Ni vet hur det doftar inne i stan på sommaren när första regnet efter en längre tids torka kommer. Doften kallas för Petrichor och Geosmin, som är en organisk förening med en jordig arom, är den starkaste bidragande faktorn till denna doft och detta fenomen. Människans näsa är extremt känslig för den doften och kan känna den på 5 delar på billionen. Chinook beskrivs ofta som jordig och jag tänkte namnet passar bra även om detta öl så klart inte kommer dofta exakt som Geosmin. Det var länge sedan jag bryggde en IPA och just nu har jag inget välhumlat på tapp så jag tänkte varför inte. Dock har jag en del fat som behöver tömmas så jag testade att brygga med väldigt liten mängd i Braumeistern för att enbart fylla ett fat och det funkade ganska bra, lite finslipning framöver bara. Jag kokar ju med huva vilket ger ett våldsamt kok men inte så hög boil-off så det blev mer vört än planerat efter kok men det är sånt man lär sig med tiden. Det gjorde även denna öl lite svagare än planerat men det är ju bra för hälsan å andra sidan…

Mörk som natten när jag trycker igång uppvärmningen av mäskvattnet. Jag testade att brygga i tvättstugan för att ha hand om sonen samtidigt, det gick väl hyffsat nu när jag kan leda ut kondensen via rör men mycket bärande av grejer fram och tillbaka.

Vackert med det tyska stålet men jag har faktiskt beställt isolering till Braumeistern då jag märkte att tempen på vörten utanför maltpipan på sidan och vörten inne i maltröret diffade en hel del.

Jag körde med huvan på hela koket utan någon distans emellan. Skummet var konstant där uppe och en del letade sig upp i röret men inget tog sig ut varken på sidan av huvan eller ut genom röret på andra sidan.

Grannarna undrar nog vad jag sysslar med…

Humleoljigt som tusan.

Disigt halmgul med högt, kraftfullt snövitt skum som sakta sjunker undan. Doften består av mogen banan och kryddig nästan pepprig nejlika. Fräsch och fin brödighet i bakgrunden, som ett nygräddat franskbröd. Diskret gräddig och söt ton i bakgrunden. Smaken var första tre veckorna väldigt banan och nejlikabetonande vilket sen sjönk en del och en syrligare päronton avlöste. Kraftig kolsyra och lätt munkänsla, låg beska. Har en fin maltighet jag inte haft i någon hefe innan och den framhävs av 4vgn.

Omdöme
Perfekt färg med perfekt dis en månad på fat sen klarnade den en del medan jag drack av fatet, skulle alltså behövt skakat fatet en gång i veckan… Under jäsningen var banandoften i bryggeriet massiv, nästan överjävlig men så fort de kom på fat avtog det en hel del. Meckatzer behöll mer banan medan Weihenstephaner drog tydligt mer åt nejlika, sen något syrlig. 3068 återutvecklade lite svavel efter en månad på fat. Första två veckorna var Meckatzer en av de godare veteöl jag druckit men sen avtog det gradvis för att redan efter en månad på fat vara fortfarande väldigt god men mindre av allt. Jag har ingen aning vad det kan bero på för jag tycker två månader på fat borde gå utan problem men där är jag inte riktigt ännu.

Som ni säkert vet vid det här laget så vill jag att de flesta av mina öl ska vara kristallklara. Det finns undantag så som veteöl, dubbelIPA och kanske Saison men en grumlig pilsner är inte okej. I en tabell från BYO går det utläsa att isinglass ska bita på fler områden än gelatin och därför vara mer lämpat som klarningsagent än gelatin.

Spännande tänkte jag eftersom jag inte alls fått vidare bra resultat med den gamla fiskblåsan jämfört med det kokta benet (gelatin). Därför gjorde jag ett test för någon månad sedan men tyckte inte det blev så vetenskapligt så jag tänkte strunta i att lägga upp det, men så kom Brülosophy och gjorde ett test i samma genre så jag tänkte what the heck, alltid kan det glädja någon… Hur jag får mina öl blanka med gelatin kan ni läsa om här.

Utförande
Jag köpte en ny flaska isinglass som förvarades i kylskåp enligt tillverkaren. Testet genomfördes sedan på följande vis:
Mät upp ca 1 liter öl från färdig jäsning till en kanna så alla glas i testet får samma mängd protein, jäst och öl i sig.
Dela upp i likadana glas som märks upp och förseglas med plastfoile. Hälften förvaras i rumstemp och de andra i 0c.
De olika behandlignarna var sedan:

• Glas 1 fick ingen behandling alls utan förvarades i rumstemp 20c (referens).
• Glas 2 fick den mängd gelatin jag brukar ha per jäshink och förvarades i rumstemp.
• Glas 3 fick isinglass med pipett och förvarades i rumstemp.
• Glas 4 fick enbart 1 vecka kallkrasch 0c.
• Glas 5 fick 1 vecka kallkrasch 0c och samma mängd gelatin som glas 2.
• Glas 6 fick 1 vecka kallkrasch 0c och samma mängd isinglass som glas 3.

Resultatet

Från vänster; Enbart rumstemp, rumstemp gelatin, rumstemp isinglass.

Från vänster; Enbart 0c, 0c och gelatin, 0c och isinglass.

Här har jag satt en broschyr dikt an mot glasen och beskurit bilderna. Inte supertydligt från bilderna men ger ändå en fingervisning.

Diskussion
Det blev en promenadseger för kallkraschad gelatin även om kallkraschad isinglass inte kommer långt efter. Sämst i testet är rumstempererad gelatin med sin fällning men som kanske efter en omtappning skulle ge ett annat resultat. Jag tror det blir lite missvisande att göra ett sånt här test utan omtappning och förvaring några dagar i kylskåp som man ju oftast gör med en färdig öl. Har ni ingen kyl tycker jag ni kan nöja er med protafloc/irish moss och leva med disiga öl för skillnaden är knappt märkbar. Meanwhile ute i stugorna i Sverige kammas Blocket rent på gamla dassiga kylskåp…

Något mörk med sin kristallklara mörkt gyllengula färg, snudd på bärnsten även om BS snackar bs. Perfekt skum vilket jag börjar bli van vid, ”sakta vi sjunka längs glas” som Monica Z skulle sjungit på ”Hatten” i sen tjugo15-version. Oerhört ren med perfekt beska för stilen som är på en betydligt lägre nivå än de tidigare som kanske mer borde kallats sessionIPA än pale ale med sin höga humlesmak och IBU. Lite jordigare humle i denna med mindre fast ändå identifierbar citrus. Eftersmaken är något sträv men maskulin i ordets opolitiskt korrekta betydelse.
Jästmässigt är WLP007an avsevärt fruktigare åt klementin/fläder-hållet där US05 känns pepprigare och lite mer sandpapper. WLP007 flockulerar klart bättre vilket ger något blankare öl men det är nyansskillnad som mest. US05 är renare överlag men har en tråkigare doft som är karaktärslös i jämförelse. WLP007 vinner på en större upplevelse och trevligare öl. WLP007 konsumerades på fat innan US05 kommit 1/4 ner, säger väl allt.

En väldigt ljust halmgul öl men en okej blankhet för att vara hembryggd men under all kritik för att vara mig. Jag skyller allt på isinglassen som inte gjort sitt jobb som den skulle även om det eventuellt kan vara en viss mängd proteiner som spökar pga något kort kok. Okej skumkrona men även här finns utrymme för förbättring, skyller även detta på ett något klent kok. Först dominerades denna öls doft av diacetyl men efter en betydande lagring tonade det ner under märkbar nivå. Doften vid provsmakningen är örtig och det finns en krispig maltighet i bakgrunden men tyvärr finns stör en distinkt syrlig ton jag tror kommer från överdosering av lactol. Om ni minns filmen när jag bryggde den så hände en liten olycka och mängden mjölksyra som tillsattes i mäsken är oklar. Någon annan teori har jag inte tyvärr. Jäsningen fick sig även ett litet avbrott mot slutet eftersom jag var tvungen att använda jäskylen till två hinkar vindruvor som skulle maceras på 30c. Även det kan ha haft en negativ påverkan på denna öl. Låg beska på bra nivå men i övrigt en besvikelse. Som tur är bara 19l och jag blickar fram emot nästa bryggning istället. Nu har jag tillräckligt med öl för att skörda och mata min vinäger iallafall…

Efter en bryggning har vi som hembryggare en hink full med smaksatt sockervatten som vi kallar vört. Sockret kommer jästen omvandla till alkohol och koldioxid. Genom att mäta mängden socker före och efter jäsning kan vi räkna ut hur mycket socker som omvandlats till alkohol och hur sött vårt öl tekniskt kommer vara. Hur sött det upplevs beror på ytterligare faktorer som alkoholstyrka och sockerarter. Mängden socker löst i vattnet går att mäta på några olika sätt. Det vanligaste för hembryggare är med en hydrometer, som fungerar enligt Archimedes princip: ett föremål nedsänkt i en vätska påverkas av en uppåtriktad kraft lika stor som tyngden av den undanträngda vätskan. En hydrometer är alltså ett noggrant tillverkat och uppmätt flöte som visar på hur hög densitet vattnet eller vörten har vid en viss temperatur. Den andra vanliga metoden är med en refraktometer som ser ut som en liten kikare. Densiteten i vätskan påverkar brytningsindex, dvs. hur ljus bryts, och det visas på en skala inuti refraktometern.
Problemet med dessa två metoder är att mätningar sker i det fria, utanför jäsningen. Vill man ha många och regelbundna värden måste man ta ständiga prover från hinken för att se hur ens jäsning fortlöper. Det ger ett svinn på öl och ökar även infektionsrisken när man öppnar jäshinken gång på gång. Därför har många, inklusive jag själv, installerat en tappkran på jäshinken för att underlätta provtagning och minska infektionsrisken, men svinnet och tidsåtgången kvarstår. Jäser man lager måste man dessutom höja temperaturen på provet till 20 grader för att hydrometern ska visa korrekt värde, eller kompensera värdet från en tabell. Dessutom kan kolsyra löst i vörten ge avvikelser i mätningen. Nu har det dock kommit en digital densitetsmätare avsedd för hembryggning. BeerBug mäter kontinuerligt under jäsningen densiteten på vörten inne i jäshinken enligt Archimedes princip. Data skickas trådlöst data via wifi och Internet till en server där allt presenteras snyggt i en graf. BeerBug ger även möjlighet att mäta temperaturen under jäsningen. Nya mätdata tas var 15:e minut. Jag har jäst två öl, en lager med 34/70-jästen och en ale med WLP090, för att utvärdera hur BeerBugen fungerar och upplevs. Det finns flera skäl till att man vill övervaka jäsningen. Många hembryggare tar ett startvärde, Original Gravity (OG), 1-2 värden under slutskedet på jäsningen och sedan ett värde i samband med att ölet ska tappas på flaska eller fat, Final Gravity (FG). Dessa mätningar ger en bra indikation på hur mycket socker som förbrukats och när det är dags att tappa på flaska.

Det man däremot missar är hur jästen beter sig i lagfasen (vilofasen), logfasen (tillväxtfasen) och primärjäsningen, vilket är väldigt olika beroende på jäststam, vitalitet och viabilitet på jästen. Att veta hur en jäststam beter sig, men framförallt att kunna anpassa temperaturen mitt under pågående jäsning, kan göra stor skillnad för slutresultatet. För en lagerjäst vill man dessutom veta när den jäst 70-80 %, så man kan höja temperaturen på jäsningen för en diacetylrast. BeerBugen kommer med ett plastsänke, som hänger i en fiskelina genom mitten på locket på jäshinken upp till moderenheten. Som tillbehör finns även en termometer, som sätts där jäsröret vanligtvis brukar sitta. Termometern är en metallpinne som sträcker sig ner i vörten. Den ansluts med en sladd till moderenheten, som den även får ström från.
Varje BeerBug har en unik webbadress på Beerbug.com. Man måste själv först ange sitt startvärde (OG), och dessutom eventuellt justera termometerns avvikelse, innan man kan börja övervaka sin jäsningen. BeerBugen känner inte själv av specifika vikten, utan den måste mätas av bryggaren med hydrometer eller refraktometer innan man kan trycka på start. BeerBugen jobbar lokalt trådlöst via wifi, och har ett batteri som laddas via USB före jäsning. Det är viktigt att det egna wifi-nätet räcker i styrka från routern till jäshinken. Jag upplevde dock inte något problem trots att jag jäser i ett kylskåp i en intilliggande byggnad.

För att ansluta BeerBugen till wifi-nätet använder man en smartphone och funktionen Blinkup, en trådlös ljusöverföring som går till så att man lägger smartphoneskärmen på BeerBugen, som sätts i vaket läge med den enda knapp som finns på den. Sen blinkar telefonen över information om trådlöst nätverk och lösenord till BeerBugen, som sedan ska ansluta sig automatiskt och vara redo för ytterligare instruktioner, antingen från BeerBug-appen i telefonen eller via hemsidan. Skulle detta inte ske så blinkar BeerBugen med olika färger och med olika längder på blinken beroende på felkod. En kodnyckel behövs för att förstå vad som inte fungerat. En sådan finns på hemsidan och kan lämpligen skrivas ut. Första gången jag startade BeerBugen så ville den inte ansluta till nätet. Efter 20 minuters försök med Blinkup, omstartad router och försök både på hemsidan och med appen så gick det plötsligt, och den började skicka data. Temperaturen som visades på hemsidan stämde väl överens med både min UT-200-termostat, som styr kylskåpet utifrån jäshinkens temperatur, men även med mina referensmätningar med extern termometer.

Jag satte igång min lagerjäsning på 20 grader och lät kylen sänka vörttemperaturen till 11 grader, något som fick Öchslevärdena att spöka lite i början av jäsningen. Min teori är att värdena inte kompenseras beroende på vilken temperatur som vörten har. När jäsningen väl kom igång skickade BeerBugen rimliga värden fram tills dess att jäsningen avtagit. Då hoppade värdena för den specifika vikten en del igen. Det slutgiltiga värdet angav BeerBugen till 1,016. Min kalibrerade hydrometer visade 1,011. Slutresultatet är alltså inte så förtroendegivande. Eftersom lagerjäsningen skedde på en mindre batterivänlig temperatur så laddade jag BeerBugen en gång i halvtid, medan den fortfarande övervakade jäsningen. Jag använde min iPhoneladdare och drog usb-sladden in i kylskåpet, smidigt och enkelt. Dag fem tappade jag dock kontakten med BeerBugen och fick lägga en timme på att försöka få igång den igen. Plötsligt fungerade allt igen och den skickade värden till grafen. Orsaken till signaltappet är oklart. Ale-jäsningen fungerade betydligt bättre. BeerBugen hoppade igång på en knapptryckning och skickade data direkt. Jag satte startvärdet till 1,054 men Beerbugen visade nästan omedelbart 1,050 tills jäsningen satt igång. Då fick jag en rak linje ner till dess att jäsningen avstannat. Sen hoppade värdena som en jojo, med upp till 5 Öchsle avvikelse uppåt och nedåt.

BeerBug-kitet inklusive tillbehöret termometer (metallpinnen).

För att ge vettiga värden måste man borra upp ett extra hål i mitten på jäshinkslocket.

Omdöme
Jag upplever BeerBugen som en apparat som avmystifierar jästens arbete och ger en relativt tydlig bild över hur en jäststam arbetar. Jag har lärt mig mycket av bara två användningar, och jag blev verkligen förvånad över hur snabbt bägge jäststammarna arbetade. Främst lagerjästen 34/70 som jäste klart på ca fem dagar. För min del är jag mer intresserad av hur olika jäststammar fungerar än om mitt öl jäst klart eller inte. Dels vet jag vid det här laget när ölet jäst färdigt, dels väntar jag alltid några dagar efter avslutad jäsning så jästen får städa restprodukter efter sig. BeerBugens styrka kommer verkligen till sin rätt just när det gäller att följa hur jästen arbetar.
Det som drar ner helhetsintrycket är att värdena den skickar inte är tillförlitliga när det inte pågår någon aktiv jäsning, något som kan ha med mina mjuka jäshinkslock att göra. Vid en kraftig jäsning ökar trycket inne i hinken vilket lyfter locket och då följer sänket med. BeerBugen är designad för att användas med carboys och ger förmodligen bättre värden i ett stadigare jäskärl. Ytterligare på minussidan är att BeerBugen är svårskött utan dator. Jag fick ta ut min laptop till bryggeriet för att få igång BeerBugen när den stängt av sig halvvägs genom jäsningen.

Hemsidan man använder för att övervaka sina jäsningar på känns inte genomtänkt designmässigt, och jag saknar möjligheten att använda graferna och värdena i t.ex. en blogg eller ett forum. Jag saknar även möjligheten att anpassa utseendet på grafen eller justera värden när man väl startat en jäsning. En ny version av hemsidan ska dock vara lanserad när denna tidning är tryckt. Mitt krångel med kontakten till wifi-nätverket före den första jäsning kan ha varit enhetsberoende eller nybörjarmisstag. Det var ändå klart irriterande att inte kunna lösa det smidigt och inte heller förstå varför det plötsligt fungerade igen. Allt jag gjorde var att lägga in wifi-lösenordet via Blinkup ett antal gånger och plötsligt fungerade det.

Jag rekommenderar BeerBug till den som har ett särskilt intresse för jäst och jäsning, med extra betoning på lagerbryggare. Att pricka in en diacetylrast kräver inte längre varken ansträngning eller tur utan blir rätt varje gång. Den funktion jag saknar mest är möjligheten att sätta larm i appen, till exempel när jäsningen nått ett specifikt värde. Det jag framförallt hoppas mest på i framtiden är att tillverkaren ger möjlighet att samköra BeerBugen med en termostat. Då skulle man kunna styra jäsningen med automatik utgående från specifik vikt och temperatur. Fast det skulle ju ta bort lite av hantverket och magin med jäsningen…

PLUS
Stark wifi
Korrekt termometer
Liten storlek
Ger tydlig överblick på hur jäsningen går

MINUS
Dyr
Visar inte tillförlitliga värden på specifik vikt
Saknar möjlighet att skötas via usb när wifi krånglar
Kryptiska lampor som signalerar enhetens status, nästan som morsekod!
Kräver en smartphone för att startas
Termometern är tillbehör
Batteriet håller inte för en hel lagerjäsning
Klumpigt gränssnitt både på hemsidan och i iPhoneappen (men ny version ska komma)
Kräver att man gör ett extra hål i jäshinken då BeerBugen ska sitta centrerat
Går inte använda med temperaturtillbehöret i damejeanne eller BetterBottle

Artikeln är även publicerad i Hembryggaren nr4 2014.

En märklig sving på OG i början av jäsning. Temperaturen var betydligt med stabil.

Den här bilden genomsyrade första timmarna med bugen och mitt tålamod för sånt är inte det bästa.

Ett exempel till på märkligt beteende.

Pale Ale-jäsningen i sin helhet.

Pilsnerjäsningen före det blev dags att sänka till lagringstemp.

Om man gör en förkultur och vill maxa sin tillväxt av jäst är en magnetomrörare ett måste. Det är väldigt dyrt att köpa professionella varianter även om enklare magnetomrörare för hembryggning dykt upp på hembryggarbutikerna nyligen. Detta är dock ett av de roligare och enklare hemmabyggena som går att göra med proffsigt resultat. Jag har sedan tidigare en ful hemmabyggd magnetomrörare gjord av en gammal matlåda och även om den fungerar mycket bra, blev jag tvungen att bygga en ny när jag såg Tobias Fagerlunds variant på Facebook. Jag tar ingen cred för designen utan vill bara dela med mig av resultat, inköpslista och montering. Totalpris ca 160kr vilket får anses väldigt billigt och svårighetsgraden på bygget ger jag en tvåa av fem humlekottar. Har blivit varnad av några som gjort precis detta bygge att det kan finns viss magnetism i just denna låda för att den inte är gjord i helt ren aluminium. Jag har fått den att lira men en annan låda kan vara ett säkert kort. Finns billiga av plast på Kjell & Co.

Delarna som behövs från vänster; låda, fläkt, starka magneter, voltregulator, honkontakt, strömadapter.

Vy uppifrån. Notera att sladden på honkontakten redan är fastlödd här. Sladden ingår i voltregulatorpaketet.

Borra två hål i lådan med metallborr. Jag satte lilla hålet på framsidan något högt upp så det blev tight inuti med locket men det fungerar. Det går att sätta lilla hålet på högra kortsidan också så blir det luftigare i lådan, så hade Tobias gjort i originalvarianten.

Här är honkontakten. Röda sladden i mitten och svarta på sidan.

Trä igenom sladden i det stora hålet och skruva fast med de medföljande muttrarna.

En liten knut på sladden så slipper den vara i vägen senare.

I med voltregulator och koppla strömsladden på. Här ser ni varför jag borde satt den 3-4mm lägre.

Magneternas position på fläkten får att testa sig fram med häftmassa innan man tar fram limpistolen. Jag har två stycken på varje sida men är inte helt nöjd med styrkan här ännu. Här får man labba sig fram beroende på storlek på magnetloppa och e-kolv. En hårddiskmagnet kan vara mer lämpligt för de med stora behov.

Vik ner fläkten i lådan och anslut till uttaget med tre pinnar på (den passar enbart där dessutom).

Skruva ihop lådan och kör. Vill man ha en större knopp istället för metallen som jag föredrar finns även detta på ebay för en femma.

Såhär ser den ut bakifrån.

”tada.wav”. Redo att odla jäst, bara att vrida på ratten och ställa in sin hastighet. Fördelen med denna låda är att den är liten och snygg. Nackdelen är även att den är liten så en stor e-kolv står något farligt om man har småbarn eller husdjur i hushållet.

Inköpslista
Strömadapter, 19kr

PC-fläkt 80mm, 23kr

Neodymium magneter, 8x2mm, 15kr

Honkontakt, 7kr

Strömregulator/potentiometer, 21kr

Låda i aluminium, 120mmx95mm, 72kr Ev byt denna mot en plastlåda från t.ex. Kjell&Co.

• Som ni säkert märkt har det varit dåligt med bryggningar i år. Det beror främst på mitt nya jobb som jag pendlar 3,5 timme till dagligen men även en hel del på jobbresor till när och fjärran som har en tendens att strecka sig ut över helgerna. Men precis som Noah byggde arken före regnet kom, anpassade jag min bryggutrustning för att kunna fortsätta att brygga trots extrem tidsbrist en period. En del i det här var såklart att byta från kylväska och kastruller till Braumeistern men även att utforska nya bryggtekniker som Overnight Mash vilket helt enkelt inte går med manuella system. Overnight Mash innebär att man mäskar in kranvattenkallt när man går och lägger sig. Bryggverket väntar X antal timmar innan den kör igenom alla raster (inklusive utmäskning) och sedan är man redo att koka vörten när man kliver upp på morgonkvisten, helst enbart iförd morgonrock! Det här innebär en arbetsinsats på ca 20 minuter kvällen innan (mala malt, fylla vatten, väga salter, mäska in) men sparar minst några timmar på själva bryggdagen. Brygger man en veteöl är denna teknik extra lämplig då de extra många rasterna brukar generera långa bryggdagar men denna jungfrufärd blev mitt husöl, den välhumlade, torra, blanka och friska pale ale:en!
  Receptet börjar nog bli tjatigt för er och kanske ytterligare så när jag förklarar att enda anledningen till att det smugit sig in en del pale ale-malt är för att göra slut på en öppnad påse. Humlesorterna däremot blir en tvist på en av mina favoriter, Mosaic får vara med och leka tillsammans med Simcoe och Citra. Jag öser på lite extra friskt med humle denna gång då jag tänkte testa att förbruka jämnt antal 100g-påsar per bryggning. Dvs 80g från varje sort åkte ner i koket och ca 20g från varje sparas till torhumlingen. I förlängningen ger detta enbart oöppnade förpackningar i frysen, inget jag tror jag kommer uppnå men väl ett mål värt att sträva mot. Oöppnade påsar i frys känns helt ok att spara upp till ett år men öppnade känns som stressande. Humlearomen dör för varje sekund som går.
  För att få en ren och fin beska i välhumlade öl brukar jag liksom många andra bryggare ösa på med KalciumSulfat. CaSO4 ger det där extra krispet men även en välbetonad beska, något som passar bra till IPA eller en strong pale ale (läs Dale’s) men jag upplever några av mina pale ales som något felbalanserade åt det beska hållet. Testar att byta ut lite CaSO4 mot KalciumKlorid (CaCl) denna gång för att se om det blir mer balans. Med 60 gram mer humle än vanligt kanske skillnaden dock inte blir så stor jag jag planerat för, vi får se.
  Jästvalet föll denna gång på WLP090 San Diego-gubben på ena hinken och helt sonika 34/70 lagerjäst i den andra! På detta sätt får jag både en välhumlad pale ale och en modern ljus lager (American Dream eller Yellow Cab är bra kommersiella exempel). WLP090 är så renjäsande att det ska bli spännande att se hur pass stor skillnad det blir på de här två ölen. För den med bra minne kanske Ranelids lager och Ale ringer bekant och mycket riktigt gjorde jag samma förfarande till förra SM fast med US05 som ale-jäst. Lagerjäsningen tog väldigt lång tid på sig den gången så den jämförande provsmakningen blev väldigt stapplande och det blev väldigt mycket att betrakta dom som två helt unika öl. Förhoppningen är att kunna forcera lagerjäsningen lite så de kan hamna på fat ungefär samtidigt. Vi får se hur dom utvecklar sig…
  Bryggningen gick bra på de flesta sätt. Tyvärr stressade jag lite med inmäskningen eftersom frun låg i soffan med paus på serien vi tittade på så mjölksyran glömdes bort. Eftersom jag inte gick upp mitt i natten för att mäta pH under beta-amylas-rasten så får jag aldrig veta hur denna miss manifesterade sig i mäsken men brygghuseffektiviteten blev iallafall inte lidande utan landade runt 80%. OG landade på 1.052 precis som planerat men jag fick ihop några litrar mer än planerat, något som jag ska finlira Beersmith med när jag brygger ”normalt” framöver.

  Rasterna såg ut såhär:

  • Inmäskning 4c
  • OverNight Mash 5c, 180min
  • BetaAmylase 63c, 90 min
  • AlfaAmylase 72c, 60 min
  • Utmäskning 78c, 60 min

  Jag hade kunnat klämma in en liten proteinrast på 10 min men jag hade glömt att det finns utrymme för ytterligare en rast i Braumeistern.

  Kastrullen till lakvattnet är mycket riktigt Biltemas 25-literskastrull fast jag har bytt kran på den. Delarna köpte jag för chipspengar på Ebay och den funkar som tänkt. Storleken är 3/8″ så jag slapp borra upp något större hål i kastrullen. Exakt vad jag ska ha kranen till vet jag inte längre eftersom jag tömmer hela kastrullens innehål över maltbädden på en gång när jag lakar med Braumeistern men det kanske ändrar sig i framtiden…

  Jag slog till på en Brygg-Olle (lyxig isolering) till Braumeistern för att få jämnare mäsktemperatur. Jag har mätt på en rad olika ställen i Braumeistern under bryggningen och det skiljer sig flera grader vilket inte kändes stabilt. Nu brygger jag förvisso i ett rum som håller ca 10c på vintern så detta kanske är ett ickeproblem sommartid men det orkar jag inte ta reda på. Liggunderlag från Clas Ohlsson var ett alternativ men det kändes lite fånigt att inte kunna gå den där extra biten och få en isolering som passar klockrent och går att tvätta på ett smidigt sätt. Kanske lite onödigt dyr men vafaan, man lever bara en gång…

  Plussidan
  Nattmäskning var riktigt smidigt, absolut något jag kommer labba mer med.

  Minusidan
  Disken av Braumeistern är fortfarande krånglig och omfattande. Utrymme för förbättring helt klart.
  Kladd upp i ångröret är inget bra. På sikt kanske jag måste byta till ett slätt rör som går att diska enklare.

   

  Misantropen – Lindhs Pale Ale (v11) – SiMoCi (Pale ale (APA))

  Kokvolym: 56.38 l Batchsize: 45.00 l Koktid: 90 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.052 SG FG: 1.011 SG ABV: 5.5 % IBU: 0.0 IBUs EBC: 8.7 EBC Color   Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 5.71 kg Pale Malt (Weyermann) (6.5 EBC) Grain 4 57.2 % 3.65 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 5 36.6 % 0.40 kg Cara-Pils/Dextrine (3.9 EBC) Grain 6 4.1 % 0.22 kg Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 7 2.2 %   Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 80.00 g Citra [12.00 %] – Boil 0.0 min Hop 8 0.0 IBUs 80.00 g Mosaic (HBC 369) [12.25 %] – Boil 0.0 min Hop 9 0.0 IBUs 80.00 g Simcoe [14.20 %] – Boil 0.0 min Hop 10 0.0 IBUs   Water Prep Amt Name Type # %/IBU 15.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 - 6.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 - 5.00 g Epsom Salt (MgSO4) (Mash 60.0 mins) Water Agent 3 -   Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 1.0 pkg San Diego Super Yeast (White Labs #WLP090) Yeast 11 -   Dry Hop/Bottling Ingredients Amt Name Type # %/IBU 20.00 g Citra [12.00 %] – Dry Hop 5.0 Days Hop 12 0.0 IBUs 20.00 g Mosaic (HBC 369) [12.25 %] – Dry Hop 5.0 Days Hop 13 0.0 IBUs 20.00 g Simcoe [14.20 %] – Dry Hop 5.0 Days Hop 14 0.0 IBUs Total humle: 300.00 g Total malt: 9.98 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 54.91 l of water and heat to 38.0 C over 0 min 38.0 C 0 min Protein rest Heat to 53.0 C over 14 min 53.0 C 5 min Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 11 min 63.0 C 60 min Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 10 min 72.0 C 35 min Mash Out Heat to 78.0 C over 5 min 78.0 C 10 min Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 10.0l) of 78.0 C water Brygganteckningar Byt CaSO4 mot CaCl och MgSO4 enligt nya vattenberäkningarna. Gör slut på palemalten. Ger lite mörkare öl än önskat men så får det bli. Utökar humlesorterna med Mosaic: 55l+10l Startar 21.40 med 4c vatten och salter. Glömmer mjölksyran. 06.10 är programmet inte klart, mashouttid kvar. Avbryter program, lyfter pipa, 10l lakvattenvärmning och manuellt läge BM 97c. Nedersta malten har kontakt med vörten vid lakning vilket alltid ger kladd vid flytt. Lakar ner i murbruksbaljan. En del kladd även med denna metod. 19cm från toppen utan lakvatten. 11cm efter lakvatten. Skippar avskumning 7 min hopstand fullvarm och ner till 80c 1h. 88g humle kvar inkl påsar. OG 1.052, exakt som beräknat med BIAB-inställning och 75% brygghuseffektivitet. 51.3l inklusive druv+humle 49l ger 81.3% effektivitet Kyler till 16c. Pitchar WLP090. Kyler andra hinken i kylen till 9c. Pitchar 34/70. Provsmakning

  Share

Lagom lång tid har gått för en utvärdering av min senaste IPA, Geosmin – Doften av regn.

Gyllengul öl med mycket diskret disighet från den stora mängden torrhumle. Fylligt och fluffigt skum av offwhitetyp som lämnar spöklika rester på glaset. Doften är enormt humlig med fruktiga inslag åt aprikos och persika. Inslag av zoogodis och apelsinskal går att skönja i bakgrunden. Smaken är rejält humlefrisk med en symfoni av citron, grapefrukt och granatäpple. En stark beska fungerar som understöd. Kladdig av alla humleoljor och med en humleeftersmak som sitter i ganska länge. Väldigt låg restsötma och fyllig kolsyra som bär alla smaker.

Omdöme
En bra IPA med väldigt fruktig men ändå maskulin smak. Min förhoppning var lite mer jordiga smaker som återfanns första dagarna på fat men de försvann väldigt snabbt. Kvar blev citron och grape åt det lite tyngre hållet. Kanske det jänkarna kallar ”dank”. Inte helt fel men inte riktigt vad jag var ute efter ändå.
Summa summarum En IPA jag är ganska tillfreds med men den saknar något inslag av fräschör. Vill att en IPA ska vara lite mer lättdrucken och lämna de tunga inslagen till dubbeliporna.

Jag har fått några nya glas från Sejdelshoppen som jag har kört igenom en rad olika öl i som test. Samtliga är halvliters enbart för jag fick lite sommarfeeling nu när det kommit en föraning av våren. Vissa öl vill jag provsmaka och finlira med, en del öl (och speciellt till viss mat eller efter gräsklippning) vill jag ha en välgjord stor stark om ni hänger med på vad jag menar. Dessa glas återfinns såklart även i mitt stora inlägg om glas som ni hittar här.

Jever 0,5l. En stadig pjäs som rymmer 0.65l om man inte kör på med för hög skumkrona. Ganska tung och med långt handtag blir det lätt lite obalans men den är trevlig att dricka ur ändå. De slipade fasetterna känns bra när de hamnar rätt i munnen men något konstiga om man får en skarv i mitten av läpparna. En stadig tysk pilsner eller lättare pale ale rekommenderas till detta glas, gärna ihop med tacos. 59kr på Sejdelshoppen

Spiegelau är nu inne på sitt tredje glas som känns riktat till CraftBeer nörden; först kom IPAglaset, sedan Stoutglaset och nu kommer Witbierglaset jag direkt döpt till Ägget. Tillsammans med bryggeriet Bells har de tagit fram ett glas som ska rymma aromer och utmana normer. Laserskuren kant ska ge användaren en krispigare upplevelse och jag är beredd att hålla med. Mysigt runda former och en rejäl kupa gör detta till en trevlig kompis när man njuter av doften av koriander och apelsinzest. Jag har testat glaset med IPA och det funkar bra men rymmer lite för mycket för min smak där. Den stora volymen gör att man kan skumma ur en wit ganska ordentligt vilket ökar stabiliteten på skummet. Lite svårhållet men blir mitt självklara val till belgiska veteöl framöver. 109kr på Sejdelshoppen

Nils Oscar har tagit fram eller åtminstone låtit sätta loggan på en rak historia som rymmer en halvliter. Verkligen ett no bullshit-glas. Relativt rakt, rejäl öppning, rundad kant och som gjort för att avnjuta en hamburgare med. Pilsner, Kölsh eller välhumlad lager (modern ljus lager) rekommenderas. Finns även i 0.3l-variant. 69kr på Sejdelshoppen

Vad får man om man parar IPA-glaset och klassikern Teku som redan funnits på marknaden i 9 år? Jo man får Craft Master One, det senaste glaset från tyskarna på Rastal. Formen på kurvorna motsvarar 10 och 15cl och tanken är att detta ska vara ett allroundglas för ölprovningar. 47,3cl rymmer det enligt tillverkaren och är med andra ord ganska stort. Man får handtaget från IPAglaset men kurvorna från Teku. Jag tycker det är betydligt mer lättdiskat än IPAglaset (som för övrigt ser ut som en sexleksak) men det är inte lika elegant att dricka ur som Teku. Det framhäver blankhet bra och det är en bra storlek på kupan men har man bara lite i glaset går det inte snurra ölet för att få upp aromen som i Teku. Sammanfattningsvis, petar Craft Master One ner Teku från tronen? Inte som provglas men det glider ändå upp på topplistan över glas jag gillar att dricka ur.
99-139kr hos SmakaMera.se

Stilren kartong från grabbarna på SmakaMera.se

Någon pessimistisk bryggare har sagt att ölbryggning består av 20% bryggning och 80% diskning. Det ligger tyvärr lite i det även om jag tycker siffrorna är något skeva. Rengöring delas upp i tre olika nogrannhetskategorier; grovrengöring, desinficering och sterilisering. Grovrengöring görs i regel efter bryggning för att ta bort fastkletade humlerester, skalrester eller diverse klet i använda fat och flaskor. Man kan generalisera och säga att grovrengöring gör man på synlig smuts. Desinficering och sterilisering görs där det finns icke synlig smuts och bakterier och i regel före vört eller öl ska komma i kontakt med ytan. Desinficering räcker för det mesta i hembryggarsammanhang och då dödas över 99% av skadliga bakterier medan sterilisering istället dödar allt levande och gör ytan steril.

Grovrengöring
Grovrengöring är ofta mekanisk (tänk diskborste och tvättsvamp) och tillsammans med kemikalier som ofta irriterar huden eller t.om. är farliga. Stora bryggerier använder ofta lut i form av NaOH, dvs kaustiksoda eller propplösare, men i hembryggarsammanhang är det inte lika vanligt och heller något jag rekommenderar. Anledningen är att NaOH även angriper plast och gummi vilket skadar packningar och pumpar. Rent som tusan blir det men skyddsglasögon är ett måste, skvätter det i ögonen riskar du synen… Den vanligaste kemikalien för hembryggare är istället Powdered Brewery Wash (PBW), som egentligen bara är ett parfymfritt perkarbonatbaserat diskmaskinsmedel. Faktum är att PBW även går att använda i diskmaskinen om ens vanliga diskmedel skulle råka vara slut. PBW fungerar riktigt bra på att lösa upp grov smuts och dess egentliga enda nackdel är ett något högt pris. PBW är perfekt till att lösa upp avlagringar i kastruller eller bryggverk samt att grovrengöra jäshinkar, fat och flaskor efter användning. PBW måste eftersköljas noggrannt med vatten och det finns sannolikt kvar en viss del bakterier efteråt, om inte annat så från kranvattnet. Ett alternativ till PBW är Vendors Washing Powder (VWP) som går steget längre och adderar Klor i leken så medlet även desinficerar i samma steg. Det står att medlet steriliserar men per definition håller jag inte med om det. Även Halapur som säljs i rengöringskitet innehåller Klor så jag behandlar dessa två medel som samma även om jag inte testat just Halapur. Nackdelen med Klor är att det kan angripa repig metall som kan börja rosta med tiden medan fördelen är att det blir extra rent jämfört med PBW. Måste eftersköljas ännu mera nogrannt mot PBW då Kloret förutom dess giftighet kan bidra till otrevliga bismaker som ofta klacifieras som medicinala eller band-aid (gamla plåster?). Eftersom omfattande eftersköljning är ett måste så var vi där igen med kranvattnets renhet. Jag har använt VWP mestadels under min bryggarkarriär då priset varit bra och min närmaste lokala bryggbutik alltid haft det i lager men jag tänker gå över till PBW för skonsamhetens skull. Jag har under hela min bryggarkarriär aldrig haft någon infektion, om det beror på Klorinet eller en allmänt rigorös rengörinsrutin låter jag vara osagt.
Som ett sidospår för riktigt grov grovrengöring och/eller polering av t.ex. rostfritt stål eller koppar går det använda Oxalsyrabaserade rengöringsmedel. Jag har använt det till att få upp glansen på utsidan av mina Corneliusfat men det som händer är att medlet oxiderar ytan på metallen som blir svart av utfälld oxid. Man kan kalla det för en kemisk polering och inget man bör änga sig åt mer än vid enstaka tillfällen. Skölj mycket noggrannt efteråt! Skurboll eller stålull är ett alternativ i denna kategori men dessa två repar ytor så använd väldigt sparsamt och sällan.

Desinficering
Desinficering görs med fördel precis före vört eller öl ska komma i kontakt med den rengjorda ytan. Desinficering går att göra med värme eller kemikalier beroende på vad som ska desinficeras. Värme tillför man i form av vattenånga eller kokande vatten och lämpliga föremål att rengöra på detta sätt är silikonslangar, flaskor och fat. Det finns ett riskmoment med kokande vatten så där manar jag till försiktighet. Exempel på olycksrisk är om man häller kokande vatten i ett fat och skakar för att sedan låta vatten ta sig ut genom säkerhetsventilen. Det är vanligt att rengöra flaskor med en liten mängd vatten i med en ugn som förvisso gör flaskorna i det närmaste sterila men även kan påverka hållbarheten på godset i längden. Framförallt om flaskorna kylls ner för hastigt efteråt eller om tunnare glas används. Lämpliga föremål att koka är silikonslangar och sildukar som på ett smidigt sätt blir desinficerade. Vattenånga är ännu mer riskabelt än kokande vatten och rekommenderas främst för professionella bryggerier som kan högtrycksspruta vattenånga för att komma åt på ställen man annars inte når. Kemikaliemässigt hittar vi främst tre produkter i denna kategori; StarSan, SaniClean och Chemipro Oxi. StarSan och SaniClean är från samma tillverkare och enda skillnaden är att StarSan bildar skum som även det desinficerar. Bägge är i rätt koncentration livsmedelsklassade och faller under kategorin ”no rinse”, dvs behöver inte och ska inte eftersköljas utan bara hällas ut. Blir det skum kvar så gör det inget för koncentrationen blir så låg att det blir ofarligt för människor, ”Don’t fear the foam”. StarSan och SaniClean jobbar med lågt pH som aktiv ingrediens för att eliminera bakterier. Chemipro Oxi rengör med aktivt syre och liknande medel används till rengöring av klorfria pooler. Även detta är en no rinse och den svenska återförsäljaren MaltMagnus anser att den även grovrengör en hel del även om det inte är lika djupgående som PBW. Lämpliga användningsområden är jäshinkar, fat och flaskor före ölen, eller lättare sagt allt som kommer i kontakt med vörten och ölet efter det lämnar kastrullen. StarSan är vanligast i Sverige och det jag själv använt mig av mest även om jag experimenterar med Chemipor Oxi. Skummet i StarSan är bra i bland och jobbigt ibland t.ex. när man ska få bort det från ett Corneliusfat eller e-kolv. Har man skum kvar i en e-kolv är ett tips att spraya in lite mer StarSan så brukar det gå att få skummet att glida ut. På tal om sprayflaska så brukar en blomspruta med StarSan vara bra att ha under bryggdagen för att komma åt på ställen där det behövs, jag har alltid en flaska med StarSan i bryggeriet till fatkopplingar och annat som behöver underhållas. StarSan är dessutom lämpligt att ha i vattenlåset på jäshinken. Den sista kemikalien som ska nämnas i sammanhanget är någon form av alkohol, t.ex. etanol. Fördelen med just etanol är att det är ”vanlig sprit” och inte påverkar ölet smakmässigt men nackdelen är att det är svårt att på lagligt och/eller ekonomiskt sätt få tag på ren och stark etanol som är utan tillsatser. Handsprit är bra till händerna men innehåller ofta diverse tillsatser som t.ex. handkräm. Ytdesinficering finns billigt på apotek men innehåller ofta högre alkoholer som inte är lämpliga för förtäring. Jag brukar ha en flaska hemma för rengöring av t.ex. bord och kylskåp men inget som öl ska komma i kontakt med. En annan produkt som användes flitigt för några år sedan är Jodofor som är ett jod-baserat desinficeringsmedel. Nackdelar med jodofor är dess längre kontakttid och att det missfärgar plast med tiden. Jod används vid sårrengöring och vid operationer så visst är det ett starkt medel men något omodernt. Sista produkt att nämna under desinficering är Klorin som var vanligt för ytterligare lite längre tid sedan i hembrygggarsammanhang. Klorin fungerar förträffligt men kräver gedigen eftersköljning och det är dessutom skadligt för miljön. Klorin i starkare koncentration har en blekande effekt och ger extremt torra händer så använd handskar och skyddskläder om du får för dig att använda klorin. Passar bättre att bleka kläder och rengöra duschar samt toaletter med…

Sterilisering
Sterilisering görs främst med värme. Antingen genom att koka under tryck med en tryckkokare eller autoklav, eller med eld. Sterilisering anser jag endast behövs i samband med jästhantering av det avancerade slaget, t.ex. för att odla jäst på snedagar. Vört eller glas går att sterilisera i en vanlig tryckkokare som pressar upp temperaturen mot 120c men professionella jästodlare använder autoklav som går steget längre. Eld används för att sterilisera den metallögla man sprider ut jästen på snedagar med, eller för att sterilisera utsidan av en flaska som man vill ta tillvara jästen från. Sterilisering behövs i regel inte för hembryggare och är inget jag tillämpar.

Metallurgi eller vilka metaller och plaster som bör behandlas skonsamt
Rostfritt stål heter Stainless Steel på engelska, dvs inte fri från rost utan ”rostar mindre”. Det beror på ett yttre lager av kromoxid och det kan vara bra att komma ihåg för även om metallen inte kommer rosta av sig själv så kan repor och framförallt ihop med fel kemikalier utveckla rost under en längre kontakttid. Svetsfogar är särskilt utsatta då de även kan innehålla andra metaller. En bra grundregel är att aldrig låta metall vara i kontakt med rengöringsmedel längre tid än nödvändigt. Lämna t.ex. inte PBW i en kastrull över natt bara för att du inte orkar köra en minut med en svamp och sen skölja ur. Vissa diskborstar och svampar kan ge smårepor på metall, repor som förvisso inte kommer vara djupa nog att utveckla rost men det är ett onödigt slitage. Kör inte med för grova scotch brite i onödan.
Aluminium är särskilt känsligt för klor så undvik VWP och Klorin där, PBW är en mer lämplig rengörare.
Koppar ärgar av sig självt u kontakt med luft vilket innebär att ytan bildar kopparoxid, en process som förvisso tar många år. Kopparen blir först dimmig och sedan grön. Ett bra exempel på ärgning är kyrktak, de var från början kopparfärgade! Fett från t.ex. händer ger dessutom en ökad oxidering. För att få bort oxideringen använder man ättika och en mjuk svamp men oxideringen är inte farlig i sig, bara mindre snygg. PBW går bra till t.ex. en kylspiral men ofta räcker det med varmt vatten. Kylspiralen blir ju desinficerad i koket iallafall.
Mässing används i vissa kranar och kopplingar och kan rengöras med PBW men ibland innehåller mässing en del bly som det finns metoder för att få bort med vinäger och någon peroxid. Här får ni söka vidare information på annat håll, själv kör jag uteslutande rostfritt.
Krom finns på en del fatkranar och kan även de innehålla bly. PBW vid behov annars StarSan.
Plast förekommer i hembryggarsammanhang i form av jäshinkar, slangar och i pumpar. PBW och StarSan men även klorin fungerar utmärkt på plast. Plast gillar inte NaOH (Kaustiksoda) och i tex. en Braumeister rekommenderar tillverkaren Speidel en kontakttid på max 10 minuter för att inte förstöra impellrarna i pumparna. Jäshinkar tål kokande vatten för rengöring men slangar och hävertar brukar krokna vid de temperaturerna. Rengör med PBW och desinficera med StarSan/SaniClean/ChemiproOxi istället.

Rejäla skyddshandskar som dessa från Blichmann sparar många lager hud. Rekommenderas verkligen!

Gyllengul i den mörkare delen av den definitionen, kristallklar med högt fint fluffig vitt skum som lämnar massiva rester (lacing) på glaskanterna. Ingen tillstymmelse till dis trots torrhumling. Vacker.
Den lagerjästa (till vänster i bilderna) doftar färska och friska citrusfrukter åt citronskal/limeskalhållet. Varken apelsin eller grape återfinns. Väldigt fräsch doft som inte är syrlig eller sur, bara färsk. Alen har samma doftinslag med de överskuggas delvis av en lätt smörighet och frukten upplevs som lite övermogen och jolmig, inte alls med den fräschör som lagern har.
Lagern smakar citrus ihop med en rejält krispig maltighet i botten. Den välavvägda beskan avtar samtidigt som lite mango och papaya tar över i eftersmaken. Hos alen så är även här diacetylen till viss del besvärande i smakbilden, speciellt eftersom jag är så känslig för diacetyl. Men det innebär även en knäckighet eller kanske kola som påminner om Werthers original. Diacetyl hämmar upplevelsen av aromhumle så citrusen är inte alls lika påtaglig här. Beskan upplevs även här välbalanserad. Bägge ölen är välutjästa (1.008) men den låga restsötman jag tycker denna ölstil ska ha.

Omdöme
Den här ölen är den bästa versionen av denna öl jag gjort utan tvekan. Äntligen sitter beskan i lagom mängd utan att humlesmaken och fruktigheten fått stå tillbaka. Extremt rena smaker och vacker citrusolja, jag vet faktiskt inte i skrivande stund hur jag ska förbättra den här mer. Jag har inte druckit någon lika bra öl i denna kategori varken kommersiell eller hembryggd (inkl American Dream och Yellow Cab Lager). Jag säger inte att jag är bättre bryggare (ölreceptmakare kanske är bättre epitet) än Mikkeller här utan att JAG upplever min öl som godare enligt mina preferenser. Det behöver såklart inte gälla för varken ölnördar, andra bryggare eller öldomare, utan detta är precis vad som faller mig i smaken. Äntligen satt den!
Färgen är 3-4 EBC för mörk vilket jag visste om när jag bryggde den men jag ville göra slut på min pale ale-säck, det kommer ändras till nästa bryggning. Kolsyrehalten har jag slutat kommentera eftersom jag styr den helt på fat-nivå och den är sällan konstant genom hela fatet. Däremot är kolsyran riktigt bra hela tiden nu när jag trimmat in slanglängder i fatkylen. Därför blir det ointressant att bedöma kolyran men jag lägger mina öl mitt emellan ale och lagernivå då jag tycker det bär smaken och känns uppfriskande.
Det är väldigt lätt att utse vinnaren av de två jäststammarna i lagern men även lika lätt att förklara varför den promenerar hem. Lagern jäste kontrollerat i jäskylen och alen stod i 18c-garderoben inne i huset. En snabbjäsare som wlp090 utvecklar en hel del värme och detta vet jag ju om sen tidigare att det utvecklar en dålig smakbild från jäsningen. Därför får jag baserat på tidigare erfarenheter göra en jämförelse på dessa jäststammar och hur de fungerar. WLP090 har jag valt för dess rena jäsning och flockulerande egenskaper samt att den jäser ut mycket (hur var det nu med Lindh och känslan för söta öl?). Det intressanta här är att 34/70 blev lika blank, jäste färdigt inom rimlig tid, gav samma FG och slutligen en extremt ren smak. Jag konstaterar att den öl jag varit på jakt efter i mina ”Lindhs Pale Ale” inte alls är en Pale Ale utan en Modern Ljus Lager, jag har varit snett ute med stilen hela tiden… Jag kommer fortsätta använda min husjäst WLP090 som är en grym allroundjäst men den får jobba med andra öl än just denna, min välhumlade rena husöl.

Bryggningen återfinns här.

Här ser ni maltröret i den stora hinken som är införskaffad för disk och just denna typ av förvaring när mäsken ska droppa av det sista. Men just denna gång är detta alltså olakat och Braumeistern är på väg mot uppkok redan.

Det är kaos i bryggeriet med flyttkartonger och annat mög så någon mer utzoomad vinkel än det här blir det inte. De som tror man behöver slangklämma för silikonslang på Braumeisterns originalkran kan sluta tro det. 12×16 från Humle sitter bra om man bara ska ha 30-40cm som jag för att styra vörten och diskvattnet. Lång slang behöver alltid slangklämma tycker jag.

80m kok står i alla Braumeisterrecept och manualen, jag kör här med 90 min men det är nog hugget som stucket. Däremot så börjar timern ticka ner ca 10 min före jag skulle börjat ta tiden så ska ni koka kortare blir 60 min = 70 min i min värld.

Jag tog inte bort silplåtana när jag hällde i lakvattnet vilket gjorde att det såg ut som lakningen kokade kraftigt, borde ha filmat istället för fotat.

Får 0% kondens eller dimma i bryggeriet med min lowtech-setup utan fläkt. Helt tyst är det när jag brygger också, inte för att jag är där och störs av lite fläktljud men det kan vara så att vörten blir liiiite godare av tystnade. Lite som när Teo Musso spelar klassisk musik för sina jästankar. Och nej jag menar inte allvar…

Efter min resa till Tettnangregionen blev jag sugen att jämföra Tett mot Hallertauer. Hoppas på lite mindre ört men det är svårt att förutspå en bittergivas smakbidrag.

Typiskt Protaflockladd på kylspiralen. Ett tips är att ta bort det innan det torkar fast för det kan sätta sig ganska bra.

Jag och Braumeistern tackar för uppmärksamheten så hoppas jag vi ses på Beerexpo i Linköping på lördag. Braumeistern har dock utegångsförbud men hälsar så gott.

Årets BeerExpo i Linköping blev flyttat till Konsert & Kongress precis som Whiskymässan pga alkoholtillstånd, passade oss perfekt eftersom Emanuel bor två kvarter ifrån. En väldigt trevlig mässa med mycket bra öl. Det blir en bildbomb här eftersom jag lovat lite folk bilder och detta är ett smidigt sätt att skicka dom på. Vill ni publicera bilder på web eller i tidningar etc så hör av er, alla bilder finns högupplöst i tryckkvalité.
Stort tack till arrangörer, utställare och trevliga besökare för en lyckad mässa!

Provsmakning av vårt ChampagneÖlValentin Cervisia Vintage 2015 före avfärd mot mässan.

Ibland kan min blogg öppna dörrar som annars är stängda. Denna gång ganska bokstavligen då jag på grund av bloggen fick följa med bakom butiken/varuutlämningen på Humlegårdens Ekolager när ändå var i butiken för att handla lite. Att kameran var med i bilen var en ren tillfällighet så när jag fick frågan om jag ville ha en rundtur så passade jag på att dokumentera för er skull. Humlegården är Sveriges största hembryggarleverantör och de förser även många mikrobryggerier med råvaror och utrustning. Eva och Svante Ekelin startade verksamheten redan 1992 och i dag är man ett 20-tal anställda i de stora lagerlokalerna i norra Sollentuna. Det var lite som att gå runt i hembryggarhimmeln bland det enorma utbudet råvaror och utrustning.

Den anonyma porten till butiken som endast har öppet utvalda timmar i veckan.

Det är ganska uppenbart att Humlegården är återförsäljare av Speidels produkter.

Butiken har en liten utställning med diverse bryggutstyr.

Precis som hos Schäffler har man smyckat med humlegrenar med kottar. Mycket trevligt tycker jag!

Det lyxiga bryggverket BrauEule II fanns för beskådning. Det är ju så snyggt med koppar men tyvärr syns fingeravtryck så mycket.

I jästkylen finns plats för de som vill lämna en hembrygd och byta mot någon annans, väldigt trevligt initiativ.

En sån här tavla vore en bra födelsedagspresent till mig. Tror inte min fru skulle uppskatta den riktigt lika mycket…

Braumeister modell större. För mikrobryggeriet eller någon som är ännu törstigare än jag.

Panelen har ett vred de mindre modellerna saknar. Jag antar den styr effekt på värmeelementen.

Jästkylen.

Lilla Köksbryggeriet hyr in sig i en del av lagret.

Omnipollos Beercup, ett glas jag verkligen är sugen på.

Alla tänkbara sorters slang på lösvikt. Eller lösmeter kanske. Löpmeter, haha.

Humle i 5-kilosförpackning, så som dom kommer från tillverkaren och sedan packas om till mindre hos Humlegården.

Humleompackning med vakuumförsegling.

Dom här handskarna går att torrhumla som dom är.

En nyöppnad 5kg Citrapåse. Den doften!

Förra helgen slog mitt favoritbryggeri Omnipollo upp portarna för sin egna bar Omnipollos Hatt på Hökens gata 3 på Södermalm. Först nu en vecka senare fick jag möjlighet att svänga förbi men tyvärr fick det enbart bli pizza och vatten för min del eftersom jag hade en nattfotografering i Södra Länken direkt efteråt. Pizzan är i samma stil som surdegspizzerian Pizza Hatt som Karl Grandin i Omnipollo varit med och grundat. Pizzan var mycket god men jag missade att ta en bild på den av någon outgrundlig anledning. Baren är utsmyckad med en rad Omnipolliska element som HDRI-kulor (stor julgranskula), egendomliga taphandtag, Karl-målningar, handmålat golv och fantastiska handgjorda tallrikar. Glasen och ölet med för den delen serveras i 20cl och 30cl, ingen stor stark här inte. Jag blev väldigt förtjust i de små glasen så jag köpte ett, det var jag tydligen först med. Helt frisk är jag inte, men Henok har ju instagrammat-upp snygga öl i glasen en vecka så jag kunde inte stå emot. Inredningsmässigt saknade jag lite tavlor eller målningar på väggarna i form av ”stor stark R.I.P” och möjligtvis en Nebuchadnezzar-flagga men det kanske kommer. Den vackra utsmyckningen med pickles-burkarna var väldigt elegant i sin enkelhet med sin belysning underifrån. Den vedeldade pizzaugnen sped en rejäl värme i den förvisso folkstinna lokalen så här får de jobba lite med ventilationen inför sommaren. Utan att ha smakat ens en droppe öl måste jag ändå säga att det är en väldigt trevlig bar som jag kommer återkomma till många gånger framöver. En lite udda upplevelse var när Marika Lagercrantz kommer in och tar en öl men att jag i samma stund är den som blev ”kändisspottad” istället. Det är alltid väldigt trevligt när mina läsare säger hej och det gjorde även det möjligt för mig att ta lite bilder på deras öl istället för mitt trista vattenglas. Bra jobbat Henok och Karl och alla de andra som byggt denna bar, på återseende!

Den anonyma entrén. I punghöjd på dörren finns en minimal klisterlapp med ”Omnipollos Hatt”. ”Understated is how we prefer to be”…

Bardisken är gjord av pressad kork.

Nio öl varav en är gästtapp (just nu De Molen) och den längst bort i bild är ”nitro-kranen” för extra finbubbligt skum.

Gästborden är i samma korkmaterial som bardisken. Anspråkslöst med skön fingertoppskänsla.

Pizzaugnen med viss Rollingstones-inspirerad målning på.

Dagens taplist.

Ett glas i all sin enkelhet.

Mmmm, pickles. Gurka, Mango kanske, Fraktalblomkål, Rödkål och någon sorts surkål med morot skulle jag gissa.

Henok vet hur en skumkrona ska skapas, dvs redan på receptstadiet.

Det snygga golvet som jag tror många inte lägger märke till men släng en titt tycker jag, det ligger många timmar bakom.

Kunde inte låta bli att göra en hipsterbild från hipstermeckat.

Ljust halmgul med bra skum för stilen men lägre nivå än min standard (ja jag har en sådan). Väldigt blank vätska fram tills sista centilitrarna åker ner i glaset där lite bakteriemix disar genomskinligheten. Ytterst lite men ändock (ej på bilden). Förvånansvärd blank trotsdem med tanke på all vete! Skummet lämnar eleganta rester (lacing) längs glaskanterna och de sitter kvar på glaset timmar efter konsumtion.
Doften är syrligt fruktig åt mangohållet med ljuvliga stalldofter, funk, läder och mycket brettanomyceskaraktär. Syrligheten är mjuk och rund, inte sådär stickande som en del vildjästa öl är.
Smaken är frisk fast lätt med sin mjuka syrlighet. Inget tvivel om att det är en suröl men väldigt lättdrucken och trevlig. Även här återfinns mängder med frukt och liksom i doft en del läder men inte på det där tunga ”Chesterfieldiga” sättet utan med som en ny plånbok från en elegantare väskaffär.
Eftersmaken är diskret besk, skulle gissa på en handfull IBU som mest och munkänslan är något kladdig.

Omdöme
En väldigt somrig och god öl jag blir smått barnsligt förtjust och glad i när jag ställer in en flaska i kylen inför kvällen. Bambi sour pale ale inleder mitt äventyr med alternativa jäsmetoder och min jakt på en snabbjäst (ca ett kvartal) suröl som ska fungera som vardagssuris. Ett tillskott till familjen vardagsöl där veteöl och välhumlad lager redan ingår. Ni kommer ganska snart inse temat på namngivningen…
Nu är detta förvisso min första färdiga suröl/vildjäst öl/bakteriejäst öl eller wild ale som jag hellre kallar det. Jag har inte skrivit om denna bryggning tidigare eftersom det var 5 liter hefeweizenvört som blivit över från en annan bryggning som fick en bakteriemix av brettanomyces och peddiococus eller lactobacillus. ”Eller” för att jag inte vet exakt vad som fanns i bottensatserna jag odlade upp. De öl som gjorts på den bakteriemixen tidigare fick säkerligen inte samma härd av kombinerad bakteriemix i primären så det är inte så relevant att jämföra Bambi med de ölen. När jag väl tömde damejeannen som denna batch jäst i ca 3 månader fyllde jag upp den med ny veteöl, denna gång öl som genomgått primärjäsning redan. Det bubblade i röret redan efter 30 min så vi ses snart igen. Och solen gick upp och gick ner den tredje dagen…

Till sommaren vill jag ha en redig sommaröl, en gräsklipparöl på 5% som är frisk, välhumlad, ca 30 ibu, ska passa till sommarmat och vara ljus. Mängder av den vill jag ha också. Riktigt hela vägen gick det inte idag, eller det kan fortfarande bli. Vi tar det från början så ni hänger med;
På grund av ”livet i övrigt” har det knappt funnits tid att brygga någon öl i år och jag har snart slut i faten. För att kompensera för detta bestämde jag mig för att testa att öka satsstorleken från 45l till 60l en bryggning för att se om det fungerar smidigt. Metoden var att köra proportionerligt mer malt, behålla samma mäskvattenvolym 55l och öka med 15l lakvatten ytterligare mer än jag brukar, dvs 25l (vilket blev 23l pga läckage).
Inmäskning gick hyffsat bra men mäsken blev väldigt tjock med de över 13kg malt. Jag råkade spilla några skal ner utanför röret som följd… Det krankalla vattnet åkte ner ihop med malten runt 19.30 men Braumeistern startades för mäskning först 21.15. Morgonen därpå, iförd morgonrock (enligt lag), gick jag 0600 till bryggeriet och lyfte maltröret till översta steget och startade lakvattenvärmning. Kranen till lilla kastrullen var dock inte åtdragen ordentligt så två liter vatten fick jag torka upp från induktionsplatta, bänk och golv innan jag kunde dra åt bulten till kranen.
Första prylnyheten för dagen var att testa min gummlist jag köpte för några månader sedan men inte hunnit testa. Gummilisten sitter runt de övre filterdukarna för att täta den lilla glipan som uppstår mot maltröret och hålla ihop de grova och fina näten. Tyvärr missade jag att ta någon bild på det här, det får bli nästa gång, men det fungerade iallafall bra med utfallet blank vört utan ”rymlingar”. Beroende på hur stor glipa man har eller hur fint krossad malten är som t.ex. vete så har denna list kanske större effekt. Planen med lakningen var att lyfta maltröret helt ovanför Braumeistern och placera ett galler mellan som röret kunde vila på men Braumeistern står för högt upp så det blev ett allt för tungt lyft i en konstig vinkel. Jag fick upp den ca 10cm ifrån kanten innan den fått droppa av en kvart och vägde mindre, då gick det lättare. Jag hade kanske kunna fullfölja planen efter detta men bestämde mig hastigt och lustigt för att flytta över röret först till en jäshink, men den var för liten i diameter och det rann utanför, så den fick åka ner i den icke livsmedelsklassade murbruksbaljan. Först ner i botten, sen med metallramen och sist ram+galler (se bilder så fattar ni). För att lakvattnet överhuvudtaget skulle rinna igenom den massiva mängden malt var jag tvungen att ro som en viking i mäsken först och luckra upp den, ett förfarande jag inte är så förtjust i när Braumeistern stått och gjort vörten så ren och blank. Hela det här lakningsförfarandet gav hög mäskeffektivitet på ca 92% men det var tungt och kladdigt. Hade jag haft en vinsch som bara kunde lyfta röret rakt upp och pilla under med mitt galler utan allt för mycket krångel och belastning hade det varit smidigare men lakvattenflytten från kastrull till ca 2m höjd som nu maltrörets öppning befinner sig på är varesig smidigt är kul med 78-gradigt vatten. Hade min lakvattenkastrull stått på 2m hög höjd och kranen kunnat användas med slang för lakning så visst, det hade gått smidigare men fortfarande att ro runt med mäskpaddeln i bädden på den höjden är varken kul, säkert eller smidigt. Jag kommer behålla den här metoden som ett alternativ när jag behöver riktigt stora satser men fortsätta testa nya metoder. Andra och tredje prylnyheten är lite tråkigare nämligen ett rakt plåtrör och ett lock till huvan. Plåtröret för att det är enklare att diska än mitt utdragbara och locket för att minska avdunstning under nattmäskning men även som dammskydd under förvaring (ja en liten påse eller originallocket går också bra).

Effektivitet och mängd
Några av de argument som används mot Braumeistern är att den inte lämpar sig till starkare öl och större eller mindre batchstorlekar än den är specad för. Det finns säkert bryggverk som är mer lämpade än Braumeistern för just dessa saker men jag vill härmed bekräfta att det absolut visst går att göra starka öl, stora mängder och små mängder i Braumeister 50. Idag fick jag ut 60l vört på 1.067 efter lakning vilket utan lakning skulle gett 1.083 på 43 liter. Detta utan några ”knep” som dubbelmäskning, maltextrakt eller socker. Minsta volym jag gjort hittills är 27 liter i hink och det utan extra långt kok eller kort maltrör så kan man tänka sig att spara två liter i frysen till framtida förkultur så anser jag det korta maltröret vara en onödig investering. Sen om jag tycker man ska köpa den stora Braumeistern om man ändå vill göra den lilla mängden öl låter jag vara osagt plus att arbetsinsatsen ju är densamma vilket är anledningen till att jag bara gjort halvsats en gång. Jag har inte stabiliserat min effektivitet ännu eftersom jag experimenterar med så många olika parametrar varje bryggning och dessutom kan jag nog inte räkna med dagens höga effektivitet vid varje framtida bryggning. Detta är även anledningen till att jag inte delat med mig av någon Beersmithprofil för Braumeistern ännu, jag har helt enkelt inte fått till några siffror som är stabila från bryggning till bryggning. 73% brygghuseffektivitet ena gången och 92% den andra är inte okej. Även om Braumeistern är av väldigt hög kvalité så kommer tillbehör som isolering, huva, och höjd över havet spela en stor roll på profilen. Jag kommer sammanfatta mina samlade intryck och data för Braumeistern när jag har något konkret att komma med, tillsvidare är det oklart och i utvecklingsstadiet även för mig men jag kan ge er några tips på vägen; Grainabsorption är väldigt lågt och huvan ger en låg boiloff.

Receptet
Maltnotan är sig lik från sist förutom att jag nu återgått till pilsnermalt helt vilket bör ge mig något ljusare färg. Eller kanske inte eftersom vörten blev såpass stark med 17 ö över målet, vi får se. 300g humle ner i koket mot ca 240g sist men volymen är ökad med en tredjedel så det är på en höft samma. Simcoe och Citra bestod men Mosaic byttes mot Amarillo för variationens skull, Misantropen blev extremt bra så ingen anledning för förändring av den anledningen. Torrhumling har jag inte bestämt ännu, kanske skippar jag den.

Ny hink
Jag har även skaffat en 60-liters jäshink för att minska mängden disk. Något jag inte tänkte på förens idag är att hinken saknar litermarkering på sidan så jag fick först tappa vörten på en vanlig 30-litershink och flytta över till 60-hinken för att få veta min totala batchsize. Nu fyllde jag bara hinken med 40 liter (+ skum) men ganska otymplig blev den ändå. Jag måste använda den några gånger innan det blir bu eller bä. Den står nu i kylen på 10c med torrjästen 34/70. De sista 20 litrarna som åkte ner i den andra hinken fick min sista förkulturstarter (dvs burken i kylen jag brukar spara en del av förkulturen i) WLP090 San Diego Super. Så fick det bli, jag har svårt att hålla den i bra skick när jag brygger så sällan som nu. Hinken står i rumstemp och jäser så den lär inte bli någon succé men snabbt till fat kommer den iallafall vilket jag behöver nu. Troligtvis låter jag bägge ölen få hamna på 6.5-7% då jag inte har bra erfarenhet av att späda efter kok men 60 liter India Pale Lager var inte planen. Nåväl, det finns väl värre saker i livet än lite för stark öl…

Första steget i lakningen, att låta mäsken rinna av ner i kastrullen. Det går att bara fylla på med vatten i detta läge men ganska snabbt kommer nivån av mäsken över vörtnivån och den rinner inte mer. Resultatet bli en massa vört som stannar kvar i mäsken och som gärna pestar ner golvet vid flytt.

Några graders vridning på kranen till 25-literskastrullen gjorde susen och plattan överlevde vattenbadet.

En rörböj är också införskaffad för att inte slita på det utdragbara röret samt agera skarv (hane-hona ni vet).

Den starka 1.071-vörten före lakningen.

Min lilla ”hatt” till huvan.

Även när det inte kokar så avdustar det en hel del.

Ser ut som jag gör något annat än brygger öl men denna nya kombination underlättade diskningen väldigt mycket. Alla ”handelar” har dubbla gummilister som tätar och de är enkla att dra isär för diskning. Hur snyggt det ser ut är upp till er att bedömma.

Min grundtanke; tänk er att hinken skulle varit Braumeistern. Så blev det ju inte och inte heller denna kombination då så mycket rann på sidorna utanför hinken. Panikflytt till nästa variant:

Maltröret rätt ner i baljan vilket ger dåligt flöde mot botten.

Nästa metod; röret vilandes på stången till Braumeistern. Fortfarande lite dåligt avstånd från botten på maltbädden och vörtnivån vid 25 liters lakning.

Sista metoden; slutligen åkte gallret emellan också för att få upp röret högre. Nu fick all vört plats utan problem.

Den vört som kom från lakningen var inte riktigt enligt min standard men recirkulering har jag slutat med, finns det något tråkigare?

Så här kraftigt är mitt kok med huvan på. Skummet sjunker undan snabbt när locket lyfts men detta skum letar sig alltså upp i röret hela vägen till böjen.

Lite koagulerad protein som fastnat på centerstången. Det här finns det många som låter följa med till jäsningen eftersom det inte ska påverka smaken, men ser det så gott ut?

Disk, fortfarande osmidigt utan vatten och avlopp i bryggeriet…

Kylning pågår.

Lilla och stora hinken, bägge redo med starsan.

Hur tight det är i kylen om man som jag har en tvådelad?