och det finns lite bittermandel i slutet. Ingen diacetyl, dms, jästighet eller andra störande inslag.

Omdöme
Riktigt bra, välproducerad och välbryggd öl av mörkare slag. En höstöl med bra riv som klarar av en fet fläskstek med brunsås och som dessutom är en bra matöl (eller matlagningsöl) men kanske något för kraftig för att jag ska ta tre på raken. Väldigt mörk i färgen för att vara en IPA men den är inte speciellt mörk i smaken utan humlen får verkligen ta för sig och blomma ut. Centralbryggeriet tar nu ut svängarna rejält från sin Folkes Lager och Folkes Ale, som förvisso utvecklats till riktigt bra öl, men Folkes Röda IPA sticker ut i mängden IPAs på Systembolaget och är smått nyskapande. Rekommenderas!

Jag har tillsammans med MaltMagnus på uppdrag av Camurri Brevetti gjort två reklamfilmer och fotograferat för det nya 200l-bryggverket Camurri CB200. Vi åkte upp till Malung och lät Chris Slawson på Dalarado Brewery testbrygga. Vrid upp ljudet, tryck på helskärm och full HD och luta er tillbaka!

Engelska filmen

Svenska filmen

Expressen valde att skriva lite om bryggverket och filmen också, kul!

Här kan ni köpa bryggverket hos MaltMagnus.

Camurri Brevetti har i samarbete med MaltMagnus tillverkat ett 200l-bryggverk avsett för mikrobryggerier och bryggpubar, Camurri CB200 För att göra en reklamfilm och fotografering av bryggverket i action frågade MaltMagnus mig och Chris på Dalarado Brewery om vi skulle brygga en batch öl av deras grundrecept i Malung på Chris bryggeri. Jag behövde inte fundera så länge på den frågan… Min resa till Malung och Dalarado Brewery började hos MaltMagnus i Kumla där vi efter en god lunch och rundvandring på lagret lastade Camurribryggverket CB200 på släpkärra och sakteliga letade oss uppåt Sälen på småvägarna. Vi lastade av bryggverk och film/fotoutrustning i bryggeriet och åkte hem till Chris för middag och ölprovning. Utvilade dagen efter satte vi igång med bryggningen med det glänsande bryggverket. CB200an är ett helautomatiskt bryggverk där grundidén kommer från Camurri CB50 som är anpassad till hembryggare. Bryggmetoden går att likna vid en stor brew in a bag (BIAB) fast med stålkorg, omrörare och automatisk temperaturreglering. Det går att brygga uppåt 200 liter åt gången och även denna stora modell har blåtandsinterface så man med ett tillbehör kan sköta programmering och övervakning av bryggverket via sin Android-telefon.

Magnus, Chris och Veronica. Här ser ni tydligt storleken på bryggverket, smidigt och kompakt!

Behind the scenes. Foto Veronica Lindroos.

9kW säkerställer ett riktigt kraftigt kok, den kräver 3-fas såklart.

De tre värmeelementen syns här tydligt genom mäsk-korgen. Omröraren sätts igenom korgen ner till botten.

Efter mäskningen höjs korgen med en liten vinsch för lakning. Man kan laka med varmt vatten genom korgen om man vill men det är inget krav. Det är kul att det går att brygga på fler sätt efter ens egna behov. Det går även att brygga så lite som 50 liter i den!

Detaljbild på korgen. Som ni ser är det dubbla nät, det stora klarar vikten och det med mindre maskor är såklart silen.

Chris nuvarande bryggverk, som han växt ur, består av 3st 100l-Patinakastruller som är gasolvärmda. För att brygga sin 200l-mängd får han mäska och koka tre gånger på en dag!

En titt in på öllagret.

Chris har fyra öl i produktion för tillfället. En Rye Pale ale, en IPA, en brown ale och en coffeestout.

Trots öppenliggande element blev det ingen fastbränning alls. Varje element är på ca 3000w vilket motsvarar min doppvärmare jag kokar med.

Chris programmerar via mobilen sina raster inklusive utmäskning.

Kontrollpanelen på sidan av bryggverket.

Inmäskning utan någon mäskpaddel. Häller man bara malten i lagom takt så klarar bryggverkets omrörare att fördela malten i mäsken, utan klumpar.

Lakning med 76c-vatten över den upphissade korgen för att nå en större kokvolym. Effektiviteten hamnade runt 82% så bryggmetoden fungerade väldigt bra.

I väntan på uppkok.

Magnus och Chris städar ur korgen med våtdammsugare, riktigt smidigt.

Hotbreak med första humlegivan Northern Brewer

StarSannad plattvärmeväxlare.

Rengöring av bryggverket efter koket, varmvatten och en svamp räckte till kanterna och en lite borsta för att komma åt under värmeelementen.

Bryggverket har två tappkranar, en till öl under kalldruvs-nivån och en till rengöring som här.

Vörtproverna smakade riktigt gott med nobel humle på en knäckig maltbotten.

Det går åt lite torrjäst till 200 liter!

Rehydrering av jästen med kokt ljummet vatten i en ekolv.

Och där sätts vörten på jäsning!

Kent sjunger i en låt, ”jag kör mot München för att möta våren”, själv flög jag till München och sydligaste Bayern (Allgäu) för att testa veteöl och Helles. Men först ut blir ett bryggeribesök på Meckatzer Löwenbräu:

Meckatzer Löwenbräu är ett bryggeri grundat 1738 av Josef Feßler men ägs sedan 1853 av familjen Weiß nu i fjärde generation. Bryggeriet ligger i Heimenkirch i sydligaste Bayern, bara en mil från Bodensjön och den Österrikiska gränsen. Här brygger man främst ljusa öl som Helles, Weizen och deras flaggskeppslager kallad Weiss Gold. Tradition, närodlat och kvalité är ord som upprepades mycket under deras trevliga rundvandring i bryggeriet. Denna rundvandring inledde min tyska ölresa och under en timme fick vi besöka några av bryggeriets delar och provsmaka öl direkt från brighttank.

Bryggprocessen
På Meckatzer kör man stegmäskning via en dubbel-dekoktion, totalt tre temperaturraster inklusive utmäskning och 1/3-del av mäsken tas ut för varje dekoktionen. Denna process tar totalt ca 3 timmar. Ångvärmda kopparpannor används uteslutande till bryggningen och koktiden bestäms beroende på vörtstyrka där man vill koncentrera vörten från 11 till 12.5 Plato, något som oftast tar dryga 60 min. Man använder enbart humlepellets i produktionen och eftersom det bara är 3 mil till Tettnang är det humlesorten som uteslutande används till Meckatzers öl men även merparten av de öl som produceras av andra bryggerier i regionen.
Istället för whirlpool har Meckatzer utvecklat ett nät som filtrerar vörten. En metod de beskriver som dyr men ger ökad stabilitet och kvalitét. De jobbar treskift men brygger bara 3-4 dagar i veckan förutom på sommaren då efterfrågan ökar i takt med det varmare vädret.
Jäststammarna är deras egna, isolerade på bryggeriet och bevarade sedan länge. Jag har skördat jäst från en flaska och ska ge den ett försök nästa veteölsbryggning. Lagringen ligger på 4-5 veckor 0-2c innan en lättare filtrering sker, något längre tid en deras konkurrenter. Det tar 6 veckor från bryggning till flaska och 40.000 flaskor i timmen flaskas, så förstår ni produktionstakten i detta relativt lilla bryggeri…

Vörtkokspannan som är dubbelt så stor mot vad bilden visar, den går genom golvet och ner i källaren.

Bryggerimuseumet bjöd på en rad gamla redskap och historiska dokument som här, en av de första ritningarna över det gamla bryggeriet.

Ralph vi bodde hos under besöket till vänster och mitt törstiga jag till höger.

Uppdelat på fyra skärmar visades en film med intervjuer från t.ex. bryggmästaren (på bild) men även humleuppköparen från Tettnang. Väldigt tysk film där det stundtals skulle behövts en skämskudde men rejält påkostad och i övrigt trevlig.

Överblicken på processen visar de dubbla mäskpannorna dit dekoktionerna flyttas fram och tillbaka.

Kontrollpanelen i koppar som ersatts med modernare teknik men denna får ändå stå kvar mitt i bryggeriet.

Inte helt otydligt vem man köper sin malt ifrån. Tidigare mältade man själva men har gått över till sin huvudsakliga syssla.

Silkaret eller lakningskärl om man så vill. Slitsade plåtar i botten och med sick-sack-knivar/rakor som kan skära genom mäsken för att lufta upp den men kanske även åtgärda en igensatt lakning, något de därmot aldrig skulle erkänna såklart.

Nere i källaren sköts jäsningen under de enorma jästankarna där en av dom koniska bottnarna kan anas till höger i bild.

Varje jästank övervakas metodiskt dagligen på dessa jäsningsscheman. Blått streck är temperatur, grönt streck är pH och rött streck % Plato.

Meckatzer gold direkt från lagringstank.

En av lagringstankarna som numera bara används vid provsmakning på rundvandringarna.

Här en provsmakning av en ofiltrerad lager från tank.

Meckatzer Weiß gold, 5.2%, 12.6% stamvörtsstyrka
Pils med högt fluffigt vitt skum, lätt disig. Humlen är enbart Tettnang och både smak och doft utgörs av en väldigt fin och krispig pilsnersmalt med en lätt karamellighet. Låg beska och elegant humle med ett uns av svavel i eftersmaken. Väldigt god. 4/5.

Efter rundvandringen gick vi till den inglasade vinterträdgården och smakade på deras två veteöl, Weizen och Urweizen som motsvarar det ursprungliga och traditionella sättet en veteöl bryggdes på.

Mekatzer weizen
Riktigt matig och god doft fast något lite banan. Lätt inslag av gummisula, maltdamm och grädde. Snyggt balanserad med sin fin maltbas och perfekta restsötma. Ren med svagt inslag av päron. Väldigt tydlig pilsnermalt. 4/5

Mekatzer Urweizen
Mörkare med större karamelldoftsinslag. Något tydligare banan men även lite svavel. Något för tung och mörk för min smak men fortfarande välsmakande. 2/5.

Min bror Johan som var med på hela resan.

Här är de flesta av de öl jag smakade under min Tysklandsresa. Kvalitén var överlag fantastiskt hög men jag är lite snål med betygen så ni vet. Allt över 3 skulle jag gärna köpa igen.

Erdinger urweisse
Kopparfärgad med smutsvitt nästan ljusgult skum. Brödig banan tydlig sötma, massor nejlika. Ren eftersmak. Fyllig munkänsla. Väldigt god. Världsklass.
5

Allgäuer büble
Nötig, något mörk, syrlig men maltig karamell. Trevlig gummiton. Låg beska. Ganska söt. Lite damm i eftersmaken.
4

König ludvig
Rejält svavlig med syrliga päron. Lite trött.
2

Augustinerbräu Lager/Hell
Kraftig pilsermalt med fin humle, lätt kropp och nobel humle. Bra.
3.5

Irseer kloster urtrunck
Syrlig med honung och mosiga ängsblommor, lite smör, ängssyra, träig prästkrage.
Smaken är syrlig med skarp syra i kinderna. Honung. Våt källare med mögel.
2

Utsikt några hundra meter från huset vi bodde i. Vackert trots det mula vädret på förmiddagen.

Närmsta dryckesaffär, som ett paradis för en veteölsälskare.

Min bror letar efter godsaker.

En trevlig bergspromenad på berget Mittag.

Engelbraü weizen
Kraftig banandoft, gul, högt skum, pepprig.
Smått syrlig, svartpeppar i smaken, banan, kladdig i gommen, ganska god.
3

Ni vet den där boxen med 7 Schneider, ett snyggt provningsglas, dryckesunderlägg och två foldrar med en liten dryckesskola för 100kr?

Hälften av ölen i gästkylen. Jag lyckades inte smaka alla under den tiden vi var i huset men jag gjorde ett tappert försök iallfall.

Gutmann hefeweizen
Pepprig med päron och ost. Lite banan men även en liten plastbismak. Något för söt men ändå toppklass.
4

Postweizen
Kraftigt skum och färgen drar åt koppargul.
Fin banan söt, nejlika. Lite alkoholig, vattnig, väl utjäst.
3

Meckatzer urweisse
Svavel, banan, ruttna ägg, mörk. Denna var bättre på bryggeriet, kanske något gammal flaska.
2

Dunkler hirsch, Allgäuer weizen
Mörkt brun. Tydlig nejlika i doften. Smaken är maltig knäck med en tydlig plåtighet. Syrlig. Inte så god. Träig.
1

Weisser hirsch (missade visst att ta bild på den)
Svag doft. Kraftigt syrlig. Damm. Gummi.
2

Hacker-pschorr Sternweisse
Ostig doft, mjölkig, ingen banan men sunkig peppar.
3

Franziskaner weissbier (referensöl)
Mörkare än flera andra. Doften är lagom banan, inte överdrivet. Maltigare än de andra. Lite för balanserad. Sticker inte ut men absolut inget att klaga på. Snygg smak men något tråkig. Lätt att dricka mycket av. Pepprig. Aprikos. Mycket bra.
4

Meckatzer weizen
Gummisula, maltdamm och grädde i doften. Riktigt schysst fast något lite banan. Snygg balans. Fin maltbotten. Perfekt restsötma och väldigt ren med svaga inslag av päron. Tydlig pilsnermalt. Mycket bra.
4

Allgäuer Brauhaus – Alt kemptener Weizen
Kraftig ost åt bergkäse. Pepprig och knappt ingen banan. Karamellig och något för mörk. Uns av lakrits jag inte gillar.
3

Schäffler weissbier
Doften är karamellig med något låg banan. Har en lätt syr men i övrigt väldigt bra balans. Spår av salmiak. Mycket bra.
4

Franz Anton Schäffler triple
Russin, mörk malt, hög restsötma, mandel, kraftig kolsyra. Säkert mycket god om man gillar den här sortens öl men på tok för söt för min smak.
2

Holsar bier
Diacetyl, munchermalt, karamellig, knäck.
2

Allgäuer zwickel kellerbier
Syrlig maltdoft men inslag av majs. Lätt smak. Enkel maltsmak av pilsner.
3

Paulaner münchner helles
Väldigt elegant pilsnermaltsmak om än något sädig. Ren och fräsch med enbart maltsmak. Len humle och lagom låg beska. Toppklass
4.5

Paulaner salvator
Russin, karamell och kaffe. Syrlig med lite mandel i smaken. Ok men något för söt.
3

Brinkhoffs no1
Riktigt fin pilsnerdoft. Lätt syrlighet men mycket Tettnang. Lätt beska. Något enkel.
3

Jever pilsener
Bra beska och rejält kryddig med timjan och oregano. Medel pilsnermalt och en mycket lätt syra. Rejäl beska som sagt.
4

Neuschwanstein

Schneider tap1 – Blonde weisse
Banan, vörtbröd, söt utan peppar, lätt eftersmak.
4

Schneider tap4 – Mein grünes
Örtig. Tettnang? Söt karamell. Smakar lite vört. Mycket mer humle än hemma, mörkare maltsorter. Riktigt fräsch. Lite the i smaken. Avsevärt bättre än Systembolagets lagrade… Toppklass
4.5

Schneider tap7 – Unser original
Sötare, nötig, skogaholm, mindre banan, ingen humle. Lite för mörk o söt.
3

Schneider tap 5 – Meine hopfen weizen
Doftar och smakar tvål på ett något obehagligt sätt. Rejält med humle i doft och smak med hög beska. För mycket karamellmalt för att den ska vara behaglig. Obalans mellan smakerna.
3

Schneider – Tap6 Unser Aventinus
Knäck, mörk malt, lite russin. Allt man kan tänka sig från en stark och mörk veteöl.
2

Kloster scheyern weisse hell
Pilsnermalt i doften. Syrlig med väldigt lätt kropp. Lite vattnig men väldigt lättdrucken. Sommaröl.
3

Kuchlbauel weisse
Banan på lagom nivå med inslag av bröd. Välavvägd syra och fin färg. Lätt svartpeppar.
3

Engelbräu hefeweizen hell (igen)
Kraftig banandoft, gul, högt skum, pepprig.
Smått syrlig, svartpeppar i smaken, banan, kladdig i gommen, ganska god.
3

Patrizier Weissbier
3

Andechs doppelbock dunkel
Mörk, söt, kraftig alkohol. Väldigt god för stilen men inte riktigt min smak.
3

Allgäuer fürststabt
Lätt banan men lite mörk. Klen doft. Vetemjöl.
3

Brau masters hefeweizen
Kola och karamell, trött doft och inte god. Dåligt skum.
1

Andechas kloster
Lätt malt med inslag av majs. En enkel och lätt beska åt Tettnang. En svag eftersmak av sandpapper.
3

Zötler Bier – Hefeweizen
Syrlig maltupplevelse med lite plastinslag likt en ica-påse. Dock frisk och pigg banan. Låg restsötma. Helt okej.
3

Hacker-Pschorr weisse
4

Förutom att ha gjort en ölresa till Tyskland har det hänt väldigt mycket på hemmafronten på sistone. Jag kommer snart på grund av tidsbrist få ett ökat behov av att effektivisera mina bryggningar så när min vän Lars frågade om jag ville testa hans 98-liters kastrull föddes tanken om att gå från 2-tier (2 kärl) till 3-tiers-setup och sluta mellanlanda med vört i en hink innan kok. Tanken med 3-tier är att ha en vattenvärmare (Hot Liquor Tank/HLT), en mäsktunna (Mash Liquor Tankt/MLT) och en kok-kastrull (BoilKettle/BK). Tanken är att vattnet ska vandra från kärl till kärl och gärna med gravitation för enkelhetens skull. Min Patina 50-liters-kastrull har agerat både HLT och BK eftersom min 25-liters extrakastrull är något för liten att ha som HLT, det har gjort att jag fått laka ner i en jäshink medan jag värmt lakvatten i BKn. Hinken rymmer såklart inte hela kokvolymen och jag måste tömma den ner i BK i samband med att lakvattnet använts upp och dessa flytter är kladdiga och introducerar eventuellt oxidering av vört (HSA/Hot Side Aeration) om det inte är en myt i hembryggarsammanhang.
För att ytterligare göra bryggdagen snabbare och smidigare testade jag att sätta termostat och timer på HLTn så när jag steg upp på morgonen var inmäskningsvattnet redan färdigt. Det funkade hyffsat förutom att jag vaknade lite tidigare än planerat. Vill man testa denna metod är mitt tips att testköra en gång när man övervakar systemet och mäter temperaturen utanpå kastrullen istället, på så sätt kan man ha sensorn där istället och sensorns livslängd kommer öka avsevärt mot att ligga i varmvatten i onödan. I mitt fall skiljde det 13.4c mellan vattnet i kastrullen och kastrullens utsida. Setupen är; väggkontakt, jordfelsbrytare, UT200, timer, värmekälla. Det blir en stadig klump från väggen men fungerar bra.
Receptet för dagen är maltmässigt samma som sist men med andra humlesorter. Jag kallar denna öl för humlerensaren då jag valde humlesorter utefter vad som fanns öppnat i frysen. Version 9 som jag inte utvärderat till bloggen ännu fick perfekt färg och maltighet. I början led den lite av diacetyl men det har så sakteliga sjunkit undan. Beskan blev dock för hög så till denna version 10 blev det enbart humle på flameout som jag höll varmt i 7 minuter och sedan kylde till 80c där den fick stå 30 min till för att extrahera humlesmak och arom. Vid vörtprovningen efteråt smakade det lagom beskt så jag hoppas att BeerSmith räknat ut det här bra åt mig. När man vill ha i så mycket humle mot kokslutet som jag vill så är mitt ständiga problem att balansera mellan beska och humlesmak. Version 9 fick ca 230G humle vilket gett riktigt bra smak så jag borde ha behållt den mängden men detta kok planerades till 10 liter mer samt att jag ville rensa lite humle så det åkte i ca 330g istället.
Bryggdagen flöt på väldigt bra i övrigt. Perfekt inmäsktemp med 78.8c i HLTn (Patina 50l kastrullen) som gav 75.0c MLTn (Rubbermaiden) före malten och 66.3c inmäskad och klar med pHjustering (9ml lactol). 0.3c över planerad temp är perfekt med en timmes värmeförlust även om jag inte brukar tappa något på mäsktimmen, förvärmer jag bara MLTn någon minut med lock så den är genomvarm när malten åker i så blir det knappt något tapp. Efter en timme var mäsktempen 66.1c och ett jodtest visade att all stärkelse var konverterad.
Jag hade satt MLTn på drickabackar för att få upp höjden över den massiva 98l-kastrullen (ett så kallat as). Lakningen ner dit gick som en dans och när mina två lakningar var klara hade jag samlat 58.8l i BK och dravet smakade inget sött alls. Min förvåning blev då inte så stor när bryggdagen var slut att brygghuseffektiviteten landade på 91.5%! Mina värden gav en mäskeffektivitet på 99.6% vilket är smått otroligt och eventuellt något orimligt men då skyller jag på BeerSmith för uträkningen.
Koket flöt på bra men den större kastrullen krävde att jag behöll induktionsplattan (2kw) på max genom hela koket. I vanliga fall i min 50-kastrull behöver jag enbart doppvärmaren på 3.2kw men nu krävdes totala 5.2kw för att hålla ett bra rullande kok. Det enda problemet som egentligen uppstod under dagen var med kondens. Den större diametern på kastrullen gav många liters bortkok och den svalare utetemperaturen ger högre kondensation av ånga och allt blev blött i bryggeriet, trots fläkt på max och korsdrag mellan fönster och ytterdörr. Ett tag hade jag en idé om att ta upp ett hål i ytterväggen, installera en inlinefläkt med slang och kåpa att ha ovanför BK men nu när framtidsplanerna ändrats radikalt ska jag låta bli att såga i några väggar.
Jäststammar för dagen blev WLP007 som Stone Brewing Company använder till mycket av sina välhumlade öl och referensjäst blev US05 för smidighetens skull. Men innan jästen åkte i var det dags för mitt hatmoment under en bryggdag nämligen humle och druvseparation! Med den större bryggvolymen för dagen var ett visst svinn inräknat så efter kylning lät jag vörten sedimentera. Detta gjordes utan whirlpool då det ändå sitter ett stort värmeelement i kastrullen så någon kon skulle ändå inte bildats. Det gick galant att tömma ut kristallklar vört ur kastrullen men det blev totalt 9 liter under kranen när jag samlat det jag ville jäsa i mina två jäshinkar. Den vörten filtrerade jag i en okokt biab och frös in i petflaskor, vört jag kokar och använder till förkulturer sen. Mycket smidigt.
Sammanfattningsvis funkade allt väldigt bra och jag gillade att ha god kokmarginal. Skulle jag satsat på denna storlek av kastrull skulle jag även ordnat möjlighet att diska den på plats då den är för otymplig att bära omkring på i onödan. Avsaknaden av avlopp i mitt bryggeri ställer dock till det för mig.

Min temperatur- och timer-reglerade HLT-värmning.

Det massiva elementet i kastrullen, 6kw kan det spotta ur sig men även regleras till 4kw som är mer lämpligt när det väl börjat koka. Jag använde inte detta element då jag ville testa min utrustning med den större kastrullen.

Elementet var precis nyinstallerat och isoleringen inte tillskuren för att passa. Ser lite brackigt ut men detta funkade ändå fint. Dosan till höger om kastrullen är panelen för att styra värmen. Elegant lösning som dock kräver trefas 16A.

Kastrullen får min övriga setup att se ut som en lilleputtlösning.

Det negativa stärkelseprovet.

Lakning ner i kastrull, redan här börjar kondensen att ge sig tillkänna.

I med doppvärmaren och koka!

Brauerei Schäffler eller Schäffler Bräu är ett bryggeri med anor från 1868 med tillhörande värdshus och hotell, ett såkallat Brauerigasthof. Det ligger i den lilla orten Missen i Allgäu/Bayern och de har 13 olika öl de regelbundet brygger. De har även ett Guinness Rekord för ”Die kleinste mobile Brauerei der Welt”, dvs minsta mobila bryggeri, något en Braumeister på hjul ganska lätt skulle klå men antagligen menas att även faten sitter fast i samma rigg. 50 liter är bryggvolymen på oavsett och den står mitt i restaurangen och puttrar både mäsk och vört samtidigt vilket jag utgår från är enbart för gästernas nöje och att det slängs när kvällen är slut. Det stora bryggeriet ligger i anslutning till restaurangen men är inte i samma lokal.
Restaurangen är inredd i äkta sydbayersk stil med trä, koppar och för säsongen utsmyckat med humlegrenar. Den varma stämningen blir för kvällen extra varm när nästan samtliga herrar dyker upp med lederhosen och tillhörande lusekoftsvästar. Livemusik med dragspel och ståbas serveras dessutom till dessert.
Tillbaka till ölen. För en billig penning får jag in en provsmakningsbricka med 5 stycken av deras bästa öl; Premium Pils välhumlad med Tettnang var odlingar ligger väldigt nära, en maltigare lager kallad Premium Gold, Zwickel, HefeWeizen och Märzen. Överlag var alla öl väldigt goda men Premium Gold var det godaste lagern jag druckit. En så extremt snygg maltsmak från pilsnermalten att jag beställde ett extra glas direkt när jag smakat den trots att jag hade halva provsmakningsbrickan kvar att förtära. Maten var även den i toppklass med riktigt vällagad Haxe! Väldigt prisvärt dessutom där vi åt och drack 4 personer för ca en femhundring. Det finns säkerligen mängder med liknande restauranger i området men den här tycker jag är värd en omväg!

Det lilla mobila bryggsystemet med kopparpannor, såklart.

Haxe och en potatis/knödel. Ser inte så galant ut men smakade helt fantastiskt!

Premium Pils med Tettnang.

Glada män i alla åldrar samlas i full mundering för att äta och dricka.

Premium Gold, denna fantastiska öl som fått min att vilja brygga tysk pilsner på allvar. Jag köpte även med mig en flaska hem men den var inte lika god som på fat.

Om ni undrar vad Anders Borg gör nu förtiden behöver ni inte ligga sömnlösa länge. Han spelar nämligen gitarr på Schäffler Brauerigasthof!

Lägg märke till taklamporna i koppar i bakgrunden, minivörtkokarpannor.

Henrik Lindqvist på Slaka Färsköl har bryggt en suröl med bakterien Lactobacillus Brevis och även haft i passionsfrukt. Så här beskriver han processen; Efter primärjäsningen var klar ~ 11 dagar fick den ligga 14 dagar tillsammans med mosaic-humle 2g/l. Flaskjäst med F2. Två månader gammal. 10 st urgröpta passionsfrukter till 3,5l.

Brevis Passion
Bärnstensfärgad disig öl med lågt skum som snabbt sjunker undan. Skummet är vitt och består av små bubblor, lämnar sparsamt med rester på glaskanten.
Mjuk och härlig doft med stora mängder len passionsfrukt, lite funk och hallon. Våriga blommor och lite stall finns i bakgrunden. Ingen störande humledoft och inga felsmaker.
Smaken domineras av passionsfruktens små korniga syrligheter vilket spelar väl ihop med den syrliga smaken och ölets lilla kropp. Väldigt fruktig och smaskig eftersmak med rejält låg beska. Inte heller smaken har några humleupplevelser att bjuda på. Lite kladd i gommen när smaker tonar bort.

Omdöme
En härligt fruktig öl med fina lactoinslag som passar perfekt ihop med frukten. Min första passionsfruktsöl och jag måste säga att jag verkligen är positivt överraskad över fruktigheten. Jag är ju annars av den sorten som inte tycker att grönsaker förutom humle har så mycket i öl att göra men när det blir såhär lyckat säger jag inte nej.

Välkomna till den mörka sidan! Jag har skaffat mig en bakmaskin erhmf jag menar så klart Braumeister. Det har jag inte gjort för att primärt öka kvalitén på mina öl utan det handlar främst om att inte behöva minska på antalet bryggningar per år eftersom några radikala förändringar i både privatliv och yrkesliv är på gång. Jag insåg med andra ord att jag måste uppgradera och/eller automatisera mitt bryggsystem om jag ska kunna fortsätta brygga. Först tänkte jag köpa en till kastrull modell större så jag kunde fortsätta brygga ungefär som jag gjort fast laka rakt ner i kokkastrullen istället för flytt via en hink. Detta skulle underlätta passningen under lakningen en hel del. Att gå upp i storlek på kastrull skulle även minska risken för överkok. Jag testade en bryggning med en lånad 98l-kastrull och det funkade mycket bra men den var något stor och otymplig att bära omkring med så rengöring på plats är att rekommendera, något jag inte kan eftersom jag saknar avlopp i bryggeriet. Tanken med nya systemet var även att styra vattentemp för mäskvatten och lakvatten i 50l-kastrullen med min termostat UT200 och planeringen gick så långt att jag redan köpt en STC1000 för att frigöra den UT200an jag har i kylskåpet. Jag hade en rad olika planer och skisser på olika 3-tier-system med pumpar och bänkar jag skulle snickra men nånstans mitt i allt det här insåg jag att min tid närmsta två åren inte kommer räcka till för den typen av bryggningar där man är väldigt närvarande under processen. Därför tänkte jag om helt och bestämde mig för en Braumeister. Jag sneglade en hel del på Camurrin också som jag tror är något smidigare att använda med sin omrörare och avsaknad av pumpar men det är något med det där tyska jag går igång på. Resan till Tyskland hjälpte absolut inte heller men min nyfunna kärlek till riktigt välgjord tysk pilsner. Jag vet att det kommer en upphottad version av Braumeister med ny display i början på nästa år men jag har inte möjlighet att vänta med mitt inköp av en massa anledningar. Jag slog till på den större 50-litersmodellen på en gång då det är den batchsize jag är van vid att brygga. Det går ju att sätta i ett mindre maltrör om det behovet skulle uppstå i framtiden. Det blir premiärbryggning inom en vecka är planen, jag bara väntar på att jäskylen ska bli ledig. Här ska stegmäskas!

Jag köpte även huvan till Braumeistern eftersom jag är så trött på kondens. Jag håller på att labba med lösningar för att leda ut ångan, helst utan någon fläkt. Risken för DMS känns överdriven eftersom alla större bryggverk har denna typ av lösning.

Kranen med dåligt rykte. Vi får se om den duger eller om den ska bytas på sikt.

Grabbarna bakom siten och shoppen Smaka Mera har tagit fram ett Ölprovarkit som ska underlätta och/eller öka nöjet med en ölprovning. Kitet innehåller en snabbguide i smaker, en lektion i ölets anatomi med ätbara maltprover och doftbar humle, 4 numrerade maskeringspåsar till flaskor, 32 ölprovartallonger, 8 numrerade ölunderlägg och en EBC-sticka som referens för ett öls färg. Jag, Emanuel Tim och Samme testade kitet med för dom helt anonyma öl. Det var intressant att bli tvingad att analysera, dofta och känna smaker lite extra ordentligt och grabbarna gav tummen upp för detta snyggt designade kit. Vi hade en mycket trevlig provning med efterföljande ölafton.

Det var en lång väntan innan jag fick provbrygga på min Braumeister. Det stod ju redan två jäshinkar på kallkrasch i jäskylen och min jäst i provrör jag tog med från Tyskland behövde stegodlas. Tanken med bryggverket är att jag ska kunna göra andra saker medan det bryggs men första gångerna vill jag vara närvarande och lära mig hur allt fungerar. Dagen innan rengjorde jag alla delar, programmerade rasterna, malde malten och mätte upp vatten. 53l i jäshink var mycket riktigt precis vid 53l-markeringen i Braumeistern vilket kändes skönt, sånt kan jag störa mig på annars. På själva bryggdagen vaknade jag med tuppen, lite som ett barn som inte kan sova på julafton. Jag inser att det är något lite tragiskt över det men hellre ett passionerat intresse än mellanmjölk för hela slanten…

Vattnet höll 8c när jag i minusgrader iförd enbart morgonrock gick ut till bryggeriet och tryckte start. En varm dusch och en kopp kaffe senare var jag redo för inmäskning. Till Braumeistern köpte jag den rostfria huvan, en riktigt massiv och tung pjäs, som även fungerar som tratt vid inmäskning. Jag mäskade in som vanligt, i med hälften av malten, rör om, och i med andra halvan. Min nya mäskpaddel som är betydligt mindre än den gamla fungerade jättebra och inmäskningen gick som en dans och helt utan degbollar/klumpar. De 60 procenten vete krossades på 1.0mm och pilsnermalten på 0.5+0.55mm vilket jag kallar 1.1mm då det går åt två bladmått för att mäta upp den spaltbredden. På forumen står det att 1.2mm är optimalt för Braumeister så jag var lite orolig men testar man inte så vet man inte. Det fungerade iallafall klockrent med den här inställningen och jag fick mycket bra brygghuseffektivitet på 82%, 7% mer än jag får med vetemalt i mitt gamla system så det är jag mer än nöjd med.

Tillbaka till stegmäskningen. Jag körde en fullskalig veteölsstegmäskning med inmäsk 38c, 45c ferualsyrarast, 53 proteinrast, 62c betaamylase, 72c alfaamylase och 78c utmäskning. Det programmet tog sin lilla tid men utan någon arbetsinsats så spelar det ju ingen roll. När det började närma sig utmäskning värmde jag 13l vatten i min schletna 25l-kastrull som jag tagit av isoleringen på eftersom den var så ful. Ståendes på en lite stegpall lyfte jag sedan maltröret i två steg och lakade med lakvattnet. Förutom att det blev lite vakuum när jag lyfte röret i steg två så gick det hela mycket lätt och bra, inte alls så tung som jag hört talas om. Nu står min Braumeister lite högt upp på min bryggarbänk och får jag ner den 20cm så blir lyftet lite enklare. Däremot så slutade det aldrig riktigt droppa från maltpipan så när jag bar ut den för att slänga dravet så blev det kladdigt på golvet. Jag ska skaffa en murbrukshink jag såg på Biltema sist jag var där så kan jag lyfta dit och låta den droppa färdigt. Hinken är kan nog passa bra till diskningen dessutom.

Dags för uppkok. Temperaturen hade jag satt till 102c vilket var lagom när man kokar utan huva. Med huvan blev koket för kraftigt och trots rejäl avskummning var jag riktigt nära överkok några gånger. Lösningen blev att sätta metallpinnen som avlastar maltpipan som distans under huvan och då kokade det lagom. Bortkoket hamnade på ca 10% eller 5-5.5l i timman vilket motsvarar det jag hade i min förra setup fast utan isolering. Jag tror den mängden räcker gott och isolering står inte på inköpslistan för koket var rejält kraftfullt trots 12c i bryggeriet. Huvan och de rördelar jag köpt till fungerade helt suveränt. Ingen fukt eller kondens i bryggeriet känns fantastiskt. Efter koket kylde jag som vanligt och tappade 20l vardera i två jäshinkar, 5l i en damejeanne som brettades och ca 3l som åkte i frysen till framtida förkulturer.

Summa summarum är jag väldigt nöjd med bryggdagen och framförallt bryggverket. Mina två farhågor med igensatt maltbädd och klent kok visade sig vara felaktiga och jag blev förvånad över smidigheten. Jag är däremot lite tveksam över noggrannheten på temperatursensorn men jag ska kontrollmäta mer exakt med nykalibrerad termometer nästa gång, 1-1.5c diff uppmättes denna gång. Ett par bättre isolerade handskar för att lyfta bort huvan kommer behövas då den blir varm som satan. Jag lyckades ha sönder min första hydrometer halvvägs in i bryggdagen men min fru kunde köpa med sig en påväg hem från jobbet. Det är dock lite oklart hur kalibrerad den var men enligt den träffade jag mitt OG på 1.051 och med 3-3.5l mer vört än beräknat hamnade brygghuseffektiviteten på 82% istället för de 75% jag räknat med.

Dagens setup med Braumeistern på en träplatta då bänken är för smal. Jag kommer byta till en bättre lösning framöver, gärna i rostfritt.

Vattnet på värmning och de två pumparna cirkulerar vattnet, för jämnare värmning sägs det.

Min nya mäskpaddel som inte är helt färdig ännu men jag ville testköra den innan jag lägger mer tid på finish.

Krossgraden på kornet, vetet fick 1.0mm.

Krossresultatet men här syns bara kornet, vetet är i botten.

Jag fegade och printade receptet eftersom jag inte visste hur mycket kondens som skulle bildas. Jag hoppas kunna ha med mig laptopen och Beersmith ut till bryggeriet framöver men det kanske blir för blött vid diskningen…

CaCl 8g.

Kranen som följer med är under all kritik och min läckte en del vatten ur den vita plastpackningen dvs inte gängorna. När Braumeistern fick upp värmen slutade det dock.

Braumeistern redo för inmäsk.

Huvan eller ”den lyxiga tratten” som Humlegården kallar den fungerade över förväntan. I med malten bara och inget spill varken utanför maltpipan eller Braumeistern. Dyr men bra.

På med filter, rör och låsmutter och starta mäskningen.

Mäskningen är igång fast självklart hade jag locket på, det här är bara för er skull.

Under mäskningens alla steg sker en del pauser, så kallade pump breaks, där mäsken tillåts sjunka ner och sätta sig för att på nytt pumpas igenom med vört.

Och upp igen. Ses om några timmar…

Ferualsyrarast.

Jodprov efter enbart 35 min betaamylase 62c. En del stärkelse kvar.

Nu tittade solen fram också. En mörk novembermorgon blev fantastiskt vacker framåt förrmiddagen.

Klar och fin vört men med en lätt liten fontän. Jag hade inte väntat mig annat med 60% vete på 1.0mm. Ett litet tryck på plåten och det blev jämnt flöde genom bädden igen. Har man bara ett bra program så tror jag dessa fontäner inte gör någon större skillnad. Jag fick väldigt bra effektivitet iallafall.

Nästan klart, utmäskningen tar hand om det sista. Jag körde med ganska korta försockringsraster för att hinna klart till lunch.

Upp med pipan och laka med 78c-vatten.

Enligt manualen så rörde jag i mäsken under lakningen vilket jag trodde skulle ge grumlig vört men det var marginellt konstigt nog.

Påväg mot kok. Ja jag har plasten på displayen kvar.

Bra tryck i koket men lite svårt att fånga på bild.

Ut med ångan bara. Underbart.

Underbar morgon, vilken dimma!

Jag fick ha distans under huven för att inte få överkok.

Klar och fin vetevört på kylning.

Bort med varmvattnet.

Receptet

Utseende
Gyllengul öl på 8 EBC med kritvitt skum, pigg och alert kolsyra. Bägge är blanka som en filtrerad industrilager. WLP051 (till höger i bild) har en fantastiskt stabil skumkrona som närmast liknar en skulptur (se bild nedan).

Doft
Doften på bägge är kraftig med härliga inslag av citronskal, tall och lite karamellmalt. En mycket lät mjölkighet finns bakgrunden. 051an har spår av diacetyl i doften vilket hämmar humleupplevelsen lite där 090 verkligen låter humlen få ta för sig. 051 får karmellmalten att framträda något mer tydligt.

Smak
Smaken är humlig med tydlig beska där både simcoe och citra verkligen kommer till sin rätt. Ganska låg restsötma och balanserad kropp gör att munkänslan är lätt matig men väldigt behaglig. Lättdrucken.
WLP090 känns renare i smaken men lite kantigare och hårdare. WLP051 är rundare och mjukare/fylligare, kanske något fruktigare och upplevs lite sötare även om de jäste ut till samma FG.

Omdöme
En av mina bästa öl, en riktigt grym humlad pale jag är väldigt stolt över. De två humlesorterna jobbar grymt bra ihop och ger varken för mycket tropisk fruktjuice eller barsk skogsmulle utan en fin balans däremellan. WLP051 har den mest stabila skumkrona jag upplevt vilket är väldigt vackert men med något lägre renhet och humlebetoning går segern med minsta möjliga marginal till wlp090 som också påvisade diacetyl i början men det försvann hastigt efter ca 7 dagar på fat. Förutom diacetylen är de väldigt lika i båda smak och doft. Det här är två jäststammar som visar vart skåpet ska stå för att få en ale att se ut som en filtrerad lager. Pålitliga arbetshästar!

Föreningen Linköpings hembryggare som officiellt bildades i somras men som arrangerade SM i hembryggning i våras utökar träffarna från att bara köra sommarölsträff och först ut är vinterölsträffen med inriktning porter och stout. Som ni vet är detta inga ölstilar jag själv brygger så jag stod över att tävla denna gång men självklart åkte jag dit och smakade. Några katter bland hermelinerna smögs in på borden dock utom tävlan så det blev inte enbart mörka öl denna mörka novembereftermiddag. Överlag väldigt välgjorda och goda öl, 20 utställande i folkets val, och som alltid en väldigt trevlig stämning.

Vinnare folkets val
1. Moloko, Johan Ernerudh och Erik Ernerudh
2. Vinteröl 2014, Conny Bagger
3. Massive Monster out of Hell!, Mattias Hellström och Marcus Gustafsson

Vinnare domartävling
1. London is the place for me, Jonas Höglund och Mikael Josefsson
2. StenRIS, Marcus Gustafsson och Mattias Hellström
3. Moloko, Johan och Erik Ernerudh

Efter tävlingen åkte jag förbi VilleValla pub och tog en bit mat och några öl, grymt bra utbud och vansinnigt bra priser. Eller vad sägs om en Oude Gueuze Tilquin 75:a för 130kr?

Muta i form av munkar är ju inte fel…

Vinland sponsrade eventet.

Ordförande i SHBF var på besök liksom förra ordförande.

Sist ut bland bryggeribesöken i södra Tyskland var på Brauieri Kössel eller Maria-Hilf som det också heter som ligger vid Tyroleralpernas fot. Eller bryggeribesök, vi besökte brygghusrestaurangen som är en del av bryggeriet och drack öl rättare sagt. Trots så många egna öl körde de på lunchen endast en öl på tapp och frågade bara om alla vid bordet drack öl, sen kom den ölen de hade. När glaset började ta slut dök ett nytt upp på löpande band tills man la underlägget på glaset, service! God mat och trevlig stämning, god lager och oerhört billigt. Det blev weißwurst denna måltid…

Bryggeriet ligger 10 min med bil från denna utkiksplats!

Alltid kopparpannor, vackert.

En korg med förrätt, gräddades 3 meter från vårt bord.

Även bardisk och tapp var i koppar.

På min sydtyska ölresa han jag även besöka en kommersiell hembryggare, dvs en hantverksbryggare som brygger hemma med hembryggarutrustning/storlek och säljer. Manuel Günther bor i Allgäu och hans bryggeri heter Barleys Braukeller. Hemsidan är under uppbyggnad men under tiden går det att hitta mer info på hans Facebooksida.
Hembryggare i Tyskland kör med lite annan utrustning än vad som är vanligt i Sverige. Konstant omrörning under mäskningen verkar väldigt populärt vad jag sett på hembryggarbloggar samt att mäskning och lakningen görs i olika kärl med någon form av flytt emellan. När jag besöker Manuel är det fredagseftermiddag och bryggkällaren har öppet för vänner och bekanta som kommer förbi för en stående afterwork-öl. Manuel brygger samtidigt en veteöl och jag hinner vara med under slutet på mäskningen och början av lakningen. Tyvärr behövde Manuel all egengjord öl till en mässa dagen därpå så någon provsmakning blev det tyvärr inte men utfrågning om tekniker och utrustning fick bli desto mer.

Brewers Profile

Tell me about yourself
My name is Manuel, i´m 28 years old and I´m a automation software engineer.

When did you start brewing and why?
So, after school i started work as an software programmer for a big brewing equipment manufactor in germany. I was travelling alot, my job was to engineer the software and do the commissioning of the brewing process. Of course I got in touch with the process, got interested in it more and more. This is how it all started.

How often do you brew?
We try to brew once a week. I would like to do more brews

What kind of equipment do you use?
Currently we brew on a 40 l Equipment, stainless steel kettle for mashing and boiling. For lautering and fermentation we use plastic bucket, but we´re already planning to buy some more stainless steel equipment.

How would your dream setup equipment look like?
Puhh, dream setup… Let´s say for the next step a 100l semi-automated 2 device setup would very nice.

Where do you brew and what are the best/worse things about that place?
Currently we´re brewing in the cellar of our new built house. We have already installed a new ventilation to get the steam out of the ”brewhouse”. For the moment it´s okay. I have very short ways to check the fermentation temperatures. The worst thing is the small size of the room, it´s just like 14 square meter…

What is the idea behind your beers?
The idea is, not to brew a standard beer because then you easier buy it in the store, there are already lots of it. But also do not want to brew the very special beers like IPA´s etc. We just like to do a hand crafted, nice tasty, let´s say, a beer which you can drink every day. And we would like to tell a message to the people, that it is easy to brew your own beer, just try it, come in and find out.

Which are your favorite commercial beer?
Actually there is no favorite. It´s changing from month to month, and it is depending on the season. But i can say, my favorite beers are brewed in the Allgäu.

Manuel mäskar i sin vörtkokare som är en vanligt 36-literskastrull. Han har byggt en omrörare av en gammal vindrutemotor och en planka som hålls fast med tvingar. Bredvid motorn sitter en temperaturgivare som är kopplad till en laptop som sköter värmeplattan till stegmäskningen. Isoleringen på kastrullen ser ut som ett värmeskydd man kan i framrutan på bilen för att reflektera solljus en het sommardag…

Induktionshällen Hendi som går att köpa via tyska Ebay, är väldigt populär bland tyska hembryggare med sina kraftfulla 3500 watt men främst för att den är manuell och går på det sättet att styra externt med termostat. Den är gjord för industrikök och klarar även betydligt mer vikt än t.ex. Kjell&Co platta som jag har som är specificerad på max 5kg.

Fördelen med vinderutetorkarmotorer är att de går på lågt varv och är väldigt starka. Manuel berättade att han inte var helt nöjd med konstruktionen ännu då armen inte nådde hela mäsken riktigt. Därför lyfte han bort anordningen emellanåt för att röra om ytterligare i mäsken.

Mäskschemat styrs via laptopen och ett program jag inte sett tidigare. Stegmäskningen var en självklarhet för att få rätt smakprofil.

En hembyggd tvätt främst till fat. Manuel kör med både Corneliusfat men även mer kommersiella fat med betydligt mindre öppning. Som rengöring använde han Halapur som är ett klorbaserat pulver som även säljs av Speidel till Braumeistern. Bra rengöringsförmåga men kräver noggrann eftersköljning.

Extra ventilation för att slippa kondens.

Jodprov utfördes tills dess att all stärkelse var konverterad.

Manuel flyttar mäsken till laktunnan med en kanna, snabbt men lite kletigt.

Programmet frågar om jodprovet var godkänt.

Noggrann recirkulering (vorlauf) före lakning. Laktunnan var en färdigköpt plasthink med falskbotten i metall. Manuel kör med flödeslakning till en kastrull och en Bielmeier för att få tillräcklig volym.

Äntligen har jag fått tummen ur och gjort min vildjäst eller pseudolambik-bryggning. För att ge baggarna lite att tugga på som vanlig jäst inte rår på så gjorde jag en variant på grumlig mäskning/turbid mash där man tar ut en del av vörten från mäsken vid proteinrasten och betaamylaserasten. Denna vört värms snabbt till över 80c så enzymerna denatureras så det blir dextrinhaltig vört. Dessa ”uttag” återförs senare till huvudmäsken vid utmäskning. Det tar tid att göra lambik, eller pseudolambik som detta är eftersom jag inte tänker spontanjäsa utan tillsätta mina bakterier och brettar. Ett år kan det ta men för att slippa vänta så länge så gjorde jag en av damejeannerna med Brettanomyces Lambicus och Lactobacillus Brevis för att få en öl som går att dricka till påsk med lite tur, vi får se. Jag testade att ha i 40% krossad omältad vete som jag förkokade 10min i vatten först. Jisses vilket lim det blev av den skiten. De som krossar den veten kör ju ganska fint inställt dessutom så en del skrot rymde vid mäskningen men det flöt upp i hotbreaket så jag kunde skumma av brötet. Några skal är det ju inte i vete och tanniner äter brettarna upp ändå så ingen ko på isen… Receptet i övrigt var 60% palemalt och 45g EKG på 60min vilket ger ca 13 IBU.
Bryggningen gick bra i övrigt tycker jag. Stegmäskning 53/63/73/78 med en kort 63a för att få lite mer dextriner. Inser i efterhand att jag borde kört med ännu kortare 63a för att få syrligare öl. Jag pitchade ett paket BRY97 på bryggdagen och blandade mina bakteriemixar dagen efter så jästen fick lite försprång men kanske främst för att jag hade lite dåligt med tid på bryggdagen.

Bakteriemixarna i jäsningen:

• En skvätt lambikbottensats + Brett Lambicus + Brett Trois
• Brett Lambicus + Brett Trois + Lactobacillus Brevis
• Enbart lambikbottensats
• Jäst uppodlat från Brekeriet Funkstarter
• Jäst uppodlat från Brekeriet Brillant (jäses med vört från veteöl sedan tidigare)

Här är mitt lager av vildjäst och andra bakterier…

Mäskning eller kanske mer förklistring av vetet i min 25l-kastrull under konstant omröring. Kletigt och jobbig diskning på grund av kastrullens tunna botten. Inte superroligt förfarande och oklart om det blir så mycket godare än med vetemalt, mer att det är traditionellt vid lambikbryggning ur ett historiskt perspektiv.

Jag har köpt en ny kran till min Biltemakastrull eftersom den gamla saknade handtag.
Montering från insidan; Hexmutter 3/8″-bricka-gummipackning-(kastrullvägg)-gummipackning-kulventil 3/8″-slangnippel. Med denna kombo behöver man inte öka hålet på kastrullen. Tyvärr läcker det dock lite från kulan i kulventilen men jag ska se om det kanske går att smörja med en droppe armaturfett som jag använder till Corneliusfaten.

”Dextrinkoket” till den grumliga mäskningen. Ser inte så aptitligt ut i det här läget.

Jag har gjort några hårnålar (typ) av rostfri ståltråd för att hålla ihop näten i Braumeistern. Detta efter att ha köpt en gummilist från Kuntze som inte fick plats i mitt maltrör, jag antar att Speidel har börjat göra större nät/silar till maltrören då jag ser många med äldre BM som behöver gummilist och jag inte får plats med något. Tur att liten inte var så hemst dyr. Åter till trådarna, jag ville testa om de underlättar bryggprocessen och minimerar maltflyktingar men jag märkte ingen större skillnad. Får se om de kommer användas framöver.

Efter alfaamylase så klarnade vörten upp helt galet mycket, nästan som magi. Den såg verkligen ut som en spya vid proteinrasten.

Hårnål in action. Ni ser även en liten rymling bredvid.

Jag har köpt mig en 40l-balja från Biltema för att ställa maltpipan i efter lakning men även för att underlätta diskningen. 100kr som gör livet lite lättare.

Inte så imponerande humlegiva direkt.

Trots att jag ställde ner koktempen till 100c så fick jag överkok upp i tratten så jag blev tvungen att lägga distans under huvan. Distansen gör dock koket lite klent så jag fick lite låg boil-off. Är inte helt säker på hur jag ska lösa detta framöver. Frågan är vad som händer om det får skumma ut genom fönstret, om det slutar skumma efter ett tag? Jag skummar ju av uppkoket ordentligt så det är ju inte boven och skumdämpare skulle man ju kunna tänka sig men jag är inte helt sugen på det eftersom det är ytterligare en sak att komma ihåg att ha i. Distansen släpper inte iväg någon ånga värd att tala om så det funkar såhär men vi får se. Kanske liggunderlag eller Bryggolle är värt att fundera på ändå, ful eller dyr är ju problemet där…

Här står de flesta av mina damejeanner och myser. Ses om ett år eller så då…

Norrköping har fått sitt första bryggeri på över 40 år, nämligen Norrköpings Bryggeri Aktiebolag som ligger i det f.d. Östra Hembageriets lokaler vid NT. Bryggeriet, som sköts av Håkan Lind och Anders Jonsson, drivs för tillfället som bissysla. Med andra ord så bryggs det öl vid sidan om ordinarie arbeten på kväller/helger. Premiär för deras öl blev på Kulturnatten i Norrköping september 2014 och sedan dess har varje batch sålts slut redan vid bryggningen. De klarar helt enkelt inte att möta efterfrågan vilket såklart är både smickrande och roligt. Några öl på Systembolaget finns det inte heller då det inte finns kapacitet just nu. All öl går till några utvalda krogar i stan, t.ex. Black Lion, Titans, Lagerkvists och Saliga Munken. Håkan Lind (nej vi är inte släkt vad jag vet) som höll i bryggerivisningen berättar att det kan bli tal om att köra upp en laddning till Systembolaget och beställningssortimentet via Örebro framåt våren, inte för att det ligger någon som helst ekonomi i det utan för att det är kul att nå ut till nyfikna runt om i landet.
En red ale och en pale ale finns såhär långt men men IPA är på ingång inom kort. Bryggverket på ca 375l kommer ursprungligen från England och efter en kort mellanlandning på sveriges västkust hamnade det i Norrköping. Det är ett RIMS-verk och mäsken hålls varm genom att vörten pumpas från under flaskbottnen genom rör som ligger i ett varmvattenbad och sedan tillbaka ovanpå mäsken. Någon lakning sker inte i detta bryggverk med denna metod. Efter mäskningen pumpas vörten över till kokaren/boil kettle som även den är rostfri samt träinklädd. Efter koket pumpas vörten via en plattvärmeväxlare till rosfria jäskärl i samma stil som bryggverket. Tre jäskärl i samma storlek har de men flaskhalsen i produktionen idag är deras enda bright tank som kolsyrar ölet via co2-tuber.

Håkan på rundvandringen under ”öppet hus”.

Ibland krossar dom själva och ibland köper dom färdigkrossat.

PET-keg är framtidens melodi enligt Håkan. Behöver inte desinficeras före, behöver inte hämtas hos kund och kan plattas ihop till återvinningen efteråt.

Prototyper utvecklas på en Braumeister 20l.

Plattvärmeväxlaren

Bright tank eller lagringstank som det också kallas. Här trycksätts ölet med kolsyretub då jästankarna inte är tänkta till ”kolsyreinlåsning” i slutet av jäsningen.

Mäsktunnan/MLT till vänster och varmvattentunnan/HLT med RIMS-slingan i till höger.

Till höger syns kokkärlet/BK.

Två av tre jäskärl.

De två ölen som hittills släppts.

Provsmakning av Norrköpings Bryggeri Pale ale, 5.6%

Rödbrun öl med lätt disighet i första halvan av flaskan och sedan kraftigt dis, nästan grumligt, i andra delen. Dvs jäst kvar som bottensats. Den har ett smutsvitt skum som snabbt sjunker undan och som inte lämnar några rester varken på glaset eller på ytan av ölet.
Doften är söt av apelsinmarmelad och fikon med några mindre fruktiga noter av krusbär och blåbär. En lätt knäckighet återfinns ihop med ett uns av diacetyl. Lite tung doft som får mig att tänka på rökmalt med sin pikanta sötma vilket bidrar till att citrusen upplevs mindre citronfräsch och mer åt övermogen apelsin.
Smaken domineras av dadlar och grapefrukt inledningsvis som senare klingar av i en ganska lätt beska jag uppskattar till 30 ibu även om flaskan säger mera. Lite tjära och en lätt rökighet finns i eftersmaken. Trevlig munkänsla från vetet och bra kolsyra.

Omdöme
En enkel och hyffsat lättdrucken pale som är något av en instegsöl. Den sticker inte ut för mycket utan kan passa bra för den bredare massan. För min personliga smak är den något för söt och tung där jag hellre hade sett lite friskare citrustoner. Restsötman som är för hög spökar för min del och det saknas någon humlesort som ger lite jordigare eller träigare inslag, t.ex. Columbus eller Simcoe. Den blir lite för fruktläsk-liknande samtidigt som det inte balanseras med syra från citronhumle helt enkelt. Jag tycker Norrköpings Bryggeri ska vara nöjda för att vara en av deras första öl och men lite finslipande av receptet blir detta en bra nybörjarcraftbeer för den, i stort, inte helt ölsnobbiga Norrköpingspubliken.
Flaskan var ett varuprov.

Snygga kapsyler!